Det nöjda flinet över hennes läppar var svårt att dölja, och så fort hovmästaren försvunnit utom synhåll så kunde hon inte låta bli att skratta högt innan hon tog Arands ena arm i sin och började gå med honom bort till rummet som blivit tilldelat henne då hon först anlänt till Hannadon.

”Nej, det var bara det att du sade något”, svarade ho…[Read more]

Och Tipum hade förstås modifierat även generalen. Han förlitade sig kanske lite väl mycket på sin styrka, för han var trots allt fortfarande sig själv, men han höll jämna steg med Ayperos, något få dödliga skulle klara av att göra. För sin drottnings skull hade han hållit tillbaka en aning till en början, medveten om att denna gäst inte var ve…[Read more]

Om hon hade noterat hur han höll andan och mötte hennes blick eller inte var omöjligt att avgöra, särskilt när hon vände sig om och började gå. I varje fall sade hon inget om det utan promenerade bara, lite vingligt, i maklig takt över kullerstensgatorna. Arands idé om att tvinga Sandors tjänstefolk att bereda någon slags mat åt dem under denna s…[Read more]

Tystnaden som följde stod i skarp kontrast till Salims hårda ord som hade tyckts eka i fängelsehålan längre än vad som var naturligt. Hans fotsteg följdes av vakterna till dess att inget mer hördes utom de tillfångatagnas egna andetag.

”Åh han är inte död, inte än, inte som er mor”, ljöd plötsligt en röst, en mjuk och varm stämma, behaglig at…[Read more]

Hon daskade till honom på ena armen när han liknade henne vid någon som kravlat sig upp från helvetet, men hennes flin bestod.

”Nå, det kan jag väl gå med på… Och kanske ett glas vatten eller två. Det smakar som om en katt hade krupit ned i halsen på mig och dött”, medgav hon efter att hon tagit hans hjälp för att komma upp på fötter. Det var lit…[Read more]

Om hennes kinder hade varit en annan färg hade det säkert synts att hon rodnade när han började knäppa upp sin kappa, men hon besparades den uppenbara förnedringen och för det var hon tacksam. Hon kunde ju känna hur kinderna hettade och hon fick nästintill tvinga sig själv att ta sig samman och le artigt utåt.

”Nå… Gör inte illa varandra allt fö…[Read more]

Hon viftade undan hans ord med ena handen, men givetvis hade hon själv tänkt samma sak mer än en gång. Hur länge skulle Tipums intresse vara sammanvävt med hennes, och vad skulle hända när det inte längre var det? Det var en av anledningarna till att hon ens börjat överväga en äktenskapsallians och varför Ayperos stod där vid hennes sida nu. Hon b…[Read more]

När han började skratta så kunde hon inte låta bli att titta förvånat på honom. Inte för att hon inte hört honom skratta förut, men för att det kom så oväntat och dessutom verkade hålla i sig länge nog för att det skulle kännas som om också hon borde skratta tillsammans med honom. I sitt fulla tillstånd förstod hon dock inte vad som var så lust…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta, trots sitt tillstånd. Någon hade skjutit till henne ett glas med vatten och hon ögnade det tacksamt innan Arand tog hennes ena hand och kysste den. Det fick hennes leende att bli till ett brett flin och hon satte sig upp lite rakare, trots att det fick hennes huvud att snurra.

”Nå, det ska jag invänta med passan…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite mildare, kanske till och med något skamset, men hon gjorde sitt bästa för att inte låta det synas. Hon ville svara honom att så självklart inte var fallet, att han tilltalade henne på mer än ett plan, men hennes egen genans satte stopp för sådana erkännanden och istället lät hon bara saken bero, särski…[Read more]

Hon kikade upp på honom från bordet där hon placerat sitt huvud, hennes missnöje tydligt både i blicken hon gav honom och den bistra minen som spelade över hennes läppar. Hon var uppenbart inte van vid att förlora och hon fann det lika svårt att hantera en förlust nu som hon gjort när hon bara var en liten skitunge hemma i Kaldrland.…[Read more]

”Och om ni vinner..?” Frågade hon med ett roat leende, hennes kinder hettade lite av det suggestiva i hans röst. Hon försökte att inte bli allt för förtrollad av honom men det visade sig precis lika svårt som alltid. Kanske hade det varit lättare om hon inte funnit honom attraktiv, då skulle hon kanske ha kunnat hålla huvudet kallt och tankarna…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare och hon reste sig upp utan vidare trugande.

”Nå, då går vi. Men säg mig först vad för vadslagning ni hade i åtanke? Jag kan inte påstå att jag brukar slå vad särskilt ofta längre, men vad vore livet utan lite spänning ändå?” Sade hon roat medan de började gå.

Hon lade en hand på hans ena arm…[Read more]

”Jag kommer definitivt inte förlora! Och jag är inte rädd för dig, monsterjägare!” Förkunnade hon högt innan hon tog sig an sitt nyligen påfyllda stop med nyupptäckt bravur.

Det varade dock inte särskilt länge. Fyra stop senare var det uppenbart att hon inte kunde få i sig en droppe till. Hon såg nästan lite grön ut i ansiktet när hon m…[Read more]

Hans ord roade henne något och hon visade det med ett litet lekfullt leende. Egentligen var hon också extremt nyfiken på att få se honom strida, hon hade trots allt bara hört rykten om hans skicklighet. Att få se det i verkligheten fyllde henne med barnslig förväntan.

”Nå, det har ni förstås rätt i, men jag har ett visst personligt intresse av a…[Read more]

”Alltid lika tjurig”, fnös hon roat, men leendet som spelat i hennes mungipa var åter lite större och hon gjorde trots allt som han bad henne om och drack, även om hon inte hade för avsikt att hålla käften riktigt än.

”Du kan bara inte erkänna att jag har rätt. Du ska få se, när vi tagit tillbaka Kaldrland från Hrafn och hans vidriga, hederslös…[Read more]

Hon nickade som svar åt hans ord. Det var en bra överenskommelse i hennes ögon, även om det fortfarande oroade henne att han bett om Ayperos blod från första början. Inget gott kunde komma från att Wreax Situros fick tag på det han ville ha, så mycket var hon säker på, liksom hon också var säker på att hon skulle behöva ta till mer drastiska åtgär…[Read more]

Hon betraktade honom med kylig blick där hon satt. Det var svårt att avgöra om han var helt uppriktig eller inte och det skavde.

”Jag är väl medveten om läget utanför dessa väggar, vilket också är varför jag vill eliminera min syster så snart som möjligt. Folkvald ledare eller inte så behöver adeln inga fler galjonsfigurer att samlas bakom”, s…[Read more]

Hade hon inte själv varit full så hade hon kanske reagerat på något annat vis, men det var svårt att avgöra. Kaldrländare hade en viss jargong som var svår att skaka av sig, oavsett tillstånd och Maeve var inget undantag. Visst var det han berättade sorgligt, till och med tragiskt, men hon gillade inte skammen som fyllde hans ögon när han talade…[Read more]

Hans respons gladde henne och hon nickade medhållande åt hans ord medan hon smuttade på det sista av sitt te, hennes blick åter fäst vid hans över koppens kant. Dock sänkte hon den när han sade det där om en utmaning, en liten oroad rynka mellan hennes ögonbryn.

”Är ni säker..? När ni anlände igår så var ni fortfarande skadad…” Sade hon…[Read more]