Yxan föll, gång på gång, med ett blint ursinne som gav kraft till varje hugg. Till slut gav det inte med sig längre, och yxan kilade sig stumt fast djupt i den blöta kubben. Den olycklige vedhuggaren släppte på skaften och såg ned på sin värkande händer; de hade redan börjat svälla och rodna, valkar och blåsor hade slitits up och det smärtade s…[Read more]

Resen slängde ut sin hand för att stoppa trollsången men hans näve famnade menlöst ut i intet. Salen var plötsligt mörk och stilla. Han reste sig hastigt, rörelsen var osmidig och hans ovana ben tvekade. Det var som om han vaknat plötsligt ur drömmen och han stirrade omkring sig, osäker på vad som varit verkligt. Ljudet från dussinet vapen som sl…[Read more]

Medan de två gästerna gjorde sin väg jämsmed eldstaden studerade Resen de närmare. Den ljusas graciösas nigning stod i kontrast till hennes klumpiga och försiktiga steg. Det var rörelserna av någon som aldrig fått en väl rågad näve i ansiktet. Han roade sig med tanken på att få vara den första att stå till tjänst. Den andras gång var tryggare,…[Read more]

Sorlet stillade sig. Atmosfären i salen vart omedelbart tyngd, även de okänsligaste av väsen upplevde spänningen som gick genom rummet. Resen förbannade sig för att han lämnat Dunkel att vila i valvet. Han övertygade sig att yxan ändå skulle duga, det var bara den ena av de två inkräktarna som var synligt beväpnad med ett silverblankt sp…[Read more]

Fältherren följde riddarens adjutanter med nyfiken blick, särskilt den stora Orken, man kunde lära sig rätt mycket om någon i hur de håller sig efter ett möte. Kvinnan var stel, men försökte medvetet dölja det, det var viktigt för henne hur hon uppfattades. Mannen visste inte riktigt vart han skulle ta vägen, en enkel man med få onödiga talan…[Read more]

Lejonet hade glömt av hur blodigt sinnad den brunhåriga Kaelen kunde vara. Han höjde ögonbrynen en aning och vred lite på munnen; marskalkens plan skulle nog inte falla riddaren helt i smaken. Leo kommer snart till en lustig insikt, och han hoppas på att lite lättja ska hjälpa att göra hans ungdomlige kapten mer inställsam.

“Det var min uppfattni…[Read more]

Lejonet returnerade riddarens salut med ett nonchalant kast av armen med spretiga fingrar och en nickning av igenkännande. Här inne var disciplinens små charader överflödiga, och underkastelse var ett drag som marskalken inte ville fostra hos sina kaptener. Därför kunde ha dra förnöjt i ena mungipan när den vandrande riddaren föregick sedens iak…[Read more]