Ihopkrupen och sprucken och blodet forsar ur hennes mun. Trots de groteska slamsorna av hennes kinder, eller vad som ens är kvar, så är det inte tillräckligt stora skador för att förklara mängden av hennes vitae som färgar golvet. Inre skador? Mest sannolikt.  Nenya har två val. Låt Indira vittra bort eller ge henne en andra chans till ett nytt “…[Read more]

“Inte?” Hon säckar ned i stolen, uppenbart något besviken av att inte få leda oskyldiga Tegwen ner i underjorden. Hon höjer sin andra hand och dirigerar en bok från en av alla högar att komma till henne. De långa, spindel-lika händerna bläddrar igenom ett par sidor innan hon överlämnar boken till draken. “Den stora väverskan av det svarta silk…[Read more]

“Ni vill… se demonen?” Man kan höra att fjäderpennan kommer till ett abrupt och gnisslande stopp. Hon blinkar långsamt mot Tegwen, varje ögon enskilt såsom en groda gör. “Ni vill frivilligt träffa det fördärvade mörkret under jorden av… nyfikenhet? Erethil var barmhärtig, det måste vara ett under att ni lever! Nå, men samtidigt ser jag mig…[Read more]

“Din vilja att jämföra dig själv med mitt livs värv är osmakligt. Du är varken framstående eller skyldig nog till den äran.” Hennes ord sipprar av samma högmod som de alver hon tjänat men samtidigt finns det en mjukare andemeningen av att hålla Aenya från den skuld Sercenasse bär på. Blodet är på hennes händer… och ingen verkar få ta det ifrån…[Read more]

“Precis!” Hon lutar sig fram, hennes nyfikna mannerism som kopierad av Tegwen. “Djupt i dessa berg lever och andas ett oändligt väsen med de dödliga. Klädd i en skrud av väv, bister och blodtörstig. Ish’dalaars fall kom när de öppnade Hennes port. Nu är de Hennes att använda som brickor i ett spel… de allra flesta i allafall.”

Hon…[Read more]

“Hennes plan? Ge inte trashanken beröm för detta. Det var du, lilla rosenknopp som öppnade denna dörr. Hon? Hon vågar inte annat än att slänga sig raklång inför din Herre. Patetiskt.” Hennes ansikte slits mellan det animalistiska leendet och ett par stålgrå ögon som söker kontroll. Kontroll innanför hennes kött där Indira försöker klösa…[Read more]

Ett väsande skratt löper genom hennes kropp vid Tegwens oskyldiga fråga om alver. “Inte jag men andra med samma skepnad vandrar med mörkret efter mötet med bergets demon.” Säger hon och gestikulerar mot tältets öppning.

“Alverna är smidda av samma stål, några med mer kärlek av deras skapare.” Hon ler svagt innan hon fortsätter. “Man skulle kunna…[Read more]

“Ni är vacker, inte sant? Likt en rosknopp som är på väg att visa världen den skönhet den inte förtjänar.” Den tidigare svaga mimiken blommar ut till en ohämmad mani likt en skrattande hyena som äntligen fångat sitt byte. När deras fingrar sluts så breddas Indiras leende nästan omöjligt långt. Långt nog för att köttet vid läpparna slits isä…[Read more]

“Mörkeralv?” Hon skakar på huvudet ett par gånger när hon rör sig tillbaka till det lilla ostadiga bordet där Tegwen sitter. “Jag är en högalv och kommer förbli så om inte något radikalt skulle förändras. Jag trivs väl i min form, även om den knakar och blir långsammare med tiden.” Sylmir verkar inte uppfatta frågorna som oartiga, snarare verkar h…[Read more]

Två vilda lågor, båda för envisa för att slockna vandrar genom lägret. I ett annat liv skulle de kunnat vara tvillingsjälar istället för fiender. Hon håller huvudet högt, hennes blick på Aenyas bakhuvud. Hon förmår sig inte att möta de andras ögon… Hon vet vad vilket hat som hon väntas möta. De skulle inte förstå varför, inte än i alla fall.…[Read more]

“Om det är något ni önskar i min tjänst till Ayperos… men var vaksom, du sköra rosenknopp. Vad du kan möta är bortom allt mörker du tror dig veta om.” Hon rätar sig ännu en gång till sin fulla längd och håller ut sin hand mot Nenya.

“Vad sägs om att ni möts innan du gör ett förhastat val, hmm?” Handen viftar lätt till mörkeralven att k…[Read more]

Hon ögnar handen med milt intresse, uppenbarligen ärrad till den grad av likgiltighet av tidigare ockulta upplevelser… hon verkade mer upprörd över Nenyas generösa kroppskontakt och närhet.

“Att förneka erat privilegium som adel är icke klädsamt. Härskares ödmjukhet inför folket klappar många medhårs… Att vara inbjudande kommer nog bli ett…[Read more]

“Erat fjäll är bundet av tid. Vad som en gång varit ditt lämnar tunna strängar av spår. Ett spindelnät av gåtor som jag i sinom tid nystar upp.” Hennes blick reser sig förbi Tegwen när det häftiga regnet börjar slå ner på tältduken.

“Nej, nej. Jag kräver inget… det skulle vara oerhört oartigt av mig. Jag är tacksam för att se en annan levande…[Read more]

“Tro mig, Kapten. Det är inte en känd synd för trupperna. Det är bara min pluton som är positionerad så nära inpå fienden. Och nej, mina mannar är på väg tillbaka till berget. Jag förväntar mig inte att de ska följa mig ner i fördärvet.”

Den bistra blicken bryter sig fri från Aenya och inspekterar Bain istället. Hon lägger huvudet långsamt på sn…[Read more]

“Alla föds inte med en silversked i munnen som er, min Furstinna.” Hon tar en sista smutt på sin pipa innan den tillslut slocknar och låter röken fylla utrymmet mellan dem.

“Jag ser det mer som en genuin uppoffring för att Ordo Vitae skulle nå nya, onåbara höjder. Jag har jobbat, slitit min själv itu och ni har… haft en romans med mörkret.…[Read more]

Tegwen kan dra sig till minnes att alver generellt inte åldras på det sättet som Ylmir verkar göra. Man kan anta att hon med stor sannolikhet påverkats av den destruktiva naturen av magi för de som använder det för riskfyllt.

“Tegwen.” Hon drar ut varje bokstav och verkar avnjuta hennes namn samtidigt som hon arkiverar det i sitt överfulla m…[Read more]

Hon skrattar till något neurotiskt när Tegwen kommenterar hennes slöseri som om hon fann konceptet roande.

Sylmir observerar tyst när kvinnan framför henne försöker förklara hennes existens. Hon lutar sig långsamt framåt vilket tvingar fram ett obehagligt klickande från den ålderliga alven. När hennes skarpa näsa nästan nuddar Tegwens hand s…[Read more]

Hennes blick vilar på Ayperos, ögon kisandes när han vägrar att besvara hennes fråga. Hon är självfallet inte i stånd för att ifrågasätta hans planer men hennes missnöje är påtagligt.

Det bittra fokuset avbryts av Nenya som närmar farligt nära och hennes uttryck förvrängs till det av ett djur som tvingats in i ett hörn… men hon förblir stilla,…[Read more]

Hon lägger armarna i kors och avviker med sin blick när hennes moral ifrågasätts… men hon verkar inte på humör för att argumentera semantiken av ordet.

“Det vore enfaldigt om du antar att en klinga krävs för förgörelse. Ni börjar väl inte bli ringrostig efter er tid bland människorna?” Hennes fokus förblir bortom Aenya, vetandes att minnet…[Read more]

Fatet spritter till när vikten förändras och dess klo-beklädda tår borrar ner sig i den dammiga mattan nedanför.

“Allt är möjligt med tillräcklig vilja… och en större del magi.”

Hon fnyser lätt när kvinnan talar om hjälp och viftar lätt i luften som att det skulle få hennes ord att fly tillbaka fram där de kom från.

“Den kraken sp…[Read more]