Arand satt bara stilla och såg på de två medan de växlade ord, och skakade på huvudet för sig själv. Det var uppenbart att Wreax försökte kontrollera och manipulera Fëani, för även om hon hade en stark integritet var hon ung. Han hoppades dock att hennes ungdomlighet inte var ett hinder för henne för att se genom Wreax fula spel. Men däremot spänd…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]

Arands gula ögon mötte Kettils, och han nickade lätt över andens ord. Inte ett oförväntat svar. Hans order om att hålla Kettil lugn hade inte någon brytt sig om visade det sig, med Ranghildr som höll på att storma ut, Maeve som tagit till flaskan, Audgisil som gapade order, Asgeir som var spänd av vrede och Eirik som fortfarnade förnekade…[Read more]

Hästarnas fållor. Nåjo. Inte för att han var obekväm med det hela, snarare tvärt om, men han hade kanske hoppats på något mer händelserikt. Istället fick han vänta, och sysselsatte sig med att prata med de fyrfota djuren i en lågmäld, djup ton. Då och då hade alver gått förbi honom och han hade bara höjt en hand till hälsning, men varit noga med…[Read more]

Skillnaden i temperatur när Kettil tog till orda var märkbar, och för Maeve skar den nästan hela vägen in i själen. Det här var verkligen inte hur hon hade föreställt sig sin återkomst till Frostheim, och kanske blev det helt enkelt för mycket när hennes far dessutom talade till Yazfein som han gjorde. Hade Yazfein sagt för mycket? Och vad pågi…[Read more]

Audgisils blick mörknade något vid Yazfeins svar.
‘Du kom hit med löften om hjälp, Yazfein. Och jag känner Sandor Thaldwin väl nog att veta att han inte skulle skickat hit en rådgivare, då han redan skickat trupper tillsammans med min dotter. Det är dags för dig att visa ditt värde, Yazfein, och använda dina kunskaper och förmågor. Jag vet att d…[Read more]

Vart var Arand? Kunde han inte skynda sig? Nog för att Kettil såg lugn ut där han satt på golvet, men det kunde förändras när som helst, om nu det där verkligen var Kettil…

Nästan obemärkt drog hon sig lite närmre sin far när mörkeralven tog till orda, och när hennes misstankar så simpelt bekräftades av kvinnan så kunde hon inte låta bli att…[Read more]

Asgeir steg fram med förnyad energi till mörkeralven, hans ansikte bara några centimeter från hennes.
‘Varför sa du inget?!’ frågade han sammanbitet.
‘Jag skyddade dig, då alla ville döda dig, och du glömmer att nämna att Rune kanske inte ens är… Rune?’ frågade han, oförstående.

Audgisils blå ögon var fästa på hans son och mörkeralven, och…[Read more]

Sahira ser hur skeden tycks darra i Yanaras hand. “Jag önskar du kunde följa med mig..” Ord hon lika snabbt ångrar.  Yanara hade en bra position i köket, hon var säkrast där utom syn och hörhåll för överklassens uttråkat mordiska tendenser. Ändå fortsätter hon, “Du kunde komma med en bricka tilltugg innan mitt skift tar slut” …och rädda mig. Men…[Read more]

Mitt i frustningen, som förkläs dåligt i ett plötsligt hostande märker hon den vassa blick som deras arbetsledare skänker dem, eller snarare, henne. Sahiras leende bleknar hastigt när deras arbetsledares blick tycks skära rakt genom alla de andra tjänarna som sitter framför dem. Ett litet orosmoln tycks ta sig form i hennes egna ögon när hon mö…[Read more]

Arand gjorde en djup utandning genom näsan medan Wreax och Fëani fortsatte dansa denna duell med ord som han inte hade någon speciell förmåga för eller något intresse för heller. Det frustrerade honom så klart snacket om Ayperos, för trots allt var hans uppdrag om att dräpa demonen det enda han misslyckats med på en lång tid. Ett viktigt kont…[Read more]

Arand fnös sarkastiskt, detta höll på att gå helt i överstyr och han fick hålla sig för skratt nästan. Om det hela inte vore så sorgligt. Inte inte mannen framför dem gav honom samma obehag som de flesta monster han hade i uppdrag att dräpa. Monsterjägaren la armarna i kors och kunde inte hålla tyst längre.
‘Vem i helvete tror du att du är, som ko…[Read more]

Eftersom hon visste att hon skulle tacka ja… Hon hade aldrig riktigt förstått sig på folk som henne, de som visste mer än de borde, som alltid hade ett ess i den bildliga rockärmen. Men, de betalade henne ofta väl, och hon hade en känsla av att detta skulle bli ett särskilt lönsamt samarbete, även om det också kom med löftet om att det knappast…[Read more]

Hon verkade inte påverkad av hennes insikt, utan viftade bara bort orden.
‘Konstigare saker har skett.’ höll hon med, och knäppte sina händer igen.
‘Skeppet avgår om två timmar.’ meddelade hon med ett leende. ‘Eftersom jag visste du skulle tacka ja, har jag redan förberett allting. Detaljerna finns i kuvertet, så väl som krediter till den bank du…[Read more]

Skrattet som lämnade alvens läppar passade väl in i bilden som hon försökte upprätthålla utåt, den där oskyldigheten, men Moira misstänkte att denna kvinna nog hade mer blod på sina händer än hon skulle vilja medge. Trots det så kunde hon inte hindra sig själv från att flina roat åt förklaringen.

”Nå, underligare saker har skett förr, inte san…[Read more]

Alvkvinnan höjde ett ögonbryn lite roat över frågan eller konstaterandet som kom.
‘Va? Åh, det.’ sa hon med ett litet skratt, ett allt för flickaktigt skratt för att man någonsin skulle kunna tro att hon var den som sigillet antydde om att hon var.
‘All verksamhet behöver ett ansikte utåt.’ förklarade hon simpelt. ‘Och jag föredrar att det inte är…[Read more]

Hon såg ned på kuvertet och synade sigillet. Hon kände genast igen det, och med det så bekräftades hennes misstankar. För några år sedan hade hon aldrig trott att hon skulle jobba för Tionde fingret, kanske hade hon inte ens anat att de fanns på riktigt, men hon rörde sig i tillräckligt skumma kretsar vid det här laget för att veta om att de var…[Read more]

Hon nickade, uppenbarligen nöjd över Moiras svar. Än en gång öppnade hon en skrivbordslåda, och tog fram ett nätt kuvert som hon la på arbetsbordet framför Moira. Det var förseglat i vax, sigillet i det perfekt placerad i mitten med omsorg. Men det var kanske inte det mest intressanta, utan det intressanta var snarare sigillet i sig. En symbol, s…[Read more]

Hon mötte alvens blick med sin egen utan att verka särskilt besvärad om sättet som hon talade om henne och såg på henne. Istället ryckte hon lite på axlarna innan hon svepte i sig det sista av sitt te.

”Det är väl därför, som ni sade, som ni har valt att anställa mig”, svarade hon med ett litet leende innan hon knäppte händerna i knät och åter lä…[Read more]

‘Hmm…’ sa hon tankfullt, och lutade sig framåt lite i sin stol, med händerna knäppta på bordet. Intresserad och nyfiken av vad som berättades och vad hon såg.
‘Men våra kroppar och muskler har minnen. Andas du, och rör sig dina organ, för att de minns hur det var att göra det? Behöver de faktiskt göra det, eller gör du det bara av gammal vana?…[Read more]