“…Så skulle man kunna sätta ord på det. Man skulle även kunna spekulera varsamt om ifall han funnit något han ej kan ta sig ifrån utan måste fortsatt dokumentera det som sker. Nog är det ett alternativ jag helst skulle önska vore sant. Men, jag får självfallet förbereda mig på det värsta.” 

En skakig hand omfamnar hennes haka och alven tycks sj…[Read more]

Atlen låter sin blick vila en sista gång på de två individerna de passerar och nickar tyst till dem, vilket de speglar med viss motvilja. Det var en olustig stämning som han gärna tog sig så långt bort från som möjligt, även om han gärna ännu en gång hade velat hävda sin heder inför huliganerna som gjort hans liv surt den senaste veckan. Nog kun…[Read more]

Den gamla alven avviker med blicken för ett ögonblick och låter sina tankar vandra bort till en annan plats ännu en gång. Händer som byter förbjudna frukter, blodröda ögon som är uppspärrade i extas… Minnena av det fördrivna folket uppehåller en står del av hennes bank av minnen, något som gjorde det svårare och svårare att sålla med åren.…[Read more]

Han nickar försiktigt och börjar lyfta på några papper för att identifiera vad som är vad.
”Det är ju skönt att ha något att göra när man kommer hem i alla fall…” Viskar han för sig själv samtidigt som han påbörjar en sortering av uppdrag, kvitton och andra små lappar.

Presenten är tung, som om den var gjord av metall… eller kanske sten. M…[Read more]

Sylmir’s blick återfinner sitt fokus när det flackar från mörkeralvens bägare till de små ryckningarna som svar på det något obehagliga frö hon sått. Man kan nästan se hur hennes tankar väcks till liv bakom de annars stoiska, isblå ögonen. Hon blinkar långsamt mot Ziyaté och måste manuellt tygla sin nyfikenhet som rebellerade likt en otämjd hin…[Read more]

Han vrider sig lite och är märkbart obekväm när hans lilla synd dras in i ljuset för alla att se. Fruktansvärt nog kändes det på något sätt bra att han inte var den enda som sökte en klippa i livets alla stormar… även om hennes klippa luktar något förfärligt.

Han tar några steg framåt, skjuter undan några papper och sätter sig med en djup su…[Read more]

Den skakande handen nyper tag i hans olivgröna näsrygg samtidigt som han låter ett lågmält stön lämna hans mun. Han blundar för en stund och samlar sina tankar som hotar med att svämma över hans röriga sinne. Ordning och reda, hans eviga mantra.

Han öppnar ögonen igen och tittar på Vésiva med blidare ögon, såsom han ofta gör när han ännu en g…[Read more]

Han hade många jobb som guppade i havet av minnen som han samlat på sig under åren… Men få hade så stor betydelse som detta. Det ovanliga, mörka anletet fyllde hans sinne och han grimaserade när oron gjorde sig påmind igen. Om mörkeralverna kunde kliva över lik för att få hem prinsessan, vad skulle de göra när de fick reda på att hon försvunnit f…[Read more]

Han ryggar tillbaka lite i ett försök att dölja pipan som vilar i hans ficka men den mindre me’eren är snabbare… det hade hon alltid varit. Han börjar skaka på huvudet igen men grimaserar istället stort när hon sträcker fram pluntan med den sötsliskiga alkoholen. En väderbiten hand söker att täcka hans anlete för att bli kvitt lukten samtidig…[Read more]

Hennes snabba fotsteg gav det ytliga leendet liv och det familjära sneda smilet spred sig på hans läppar, även om han försökte hålla det tillbaka. Raskt drar han av sig den lappade rocken och slänger det på en stol i närheten som redan är packad med andra pryttlar.

”Organiserat kaos…” Tänker han för sig själv samtidigt som han lättsamt skakar p…[Read more]

Hon smakar på namnet, ljudar det tyst för sig själv medans hon låter sin blick vandra mot takkronan i mitten av värdhuset. Hon pressar sina läppar till ett streck och hummar för sig själv när hon går igenom de tusentals minnen som låg i tryggt förvar innanför alvens pannben. Hennes tunga fuktar försiktigt de torra läpparna innan hon äntligen låter…[Read more]

Det var med ett tomt leende han mötte den allt för familjära staden igen. Nog har han kommit att förälska sig i ljudet av en skog och en bris av höst som får ens fjäll att rysa. Nog var det så… men vad de hade ovan skulle dock aldrig triumfera de ansiktet som väntade i metropolens djup. Det som matade hans oro var viskningarna om vad framtiden m…[Read more]

Namn: Atlen. Även känd under namnet Zevsas i andra delar av världen.
Kön: Man.
Ålder: 29.
Längd: 195 cm i sin landskepnad, något längre i sin andra form då alla tentakler är utsträckta.
Tyngd: Välbyggd. Ser ut att ha arbetat kroppsligt under en längre tid.
Ögonfärg: Brun med toner av senapsgul.
Hårfärg: Skiftar lätt mellan en dunkel turkos…[Read more]

Sylmir drar två spinkiga fingrar längs bägarens rand som mjukt hummar i metallisk klang i takt samtidigt som hennes blick tillfälligt förmedlar en hovsam melankoli. Bara tanken att hennes nya projekt skulle gett sig iväg med hennes senaste forskning får hennes mage att knyta sig i oro. Kanske hade det varit bättre om hon låtit honom avsluta…[Read more]

Hennes reaktion, även om en mild sådan, fick Sylmir att lägga huvudet på sned samtidigt som hon låter ögonen vandra längs varje fåra och mjuka kurva av hennes ansikte. Hon var allt annat än motvillig, snarare lyste hennes förundran och nyfikenhet genom hennes annars stela fasad som oftast agerade som en beskyddande mur mot världens alla intryck.…[Read more]

Hon fuktar sina nariga läppar med sin tunga och tar sin tid med att behålla sitt intresse vid människorna en bit bort innan hon äntligen vänder sin blick mot mörkeralven ännu en gång. Hon blinkar långsamt och kan lätt upplevas som en person som tar sin goda tid med allt hon gör i livet in i minsta detalj.

”Ish’dalaar är en sort jag alltid funn…[Read more]

Högalven stelnade till för någon sekund efter att den förfriskade mannen lättat på sitt hjärta. Djupa fåror formas i hennes panna samtidigt som hon observerar honom en längre stund innan hon släpper den tunga ekdörren. Självklart till mannens största förtret som påmindes om alvernas långsamma och kalkylerande drag.

”Besy…[Read more]