Alvkvinnan höjde ett ögonbryn lite roat över frågan eller konstaterandet som kom.
‘Va? Åh, det.’ sa hon med ett litet skratt, ett allt för flickaktigt skratt för att man någonsin skulle kunna tro att hon var den som sigillet antydde om att hon var.
‘All verksamhet behöver ett ansikte utåt.’ förklarade hon simpelt. ‘Och jag föredrar att det inte är…[Read more]

Hon såg ned på kuvertet och synade sigillet. Hon kände genast igen det, och med det så bekräftades hennes misstankar. För några år sedan hade hon aldrig trott att hon skulle jobba för Tionde fingret, kanske hade hon inte ens anat att de fanns på riktigt, men hon rörde sig i tillräckligt skumma kretsar vid det här laget för att veta om att de var…[Read more]

Hon nickade, uppenbarligen nöjd över Moiras svar. Än en gång öppnade hon en skrivbordslåda, och tog fram ett nätt kuvert som hon la på arbetsbordet framför Moira. Det var förseglat i vax, sigillet i det perfekt placerad i mitten med omsorg. Men det var kanske inte det mest intressanta, utan det intressanta var snarare sigillet i sig. En symbol, s…[Read more]

Hon mötte alvens blick med sin egen utan att verka särskilt besvärad om sättet som hon talade om henne och såg på henne. Istället ryckte hon lite på axlarna innan hon svepte i sig det sista av sitt te.

”Det är väl därför, som ni sade, som ni har valt att anställa mig”, svarade hon med ett litet leende innan hon knäppte händerna i knät och åter lä…[Read more]

‘Hmm…’ sa hon tankfullt, och lutade sig framåt lite i sin stol, med händerna knäppta på bordet. Intresserad och nyfiken av vad som berättades och vad hon såg.
‘Men våra kroppar och muskler har minnen. Andas du, och rör sig dina organ, för att de minns hur det var att göra det? Behöver de faktiskt göra det, eller gör du det bara av gammal vana?…[Read more]

Ett litet leende fick hennes mungipor att rycka till en aning och hon dolde det genom att dricka lite mer av sitt te. När hon såg tillbaka upp på alven så var det dock fortfarande med ett litet leende. Det hela var helt enkelt lite för bisarrt.

”Nej… Ni har förstås rätt”, svarade hon roat. Det var konstigt att höra någon säga det högt, men alven…[Read more]

Alvens unga oskyldiga ansikte studerade henne, men det fanns en skarphet där i ögonen, en intelligens som man kunde se om man ville se den – om man kunde se förbi hennes ofarliga utseende.
‘Att du är odöd, Moira.’ sa hon simpelt.
‘Men en odöd som bevarat sin egen integritet, sin egen personlighet, sin egna vilja. Det, om något, är unikt.’ sa hon…[Read more]

”Vilket är…?” Frågade hon, nästan lite roat. Hon hade träffat många skumma typer genom åren, och blivit anställd av många som påstod sig veta mycket, men hon hade en känsla av att ingen av hennes tidigare kontakter hade varit riktigt så här väletablerad. Hon hade förstås inte frågat, men hon hade nog börjat förstå att detta inte var vilken ar…[Read more]

Alven, eller halvalven kanske, gav henne ett sött leende. Inget som avslöjade någon ond plan, eller mörka baktankar.
‘Åh, all kunskap finns där om man är observant nog.’ sa hon simpelt.
‘Som du säkert redan märkt, Moira, har vi många ögon i staden och hittade dig relativt lätt då vi valde att ta kontakt. Och även om du döljer det väl, är det få…[Read more]

För en sekund lät hon åter blicken svepa över rummet, som om hon kontrollerade att ingenting förändrats. Det var ett beteende som antagligen delades av de flesta inom hennes yrke, så alven skulle säkerligen inte höja på ögonbrynen åt det.

”Ni tycks veta mycket om mig”, kommenterade hon lite torrt innan hon såg tillbaka på alven igen. Hon var tre…[Read more]

Den unga kvinnan nickade enkelt till svar.
‘Det ordnar jag.’ sa hon, och drack en liten klunk ur sin kopp som hade en trevlig blå färg, inte som man kanske skulle förväntat det skulle varit då man såg denna plats fasad, som Moira gjort då hon anlänt.
‘En följdfråga då… Eftersom du inte är speciellt konventionell, vilket så klart också är ors…[Read more]

Det var underligt att inte få någon slags reaktion från den andra kvinnan, men hon skulle inte påstå att det var otrevligt. Hon hade blivit så van vid att folk ryggade undan för henne eller helt och hållet undvek henne när hon bar sitt rätta ansikte att det kom som en positiv överraskning. Hon kunde dock inte låta bli att undra lite över anledn…[Read more]

Snarare än att verka tillbakatagen eller bekymrad över Moiras natur, verkade hon tillfreds med det – nästan som om det inte var något konstigt alls. Men det fanns en nyfiken glimt där i hennes ögon då hon studerade henne, och hennes ögon for snabbt till såret innan hon rullade ned ärmen.
‘En lång resa. Ordnar du dina egna researrang…[Read more]

Hon satte sig ned när hon blev ombedd att göra det, och med blicken mot sin egen arm så betraktade hon kvinnans jobb. Hon var effektiv och uppenbart erfaren, men Moiras hjärta slog långsamt och blodet i hennes vener flöt långsamt. En mindre erfaren helare skulle säkerligen ha haft problem, men Moira fick medge att hon var positivt överras…[Read more]

Den ljushåriga kvinnan gav henne bara ett varmt leende över hennes ord, och verkade inte illa till mods eller ens obekväm över Moiras lite stela ord. Hon gestikulerade åt Moira att sätta sig ned, och med precision som bara en erfaren läkare hade rengjorde hon platsen hon skulle sticka nålen i, och snabbt och effektivt hade hon fyllt en liten k…[Read more]

Arands näsborrar utvidgade sig något i frustration över Wreax sätt, men det var egentligen inte denna ål till man som var det som förargade honom. Det var hans kunskap om hans roll i Loradon som gjord honom ilsken, en stark påminnelse om att han misslyckats med sitt uppdrag i att döda demonen Ayperos. Och det faktum att Arand själv aldrig hört tal…[Read more]

Allt prat om regeringar, politik och sidor var något som han inte la allt för mycket tanke på. Han lyssnade, men tänkte inte ta del av diskussionen. Det var inte hans sak, inte hans plats, inte hans strid. Men något som irriterade honom var sättet Wreax talade, sättet han såg på dem. Monsterjägarens ögon smalnade något, för det fanns trots en sak…[Read more]

Om alvens leende var behagligt så var leendet hon fick tillbaka av Moira den direkta motsatsen. Tanken på att alven skulle vilja småprata med någon som henne var skrattretande, men i kretsar som dessa så kunde man alltid förvänta sig det oförväntade.

”Jag är rädd att jag inte är särskilt bevandrad när det kommer till kallprat. Men jag kan göra mi…[Read more]

Den till synes unga alven log ett behagligt leende, ett leende sött som socker, och reste sig upp för att hälla vatten ur en bägare i en tekanna.
‘Rakt på sak, ser jag. Jag som hade förväntat mig att vi skulle småprata lite. Trots allt får jag så sällan besökare.’ sa hon, och de ljusa ögonen studerade Moira ett ögonblick innan hon fokuserade si…[Read more]

Hon gillade inte att behöva berätta för sina föräldrar om omständigheterna kring Kettils död, men hon såg inte mycket annat till val… Den enda trösten var att hon skulle ta bilden av Kettils kropp med sig in i graven och på så vis bespara sina stackars föräldrar den sorgen.

När Ziyate och Yazfein klev in i rummet spände hon käken en aning m…[Read more]