Akila smackade med sin mun, lite som om hon smakade på namnet. Det var en obekant smak, lite äldre… vanilj? Nästan som ett vällagrat vin. Hon drog sin tunga lite över sina läppar och skrockade till lite över Djans presentation åt dem båda och klappade honom lite hårt men samtidigt ömt på kinden.

“Och vad gör du här, Xarnir?” frågade hon o…[Read more]

”Jag ber om tillgift furstinna av Iserion ”Betonar landets namn lite extra” Men det är som Ni säger furstinna… geografin är snårig och jag kan tänka mig att Ni har lika svårt för den alviska som jag för den mänskliga. Det sades inte i ett försök att förminska eller förarga er, i det kan ni vara förvissad. ”Hon böjer huvudet lite lätt i en b…[Read more]

Asgeir rynkade ett ögonbryn åt hennes rullande av hans mors namn, och undrade lite om denna kvinna – eller varelse – var riktigt stabil. Kanske det hade varit ett misstag att involvera sig med henne.  Trots allt hade de ett uppdrag, att finna och fånga eller döda Turin Hrafns krigare som länge skapat oreda på landsbygden.

‘Jag skulle inte gå så…[Read more]

Det var som om mörkeralven inte längre såg tårarna som föll över hennes kinder. Åtminstone hade hon förbättrat sig något. Det var inte samma kvälvande och det var inte som om hennes röst var lika irriterande längre.

Ziyaté log lätt och strök en hand milt över hennes kind och lät den bli kvar där ett tag.

“Allting kommer bli bättre.”

Vakten verkade lite obekväm med att ta den långe mannen till drottningen och Akila. En enkel gest och vakten försvann, men en tjänare hade genast fyllt på glaset till den okände mannen. Drottningen sträckte på sig lite.

“Ja, välkommen till öknens pärla.” påpekade Akila, även om de var lite utanför Thel Shaen kunde man se den glimma i bakgrunden.…[Read more]

Akila kunde också känna den, en gammal känsla. Som en gammal dammig bok. Hon grimaserade lite, fast det fanns samtidigt något lockande med det hela som en eld i ett kallt snöoväder. Fast eld hade en dålig tendens att blossa upp och ut ur kontroll. Hon hummade lätt lite fundersamt.

“Ett samtal kan inte skada, eller vad tror du Djan?” frågade…[Read more]

Drottningen hade tänkt svara på det som Djan pratade om. Adeln, arvtagare… Allt det där som länge hade funnits i hennes tankar men när han ställde frågan om echer. Var hon nästan säker på att det skulle vara Vendrik… Men nej. Denna person var en helt ny människa. Hon rynkade på ögonbrynet och hummade lätt.

“Han verkar han ett tycke i vin”…[Read more]

Skrattet rev i hennes öron, men hon tycktes finna det roande och ett bredare leende fanns på hennes läppar medan hon dolde det bakom sitt glas.

“Jag är ett geni” svarade hon, simpelt, som om det vore uppenbart. Hon sträckte på sig och tog en klunk av vinet för att sedan sätta tillbaka kronan på sin hjässa igen.

“För att ge folket det de vill ha…[Read more]

De första kommentarena fick henne att fnysa. Kul? De oljudet och idioterna som med lite tur hade hittat i mål. Hon suckade tungt och drog en hand genom sitt hår och tog tag i kronan för att ta bort den från sitt huvud. Hon såg på kronan och hur den blänkte framför henne.

“Ja, Vendrik Belsante.” sa hon, lite avvaktande. Det var inte så att hon v…[Read more]

En kort blick mot vakten, lite besviken att Djans kind inte rörde vid marken. Han lade märke till mannens bleka upsyn och gav till en djup suck och lade en hand på sin panna som hade några oroliga vek synliga där.

“Inte han också. Det är svårt att få bra vakter nu för tiden. Så beniga… sköra…” klagade hon och tog obekymrat en klunk av si…[Read more]

Hans ord var inte allt för tydliga för henne, som om någon mumlade till henne. Solen värmde skönt och det var som om hon inte riktigt hörde något annat än vindens sus. Att skogen var nära dem och kom närmre verkade inte alls finnas på hennes tankar. De hade ju klarat sig?

Dessutom var det svårt att hålla borta illamåendet och hon använde all s…[Read more]

Lika fort som orden lämnade hennes läppar svor hon över sin egna dumhet. Varför hade hon yttrat orden? Ilskan i Ayperos ögon var inte nådig, men hon mötte hans blick utan att vika. Hon stod sitt kast, trots allt, vad fanns det mer att göra? Hon tänkte inte gå på knän och be för förlåtelse. Det hon sa var trots allt rätt.

Egentli…[Read more]

Ett tag hade hon enbart fokus på hästen och äpplet som försvann i ett nafs. Hennes hand blev täckt av hästens spott och hon torkade bort det på hästens man med en liten suck och skrattade.

“Glupske jävel” muttrade hon för att sedan vända huvudet mot den lilla flickan. Vad var det hon hade sagt igen? Ja just det. Hon mötte blicken med flickan, ka…[Read more]

Alven torkade av sig den kladdiga saften på sina byxor och smackade lite med sina läppar. Smaken var god och ringde fortfarande i hans mun. Hans hand klamrade sig fast kring flaskan och ett tag verkade som om han inte riktitg kunde bestämma sig för om han skulle ta en klunk eller inte. Till slut tog han ett hårdare tag om flaskan och en stor klun…[Read more]

Samma ögonblick som glasskärvan rörde vid Akilas hals var det som om alla ljus i rummet mörknade till och alla färger i den annars färgglada platsen förvandlades till svarvitt. Som om skugglandet själv plötsligt tagit boning där hos drottning Akila, i hennes palats. De få skuggor som funnits där i det ljusa Iselem blev långa och mörka som av…[Read more]

Asgeir betraktade henne något tankfullt, det var som om hon inte riktigt visste var hon var. Men på hennes utseende att döma var hon definitivt en del av Kaldrland. Inte för att han mött någon som henne förr, men han hade hört berättelser om väsen som henne.
‘Min mor?’ frågade han, något förvånad över frågan.

‘Ranghildr Ulfhedna.’ svarade han, me…[Read more]

Ithia gjorde sitt bästa för att hålla sig lugn över orden som Afselius kläckte ur sig, men han verkade ha en obehaglig förmåga att få hennes blod att koka. Bara hans arrogans och sätt att se ned och nedvärdera henne gjorde henne ursinnig. Men han var bara en man som blåste upp sig själv, den som verkligen oroade henne var mannen som bar jaktspj…[Read more]

Arand såg flyktigt över axeln mot sina medresenärer, och himlade lätt med ögonen åt deras resonemang. För att vara helt ärlig var han inte så glad över nekromanter och deras konster, men samtidigt delade han inte sina kompanjoners törst efter blod.
‘Bara vänta ett ögonblick.’ uppmanade monsterjägaren. ‘Personen där inne låter inte direkt som någo…[Read more]

En liten gnista, om det bara hade varit en glimt av den gamla Djan kvar men när det var som om hon stirrade sig blint i mörkret. Som om hon höll på att drunkna i hans ögan. Kyssen var förbryllande, samtidigt som hon kände den bittra smaken av den mörka magin fanns det något lockande. Något som blossade upp, likt en liten gnista som satt fyr på nå…[Read more]