Det tog inte många ögonblick innan Angran själv sjönk ned i vattnet, naken som den dag han var född, och med en suck satte sig ned och lutade sig tillbaka. Trots att han oskadd förutom ett antal blåmärken så var han minst lika skitig som alla de andra, och en annan dag hade uppskattat att bli fri från väg- och stridsdammet… men i stunden kä…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett stön av smärta då den trubbiga ändan av spjutet tog henne i pannan så hon igen slog bakhuvudet i marken. Världen snurrade runt framför henne och allt försvann för henne en stund. Ett högt ljut ekade i hennes öron och blockerade ut alla ljud omkring henne. Bara smärta och yrsel existerade för henne, och hon visste inte o…[Read more]

Arand höll sig något i bakgrunden, obekväm med att vara så nära all uppmärksamhet kring konungen, trots att han försökte hålla ett neutralt anlete. Men det var tydligt för de som kände honom att han var spänd och obekväm, i detta fall Maeve som hade känt honom en längre tid. Han nickade lite frånvarande till hennes ord, och gav ifrån sig ett d…[Read more]

Nej. Så enkelt. Nej. Det hade inte varit värt det – inte för någon av dem. Han hade trott på henne, och han visste inte vad dom var värst. Att han hade följt med Maeve frivilligt, att Anga alltid följde där han gick, hur dumdristigt det än var. Att han inte visste om han skulle beskylla sig själv för sin systers död, eller kvinnan framför hono…[Read more]

Då Maeves blick passerade över honom så knöt Angran sina nävar, hårt nog för att knogarna skulle bli vita. Skulle det kännas lättande att sträcka ut sina armar och greppa tag kring hennes huvud, vrida runt hennes nacke och låta henne falla död till golvet? Eller kasta henne i vattnet och dränka henne där? Han var så arg, så besviken, så… O…[Read more]

Hennes blick var arg. Som att det var han som hade gjort något – som att det var han, och inte hon, som fått dem dödade. Angran bet ihop och hans ögon flackade åt sidan ett ögonblick, och det var som att spänningen gick ur honom… sedan borrade hans den sig i henne igen, med arg glöd dansandes bakom den blåa irisen.

“Jag kände inte för att supa,…[Read more]

Angrans humör hade gjort utspel åt än det ena, än det andra hållet sedan deras så kallade “krigarband” hade “återvänt” från Loradon, och vilket band de nu var, och vilken återkomst det hade blivit. Nästan hälften av dem hade stupat, hans syster Anga bland dem, och för vad? För att ge hövdinga dottern Maeve en chans för ära och hjältemod bland gent…[Read more]

Som en staty står hon där trots att en av hovdamerna upprepade gånger bett henne att i alla fall sätta sig ned men hon vinkade bara bort kvinnan. När så klockorna börjar ringa slår hennes hjärta hårt, ser hären närma sig, män som viker av från ledet, omfamnar fruar och höjer barn i luften. Kvinnor som gråter över män som inte återvänt. Drottni…[Read more]

Asgeir insåg att han inte kunde få något mer svar av den märkliga kvinnan i hennes berguvshamn, men hon hade trots allt varnat honom om att det fanns andra i närheten. Detta var något de gissat, men inte vetat säkert… Men nu visste han. Hans hjärta slog och väntan på att få svar på sin vissling kändes olidlig. Han höll på att lyfta visslan…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett osmickrande tjut då marken plötsligt hoppade upp och slog henne i bakhuvudet. Världen snurrade och blixtrade framför hennes ögon, och i ögonblicket som bara varade en sekund tappade hon koncentrationen och greppen på magin inom sig, samt greppet om sitt svärd. Ljuset som hon frammanade försvann med ens, och mörkret l…[Read more]

Det fanns inte mycket monsterjägaren kunde säga åt det – trots allt hade Maeve huggit honom med sin kniv då hon tappat kontrollen.
‘Jag är glad över att du inte högg huvudet av mig i striden.’ sa han med en lite retsam glimt i ögonen, men sa det som om de talade om vädret. De behövde inte dela allt för många ord, och Arand föredrog nästan tystn…[Read more]

Ända sedan det som återstod av Karms armé skymtats vid horisonten i fjärran har drottningen av Karm, Selene, stått i det högsta tornet och sett den komma närmre. En långsam procession som trots segern vid Loradon förde med sig sorg hem till dem som väntade. En del kunde skatta sig lyckliga i att få hem de älskade men i de festa familjer sk…[Read more]

Arand drog ett djupt andetag och nickade bara åt dvärgens tacksamhet, som egentligen inte betydde så mycket. Det hela var ett kolossalt slöseri, då han varit så nära att äntligen fånga vampyrerna som orsakat dessa attacker under en längre period. För ett ögonblick övervägde han att neka dvärgens erbjudande, men i sanning skulle han inte få någon…[Read more]

Alverna skrattade sina klingande skratt åt dvärgens uppenbarelse och obekvämhet på hjortryggen, men skratten var inte illasinnade utan mer lekfulla, som barns förtjusning över det hela. Hjortarna sprang med hisnande snabb fart och hoppade vigt över enorma trädrötter och annan vegetation som hästar skulle ha haft svårt med i skogen. Trots det…[Read more]

Medan Ithia började bli allt mer paranoid över mörkret som omgav henne bröts tystnaden av Kheezais skrik, vilket fick Ithia att rycka till och vända sig om mot ljudet. Det kom från lägret, och hon kunde känna en sekund av lättnad över att Kheezai inte var försvunnen. Men det övergick snabbt till rädsla som i sin tur fyllde henne med beslutsamhet…[Read more]

Ithia insåg att det kanske hade varit bäst om hon varit tyst, för än en gång hade hon skapat smärta och sorg hos mörkeralven – men kanske inte panik denna gång? Det var svårt att säga, men uppenbart var att hon hade mycket sorg och trauma från sitt tidigare liv som jagade henne konstant och förföljde henne.

Tystnaden som Kheezai lämnade efte…[Read more]

Trollkarlen verkade inte så brydd om de andras ord, men svarade snabbt åt Wim.
‘Ja, Wim, det är vår vän från värdshuset som Vindálfr så enkelt gav åt vakterna, och han kan hjälpa oss nå vårt mål.’ förklarade han och gav dvärgen en något mer brinnande blick.
‘Och du, hejda din hand innan du vet vad som är på gång. Jag förväntade mig mer…[Read more]

Monsterjägaren verkade inte så bekymrad över dvärgens utfall, utan fokuserade mer på de döda för att se på spår och andra ledtrådar han kunde plocka ut ur anfallet. Arand gav ett enkelt dovt hummande till svar om hans kommentar om kamraten som blivit tagen – trots allt hade han bevittnat detta så det var inga nyheter. Han lät dvärgen skrika och g…[Read more]

Elethi skakade på huvudet åt hans erbjudande om yxan, och skrattade lätt, ett klingande skratt som var behagligt att lyssna till.
‘Behåll du din yxa, mäster Einark, jag tvivlar på att du kommer behöva den men dessa skogar är farliga för främlingar. Om något händer då jag inte har mina ögon på dig kan du behöva skydda dig själv.’ förklarade hon,…[Read more]