Sandors kropp darrade till något då hon lutade sig mot honom, och därefter såg honom i ögonen. Det var klart att han hade pressat så här långt men var nära bristningsgränsen. Åt hennes ord nickade han bara, för han kunde inte förmå sig att tala just då, för just i stunden kändes det som om han hade en sten både i bröstet och i halsen som skavde…[Read more]

När världen vändes upp och ner rörde sig Camthalion irriterat fram och tillbaka i Neaduins grepp. Inte för att han kom någonstans. Blicken fick syn på den robusta kvinnan som greppat tag i honom. Monster. Orden for genom tankarna och han fick bita sig i tungan för att inte utropa det åt kvinnan. Det verkade vara två kvinnor och inte några fle…[Read more]

Det prasslade lite i växtligheten, och efter en stund kunde man urskilja ett par gröna ögon som betraktade främlingen. Det fanns en skygghet där, men också en nyfikenhet. Men lika snabbt som ögonen och prasslandet dykt upp hade det försvunnit.

Flera ögonblick gick, innan en kvinnlig figur plötsligt stod bakom Axel, klädd endast i skogens lö…[Read more]

Ithia kände sig något olustig då de steg in i huset, men var fullt upptagen med att observera omgivningen innan hon rycktes från sina tankar av Kheezais pip. Hon vände huvudet hastigt mot henne, för att lika chockerad som Kheezai själv observera henne utan magisk förklädnad. En kort tanke gick åt att det var rätt otroligt att de gått från att Kh…[Read more]

Utan förvarning tog två starka armar tag i handen som precis skjutit tältfliken åt sidan. Camthalions värld vändes upp och ned då han bokstavligt talat slungades in i tältet för att landa med en hård duns på rygg på marken. Men där man kanske hade förväntat sig några hårda krigare från öst, var det istället ett virrvarr av rött hår som höll h…[Read more]

Ljudlösa rörde de sig över grenarna, från träd till träd. Tills det inte längre fanns så många träd framför dem. Det var ett litet öppet parti och det verkade enbart vara ett tält med en eld framför. Elden var släckt, vad Camthalion kunde se. Han rynkade på sina ögonbryn igen så att han fick rynkor i pannan och såg bakåt mot Aeriel. Det hela fö…[Read more]

Även om han hade långa kloliknande naglar var hans grepp om hennes hand väldigt mjukt. Hans hand var sval, och som om han ledde henne i en dans gick de mot dörrarna och lämnade matsalen bakom sig. Till skillnad från andra som säkerligen var nervösa i hennes närvaro och sällskap verkade han helt bekväm och obekymrad, men hela vägen genom stade…[Read more]

Innest inne hade han hoppats på att manteln inte hade några tecken på skada. Blod. Det var klart. Aldrig skulle det vara en enkel början. För att vara ärlig hade han hoppats på att de skulle komma fram utan några konstigheter. Han kliade sig i nacken medan han funderade över möjligheterna. Dels kunde de röra sig till människorna, men förmodligen…[Read more]

Precis som sin vän och medresenär satte sig Camthalion på huk och lade sin hand på fotspåren. Han gnuggade jorden mellan fingrarna lite eftertänksamt medan han lät blicken vandra över fotstegen. Sedan vände han blicken uppåt mot de närmsta träden. Försiktigt – nästan ömt – drog han handen över den grova barken. Det fanns rispor i barken och han…[Read more]

Efter att Draegon fått kontroll på sin egen hosta såg han på Vinga och skakade på huvudet. Hans röst var svag och hans andetag tunga, och en djup suck lämnade hans läppar.
‘Måste vi bråka… Vinga?’ frågade han, trött på hur hon alltid vände alla ord till det extrema.
‘Du vet… Mer än väl att jag aldrig skulle se dig sjunka så lågt. Och likväl…[Read more]

“Inte? Skulle det vara bättre om jag var en hora far?” frågade hon, bittert och hennes blick var allvarlig. Som om hans ord sårade henne och för att vara ärlig, vad trodde han att hon skulle göra? Han hade tagit bort hennes namn och titel en gång.

Hostningarna gjorde henne lite orolig och fick henne att söka efter något att hjälpa honom. Ho…[Read more]

Tystnad var ingenting som Camthalion hade något emot. Tvärtom, det var något som han tyckte om. Inte för att han inte heller hade något emot att skämta och tala med vänner. Men han blev inte lika obekväm som han sett att en del personer blev av den. Han fortsatte vara tyst en stund medan han tänkte på hennes fråga.

Var de bättre än myterna om d…[Read more]

Draegon såg på henne med en skarp blick i ögonen.
‘Vad du och jag än gjorde behöver du inte associera dig med… sådana hederslösa män.’ sa han bistert.
‘Du är en Gérin, en drake, och har bättre moral än att tjäna ett pack rövare!’ sa han ilsket och satte sig upp, men ansträngningen fick honom att hosta våldsamt.

Kapten. Ordet etsade sig fast. Det lät inte bra, inte passade på honom. Inte för att han inte var skicklig, men det kändes fel att en vän som Aeriel skulle kalla honom det. Han himlade med sina ögon och skakade på huvudet åt det hela men hann inte kommentera något innan hon far iväg.

Vid Erethil…! Hade hon alltid varit så snabb? Inte för att Ca…[Read more]

Vingas ögon smalnade något och hon såg på sin far.

“Den typen av arbete är det jag har sysslat med i dessa år. Du kastade ut mig, vanhedrade mig. Om du minns, far” sa Vinga och det sista ordet väste hon nästan fram som om det var en förolämpning.

Draegons ögon hårdnade något vid namnet Lucas J’lothain.
‘Den… äventyraren?’ frågade han, och det var ett snällt ord för att komma från Draegon gällande den typen av arbete som Lucas höll på med.
‘Är det… verkligen något som du vill associera dig själv med, Vinga?’ undrade han.

“Du missade en fläck där.” retades Camthalion vidare och pekade på ett ställe på rustning. Inte för att det stämde alls, men han kunde inte rå för att retas lite. Han mindes själv hur nervös han hade varit första gången han steg ut på ett uppdrag utanför Daleath. Inte lika noga med att hans utrustning var hel, ren och fungerade. Trots allt had…[Read more]

Ett tag funderade på om hon skulle ljuga för sin far, nästan som i en reflex som när hon gjort något dumt när hon var liten. Sedan suckade hon och rätade på sig något vid hans sida.

“Ja, det har det varit far. Svåra tider, men också härliga.” svarade hon och berättade kort om sina äventyr medan hon sedan skrattade – inte bittert utan tyckte h…[Read more]

Här sitter du och njuter. Tidig som alltid ser jag. Rösten var bekant och väckte Camthalion ifrån sina tankar, han ruskade på huvudet så att de vita lockarna blev ett virrvarr kring honom samtidigt som han sprack upp i ett varmt leende.

“Någon är nervös, eller kanske exalterad är ett bättre ord för dina känslor?” frågade han lite retsamt och r…[Read more]

Ayperos gav henne ett lite lurigt leende, och gav henne en liten nickning.
‘Givetvis överväger jag ert erbjudande, ers höghet.’ svarade han lite mystiskt, men på samma gång med en värme som sade att det nog inte skulle bli en svår sak att komma till en överenskommelse. Trots allt hade de redan delat en del av sina tankar gällande framtide…[Read more]