De första kommentarena fick henne att fnysa. Kul? De oljudet och idioterna som med lite tur hade hittat i mål. Hon suckade tungt och drog en hand genom sitt hår och tog tag i kronan för att ta bort den från sitt huvud. Hon såg på kronan och hur den blänkte framför henne.

“Ja, Vendrik Belsante.” sa hon, lite avvaktande. Det var inte så att hon v…[Read more]

En kort blick mot vakten, lite besviken att Djans kind inte rörde vid marken. Han lade märke till mannens bleka upsyn och gav till en djup suck och lade en hand på sin panna som hade några oroliga vek synliga där.

“Inte han också. Det är svårt att få bra vakter nu för tiden. Så beniga… sköra…” klagade hon och tog obekymrat en klunk av si…[Read more]

Hans ord var inte allt för tydliga för henne, som om någon mumlade till henne. Solen värmde skönt och det var som om hon inte riktigt hörde något annat än vindens sus. Att skogen var nära dem och kom närmre verkade inte alls finnas på hennes tankar. De hade ju klarat sig?

Dessutom var det svårt att hålla borta illamåendet och hon använde all s…[Read more]

Lika fort som orden lämnade hennes läppar svor hon över sin egna dumhet. Varför hade hon yttrat orden? Ilskan i Ayperos ögon var inte nådig, men hon mötte hans blick utan att vika. Hon stod sitt kast, trots allt, vad fanns det mer att göra? Hon tänkte inte gå på knän och be för förlåtelse. Det hon sa var trots allt rätt.

Egentli…[Read more]

Ett tag hade hon enbart fokus på hästen och äpplet som försvann i ett nafs. Hennes hand blev täckt av hästens spott och hon torkade bort det på hästens man med en liten suck och skrattade.

“Glupske jävel” muttrade hon för att sedan vända huvudet mot den lilla flickan. Vad var det hon hade sagt igen? Ja just det. Hon mötte blicken med flickan, ka…[Read more]

Alven torkade av sig den kladdiga saften på sina byxor och smackade lite med sina läppar. Smaken var god och ringde fortfarande i hans mun. Hans hand klamrade sig fast kring flaskan och ett tag verkade som om han inte riktitg kunde bestämma sig för om han skulle ta en klunk eller inte. Till slut tog han ett hårdare tag om flaskan och en stor klun…[Read more]

Samma ögonblick som glasskärvan rörde vid Akilas hals var det som om alla ljus i rummet mörknade till och alla färger i den annars färgglada platsen förvandlades till svarvitt. Som om skugglandet själv plötsligt tagit boning där hos drottning Akila, i hennes palats. De få skuggor som funnits där i det ljusa Iselem blev långa och mörka som av…[Read more]

Asgeir betraktade henne något tankfullt, det var som om hon inte riktigt visste var hon var. Men på hennes utseende att döma var hon definitivt en del av Kaldrland. Inte för att han mött någon som henne förr, men han hade hört berättelser om väsen som henne.
‘Min mor?’ frågade han, något förvånad över frågan.

‘Ranghildr Ulfhedna.’ svarade han, me…[Read more]

Ithia gjorde sitt bästa för att hålla sig lugn över orden som Afselius kläckte ur sig, men han verkade ha en obehaglig förmåga att få hennes blod att koka. Bara hans arrogans och sätt att se ned och nedvärdera henne gjorde henne ursinnig. Men han var bara en man som blåste upp sig själv, den som verkligen oroade henne var mannen som bar jaktspj…[Read more]

Arand såg flyktigt över axeln mot sina medresenärer, och himlade lätt med ögonen åt deras resonemang. För att vara helt ärlig var han inte så glad över nekromanter och deras konster, men samtidigt delade han inte sina kompanjoners törst efter blod.
‘Bara vänta ett ögonblick.’ uppmanade monsterjägaren. ‘Personen där inne låter inte direkt som någo…[Read more]

En liten gnista, om det bara hade varit en glimt av den gamla Djan kvar men när det var som om hon stirrade sig blint i mörkret. Som om hon höll på att drunkna i hans ögan. Kyssen var förbryllande, samtidigt som hon kände den bittra smaken av den mörka magin fanns det något lockande. Något som blossade upp, likt en liten gnista som satt fyr på nå…[Read more]

‘Mörkeralv?’ frågade Ithia med en lätt fnysning, som om hela tanken och påståendet var absurt – vilket det egentligen var.
‘Ni går efter falska rykten från män rädda för sina egna skuggor.’ påpekade hon enkelt och såg sedan på Afselius.
‘Be dina män att ställa sig åt sidan.’ beordrade hon, med sina grå ögon hårt fästa på prästen.
‘Eller måst…[Read more]

Catea verkade inte speciellt bekymrad över regnet, snarare verkade hon väldigt neutralt inställd till det mesta omkring sig, men hade ändå ett varmt leende på läpparna då hon såg mot Gormkäft och Lucas.
‘Så, låt oss skynda oss till Wendylm så vi kan ta tag i det som spelar roll.’ sa hon.
‘Gränsen mellan Nirai och Mar Gharok har varit en tvistefråg…[Read more]

Ayperos stelnade till något vid Nenyas ord, hans ilska över hennes oförmåga att hålla sina tankar och känslor för sig själv synliga där bara ett fruktansvärt ögonblick. Så kort att man nästan hade kunnat inbilla sig det. Men lika snabbt som vreden varit där försvann den och hans mer behagliga anlete var där igen. Han kunde känna närvaron av Tipu…[Read more]

Ithia stannade tvärt i sina steg, och hennes intensiva grå ögon såg männen i ögonen något utmanande. Som om de skulle våga göra något mot en paladin i full mundering. Så klart hade hon inte någon tanke på att dra vapen, men det visste ju inte dom. Men Afselius höll på att gå henne på nerverna med sin falska fasad, och hon vände blicken mot honom…[Read more]

Det var inte svårt att höra kaoset och paniken som brutit ut i byn, och Ithia bestämde sig för att försöka ta sig in och ut så osynligt hon kunde. Men det blev snabbt uppenbart att det inte skulle vara möjligt, med tanke på att flera av byns män samlat sig vid värdshuset. Det hade inte varit så illa, men åsynen av fader Afselius förkunnade a…[Read more]

Ithia nickade, och gick en stund till innan hon stannade upp i sina spår och svor tyst. Kanske lite okaraktäristiskt för en paladin, men Ithia var kanske inte heller den direkta stereotypen heller.
‘Jag måste hämta min häst och min packning.’ sa hon och såg på Kheezai, Kessie, ja det var lite svårt att välja namn nu då hon hört båda.
‘Göm…[Read more]

Allt för länge hade hon stått stilla och lyssnat. Det kliade i hennes fingrar och allt tjat som de båda pratade om. Politik. Etikett. Allt fick henne att vilja grimasera eller spy. Hon hade förstås fösökt att inte lyssna på deras ord, trots allt var det onödigt prat. Inte något som hon ville lägga sin näsa i blöt i. Dock kunde hon inte rå för a…[Read more]

Som om någon någonsin skulle säga nej till mat. Speciellt när de hade en sådan väg framför dem. Enbart en dåre skulle göra det. I för sig var väl Gormkäft lite fundersam om inte Lucas var en dåre ibland. Fast det hade han ju aldrig påpekat, inte än i alla fall. I slutändan hade han gjort det kloka valet att ta äran att bära runt honom. Det var al…[Read more]