Arand höll sig något i bakgrunden, obekväm med att vara så nära all uppmärksamhet kring konungen, trots att han försökte hålla ett neutralt anlete. Men det var tydligt för de som kände honom att han var spänd och obekväm, i detta fall Maeve som hade känt honom en längre tid. Han nickade lite frånvarande till hennes ord, och gav ifrån sig ett d…[Read more]

Hon hade förväntat sig att han skulle slå henne för det uttalandet, sluta sina händer kring hennes hals och långsamt pressa luften ur hennes lungor, och hon var redo för det. Hela kroppen var spänd som en bågsträng, men slaget kom aldrig. Handen som hotat henne var inte längre där, hon såg den falla till hans sida och kort därefter försvann ocks…[Read more]

Han kom så nära att hon kunde känna hans andetag mot sin hud, hans blick var arg, vild och kall och hon hade inget val annat än att möta den nu när han var så nära. Hon hade ställt sig upp, vilket var tur, men hon var fortfarande tvungen att böja på nacken för att kunna se upp på honom. För en sekund hade han sett nästintill tveksam ut, som om han…[Read more]

Hon såg inte upp på honom när han svarade, det behövdes inte, hon kunde känna hans blick, hur den liksom borrade in sig i hennes innersta och sökte att förstöra, riva och slita. Han var mer än arg, han klandrade henne för sin systers död och han tänkte göra något åt det, så mycket var klart. Antagligen skulle han redan ha gjort något om det in…[Read more]

Stöveln slog i väggen i samma stund som han klev in. Han, Angran. Vem som helst utom honom, varför hade det tvunget behövt vara han som bestämt sig för att ta ett bad trots allt. Det värsta var att hon alltid kommit väl överens med hans syster, hon hade stridit tappert och alltid varit där för att hålla sin hätska bror lugn och nu var hon död, giv…[Read more]

Asgeir insåg att han inte kunde få något mer svar av den märkliga kvinnan i hennes berguvshamn, men hon hade trots allt varnat honom om att det fanns andra i närheten. Detta var något de gissat, men inte vetat säkert… Men nu visste han. Hans hjärta slog och väntan på att få svar på sin vissling kändes olidlig. Han höll på att lyfta visslan…[Read more]

Ithia gav ifrån sig ett osmickrande tjut då marken plötsligt hoppade upp och slog henne i bakhuvudet. Världen snurrade och blixtrade framför hennes ögon, och i ögonblicket som bara varade en sekund tappade hon koncentrationen och greppen på magin inom sig, samt greppet om sitt svärd. Ljuset som hon frammanade försvann med ens, och mörkret l…[Read more]

Det var inget fel på tystnaden dem emellan och hon lät den gro ett litet tag till dess att han frågade henne om vad hon skulle göra nu. Det var en fråga hon själv ställt sig mer än en gång sedan slaget avslutats och nu var hon ganska säker på vad hennes nästa steg skulle bli, även om det beslutet fortfarande fick delar av hennes hjärta att v…[Read more]

Det fanns inte mycket monsterjägaren kunde säga åt det – trots allt hade Maeve huggit honom med sin kniv då hon tappat kontrollen.
‘Jag är glad över att du inte högg huvudet av mig i striden.’ sa han med en lite retsam glimt i ögonen, men sa det som om de talade om vädret. De behövde inte dela allt för många ord, och Arand föredrog nästan tystn…[Read more]

Hon var medveten om att detta antagligen var just en sådan situation för honom också, en allierad av nöd och brist på andra alternativ, men hon hoppades ändå att hon skulle kunna vända det till något mer ändå. Själv var det förstås också ett maktspel för henne, men Ayperos hade inte direkt varit på botten av hennes lista, tvärt om så kändes det…[Read more]

Resan tillbaka till Hannadon borde ha känts bättre, det borde ha känts som en vinst, men allt hon kunde tänka på var att hon misslyckats med det som Sandor ålagt henne och Arand. De hade skadat Ayperos men inte dödat honom och staden hade alltjämt fallit medan fienden flydde. Att hon och Arand överlevt var bara tack vare halsbandet hon bar om s…[Read more]

Arand drog ett djupt andetag och nickade bara åt dvärgens tacksamhet, som egentligen inte betydde så mycket. Det hela var ett kolossalt slöseri, då han varit så nära att äntligen fånga vampyrerna som orsakat dessa attacker under en längre period. För ett ögonblick övervägde han att neka dvärgens erbjudande, men i sanning skulle han inte få någon…[Read more]

Alverna skrattade sina klingande skratt åt dvärgens uppenbarelse och obekvämhet på hjortryggen, men skratten var inte illasinnade utan mer lekfulla, som barns förtjusning över det hela. Hjortarna sprang med hisnande snabb fart och hoppade vigt över enorma trädrötter och annan vegetation som hästar skulle ha haft svårt med i skogen. Trots det…[Read more]

Medan Ithia började bli allt mer paranoid över mörkret som omgav henne bröts tystnaden av Kheezais skrik, vilket fick Ithia att rycka till och vända sig om mot ljudet. Det kom från lägret, och hon kunde känna en sekund av lättnad över att Kheezai inte var försvunnen. Men det övergick snabbt till rädsla som i sin tur fyllde henne med beslutsamhet…[Read more]

Ithia insåg att det kanske hade varit bäst om hon varit tyst, för än en gång hade hon skapat smärta och sorg hos mörkeralven – men kanske inte panik denna gång? Det var svårt att säga, men uppenbart var att hon hade mycket sorg och trauma från sitt tidigare liv som jagade henne konstant och förföljde henne.

Tystnaden som Kheezai lämnade efte…[Read more]

Trollkarlen verkade inte så brydd om de andras ord, men svarade snabbt åt Wim.
‘Ja, Wim, det är vår vän från värdshuset som Vindálfr så enkelt gav åt vakterna, och han kan hjälpa oss nå vårt mål.’ förklarade han och gav dvärgen en något mer brinnande blick.
‘Och du, hejda din hand innan du vet vad som är på gång. Jag förväntade mig mer…[Read more]

Monsterjägaren verkade inte så bekymrad över dvärgens utfall, utan fokuserade mer på de döda för att se på spår och andra ledtrådar han kunde plocka ut ur anfallet. Arand gav ett enkelt dovt hummande till svar om hans kommentar om kamraten som blivit tagen – trots allt hade han bevittnat detta så det var inga nyheter. Han lät dvärgen skrika och g…[Read more]

Elethi skakade på huvudet åt hans erbjudande om yxan, och skrattade lätt, ett klingande skratt som var behagligt att lyssna till.
‘Behåll du din yxa, mäster Einark, jag tvivlar på att du kommer behöva den men dessa skogar är farliga för främlingar. Om något händer då jag inte har mina ögon på dig kan du behöva skydda dig själv.’ förklarade hon,…[Read more]