“Det passar mina blåa ringar under ögonen” sa han, i en ton som lät som en flicka som kritiserade sin klädsel. Blicken var likaså kritisk och skakade på huvudet när han tog tag i tyget. Faktum var att han inte allt för sällan hade samma kläder på sig – till sin mors förfäran.

En liten beklagande suck kom ifrån hans läppar innan han drog av sig si…[Read more]

Skrattet från Akila fyllde salen. Det som en gång hade varit ett glatt skratt, som fått andra att le gav istället gåshud. Som om blodet hade frusit till is. Orden fick Yanara att spärra upp sina ögon förfärat. Så klart ville hon inte möta döden själv ännu, fast det var snarare Shaira hon var orolig för. Bedrövat svalde hon sina skrik och blick…[Read more]

Han kan inte låta bli att skratta åt hennes kommentar om hur Sif hade bannat henne, hans fru hade bannat dem båda ordentligt för vad de tänkte göra sen också. Tanken på Sif gjorde att det högg till i hans hjärta lite, även om åren gått så hade saknaden inte lagt sig och skulle aldrig göra det. Men Ragnhildr och hennes familj hade gjort den lätt…[Read more]

Ejvald ler lätt och lägger en hand på hennes axel med samma flin än för att sen skaka på huvudet. Hon hade mycket att lära än det var tydligt, men han gjorde så gott han kunde trots att flickebarnet var lite naiv ibland. “Man utmanar inte ödet genom att fråga vad som kan gå fel. Det ger bara gudarna en chans att fundera på hur de på värsta sätt s…[Read more]

Brand hade just avslutat sitt samtal med trälen när Leida kom tillbaka med mjödet som han tar emot tacksamt men dricker inget, blicken vilar fundersamt på Hrafn’s följe som satt på andra sidan. Det hade aldrig sagts hur man borde klä sig vid ett ting men nog var det en chans att visa sig från sin bästa sida. Härkläderna som Hillevi och dennes säl…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Vésiva igen. Egentligen hade hon inte sett att det här skulle leda till detta. Det här var faktiskt roligt, uppfriskande nästan. Hon skakade på hvuudet och såg på sanden som hade sparkats upp i luften. Intressant var det åtminstone. Hon satte sig ner i sanden, som var så mjuk och varm efter solen hade gassat en hel dag.…[Read more]

Åt hennes kommentar fnös han lätt, men hur länge kunde han vara irriterad på henne? Inte länge. Faktum var att de tänkte allt för lika för det och han gav henne ett snett leende och knuffade tillbaka mot hennes egna axel. Lite mer mesigare än vad Isra hade gjort mot honom. Inte för att han skulle säga att han hade ont – att hon hade lyckats kom…[Read more]

Det var lite som om en vikt hade lyfts från hans bröstkorg när Isra skrattade och drog honom ut från biblioteket. Han kunde inte rå för att instämma i skrattet. Vad skulle han göra utan henne och hennes sätt att få de mest vardagliga och trista sakerna att kunna genomlidas?

“Vad är det för fel med mitt hår nu? Det är inte ens några dammråttor som…[Read more]

Ännu en suck lämnade hans läppar och han böjde sitt huvud för att försiktigt placera en mild kyss på hennes fingertoppar för att sedan dra bort sin hand. Förstås hade hon rätt, även om han inte riktigt ville erkänna det åt henne, eller för någon för den delen.

Han reste sig upp och nickade lite, som för att visa att han förstod vad hon sa och men…[Read more]

En liten suck undslapp hans läppar och han stängde igen boken med en försiktighet för att sedan göra en gest omkring sig med ett litet snett leende.

“Kan jag inte gömma mig här?” påpekade han med ett litet kort skratt, för han visste att det skulle vara en dum idé och dessutom kunde han inte lämna sin syster åt adeln. Deras vassa ord var värre ä…[Read more]

En sida till. Bara en till. Hur många gånger han hade sagt det till sig själv var han osäker på och han ryckte till något när han hörde sin systers bekanta röst. Lite till sin förfäran lade han märke till att hans grepp om sidan hade varit lite för hårt och skrynklat till pappret, nästan på gränsen till att det var helt längre. En kort svordom sla…[Read more]

Det var inte riktigt någon idé att protestera. För all del hade han en poäng med det som han sa och hon grimaserade lite motvilligt samtidigt som hon lade sig ner med sina kläder. Smutsiga som de nog var. En liten inre röst proteseterade mest för hon kunde se hur Sif skulle bannat henne och hon kunde inte rå för att skratta lite.

“Sif skulle g…[Read more]

Att han ryckte till fick henne att rycka till, mest för att hon inte var beredd över det en hans flin fick henne att knuffa honom på ena sidan och sedan skaka på huvudet.

“Och vad ska jag sga? Att det kommer gå dålgit?”

Precis innan Ranghildrs ilska hade tagit henne bort från salen höre hon Arands röst om att säga adjö till Kettil. Det var som en kyla som spred sig inuti henne, men vad kunde hon om inte acceptera detta? Han var redan död och åtminstone kunde hon lämna några ord till honom… eller hans ande. Hon drog djupt efter andan för att sedan röra sig…[Read more]

Arands blick följde inte Wreax då han lämnade dem, utan snarare log han ett sammanbitet leende och skakade på huvudet långsamt där han satt. Frustrerad, ilsken, uppretad av Wreax sätt och framförhållning. Han lät sin ilska skölja över sig, och satt en stund i tystnad tills han kände den försvinna. Åtminstone så mycket att det var en glöd inom ho…[Read more]

Yazfein nickar kort innan han sneglar mot Kettil, sen vänder han sig raskt om för att stega mot dörren och där de väntade med Rune. Han ser väldigt fundersam medan han vandrar mot dörren, försöker komma på vad det är han bör göra eller lösa detta på bästa sätt.  Det är med en suck han slänger en blick mot Ziyate medan han öppnar dörren ut fr…[Read more]