Mäster Eldrinn. Orden fick henne nästan att skratta. Det kändes som en evighet, som ett annat liv. Medan hon hörde på alla de frågor som Jezeral hade satte hon sin tumme mot ena hörntanden och lutade huvudet på snedden.

“På ett uppdrag, med mörk magi, ledde det mig till en vampyr. Vi behöver inte gå in på detaljer…” började hon berätta och r…[Read more]

Många okända ord för Trond men han förstod inte helt vad som sades och kröp in i sin fars famn. Han la sina små händer omkring hans arm som han använde nästan som ett gossedjur. För att snart somna, han vaknade sedan och höll sig för pannan. Det var en huvudvärk han inte var van med. Han gav ifrån sig ett klagande för att sedan sträcka på sig…[Read more]

Trond förstod inte det roliga i situationen och såg argt på samma gång som han var orolig och ledsen upp på kvinnan som satt framför honom.

“Jag mår inte bra…” sluddrade han fram lite bestämt och hukade sig framåt igen, för det kändes som om hans mage skulle vändas ut och in igen.

Några minuter senare hade Ithia gett upp med sitt hår och hade lagt upp det i en slarvig knut, och snarare än att ta på sig sin rustning och allt som det innebar drog hon på sig en rock, och fäste sitt svärdsbälte runt midjan och svärdet där i. Det hade kanske varit bättre att ha något mindre ornamenterat svärd för att hålla låg profil, men det…[Read more]

Av allting så ville inte Trond vara ensam. Han gnydde till när den stora björnen försvann, men han kunde inte följa efter sin far. Dessutom hade han sagt åt honom att sitta kvar här. I ett försök att röra sig, föll han hårt i marken och slog upp både knäna och händerna med små skrapsår. Han gnydde till gen och fortsatte istället krypa närmare ide…[Read more]

Ithia var fortfarande för sömndrucken för att förstå vad som stod på, för att sedan inse att de hade kommit överens om en kort vila innan de skulle gå vidare.
‘Åh, Ethirion ja…’ sa hon och såg sig omkring, som för att få ett bättre grepp om saker.
‘Vad är klockan?’ undrade hon, förvirrat för att se på Kheezai igen. Hade hon sovit ett helt dy…[Read more]

Jezeral följde efter Triskian, och även om han inte visade det fanns det en liten nyfikenhet där hos honom. Medan Jezeral var kunnig i att känna magikers närvaro och magiska flöde hade han bara en teoretisk kunskap om hur personer som Triskian arbetade. Något otåligt lutade han sig mot väggen och la armarna i kors, medan han betraktade Triskian…[Read more]

Värdshus värden kastade ett öga upp, som om han inte riktigt kunde bry sig mindre. Han skrockade till och gjorde en gest omkring i värdshuset.

“Se för er själva, de flesta har ändå inget namn.” sa han och spottade i en trasa som han sedan fortsatte att torka disken med. Sedan lade han fram en bok, som såg ut att ha sett sina sista dagar. Som om p…[Read more]

Kael skakade bara på huvudet åt Vingas ord, hon kunde verkligen vara en envis jävel då hon ville – och det var den delen han inte hade saknat med henne. Samtidigt var det ingen idé att säga något för hon skulle aldrig erkänna att hon hade fel. Så istället fick de bara ta sig till arenan där duellerna skulle hållas istället, och se på vad som sk…[Read more]

‘Vi vet inte om det är ett barn.’ rättade han Triskian.
‘Det kändes som något annat, men nog om spekulationer.’ sa han med en handviftning.
‘Vi rapporterar inte detta uppåt innan jag är säker.’ och det fanns en lite varnande ton i hans röst, trots allt var han Triskians överordnade.
‘Tillbaka till Eldrinn.’ sa han, för att lägga saker i fokus igen…[Read more]

Far visste trots allt bäst. Om rot brukade göra honom bättre, varför skulle det inte göra Trond bättre? Han tog tag i roten, men det dröjde inte länge förrän han spottade ut den. Han snyftade till.

“Det funkar inte far…” viskade han

Jezeral skakade lätt på huvudet åt mannens ord och ignorerade hans skämt.
‘Nej, det är någonting annat.’ sa han, fortfarande med blicken på fjärran medan han tänkte på det han känt under natten.
‘Ett barn med magisk förmåga ger ifrån sig mycket energi då de först finner magin.’ sa han.
‘Men detta var något mer…’ han visste inte riktigt ur han s…[Read more]

Åt hans svar fnös hon. Onödiga risker? När var senast som han hade varit ute på slagfältet. Hon höll irriterat sina händer i sitt hår och skakade nätt på huvudet.

“Älskade bror, du pratar så mycket strunt. Se så. Stäng din mun nu. Du ser dum ut annars” sa hon och klappade hans kind för att slå sig ner på en stol bredvid Kael. Hon såg sig omkri…[Read more]

Handen som klappade på hans skuldror var lite tröstande men det var svårt att inte oroa sig. Han lade sig ner på marken och höll om sina knän.  Han rullade till andra sidan ocj sedan tillbaka för att ge ifrån sig ett klagande läte.

“Far…. allt snurrar…. och jag mår illa…. ugh… hick”

Vägen hem hade varit lång och Trond hade somnat till och från. Men när han väl blev nedsläppt en bit ifrån deras ide. Kunde han inte rå för att spy. Han höll för sin mun och hade tårar i ögonen.

“Far…. jag måår inte brah..ah..” sluddrade han fram och hostade ett par gånger innan han spydde ännu en gång.

Kael gav Vinga en mörk blick över hennes påstående.
‘Nej, men du verkar ha glömt bort en hel del väsentlig teknik. Du utför onödiga rörelser du inte hade behövt göra för att uppnå samma resultat.’ påpekade han. Precis som Sloan skulle ha sagt åt dem om han var där för att instruera dem.

Arlin gav Tirrin en rufsning i håret, och gick mot platsen…[Read more]

Ett rå? Det var inte riktigt något som han tänkt på. Men vad skulle hon med hans röst att göra? Hade inte rået en egen röst? Tankarna förvirrade honom och han strök en hand över hans panna.

“Tack!” utbrast han till kvinnan och tog emot kläderna, han visste ju inte hur man skulle ta på sig dem men han höll dem när hans kropp i alla fall.

“Far, s…[Read more]

Dunkandet fick honom att sätta lite av mjödet i fel strupe och istället började han hosta. Åtminstone hade han fått tillbaka sin egna röst igen. Han skrattade lite lättat och såg upp på sin far.

“Det var någon som stal min röst! Hörde du far?”

Rapen fick Trond också att skratta till. Han sträckte en hand och lyckades få påfylllning av mjödet. Det smakade gott och han klunkade förtjust ner mjödet i hans mage. Hick. Hick. Han hade svårt att stilla hickandet och stirrade lite förvirrat och skräckslaget på Torbjörn. Vem hade tagit över hans strupe och röst?

Trond visste inte riktigt vad han skulle göra men drack så som människorna bad honom göra. Det smakade sött och gott. Kylan var skön på tungan men han hade fortfarande tårar i ögonen.

“Far…. Far….” viskade han mellan klunkarna som om han inte var helt säker på vad han skulle göra