En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]

Nästan lite förvånat höjde hon ena ögonbrynet när hon hörde hans förfrågan. Berätta om Karm? Hade han inte hört om landet innan? Kanske det skulle vara ännu lättare att manipulera hennes… son än vad hon trodde. Tanken gjorde henne nästan lite upprymd och hon log svagt, nästan ödmjukt.

“Åh, ett stort land nordöst om oss, ett land vi har varit…[Read more]

Hästarnas fållor. Nåjo. Inte för att han var obekväm med det hela, snarare tvärt om, men han hade kanske hoppats på något mer händelserikt. Istället fick han vänta, och sysselsatte sig med att prata med de fyrfota djuren i en lågmäld, djup ton. Då och då hade alver gått förbi honom och han hade bara höjt en hand till hälsning, men varit noga med…[Read more]

Det skulle vara dåraktigt att säga något i det tillfället. Istället höll sig Ziyaté tyst och drog en hand igenom sitt hår för att göra en gest med sin hand som var riktad åt Yazefin. Ingen annan skulle lägga märka till det. Det såg ut som vilken gest som helst, men var nästan ett hot åt Yazefin. Att minnas vad hon sagt och inte tro sig något.

.…[Read more]

Sahara hade säkert ett finger i spelet när en av tjänarna som skulle ta maten till drottningen inte hade kommit i tid och Yanara fick själv ta fatet met uppskuren frukt till den heliga drottningen och de som var i hennes sällskap. En ofrivillig rysning gick ner längst hennes ryggrad, trots allt hade hennes drottning inte varit sig själv de sista…[Read more]

Skillnaden i temperatur när Kettil tog till orda var märkbar, och för Maeve skar den nästan hela vägen in i själen. Det här var verkligen inte hur hon hade föreställt sig sin återkomst till Frostheim, och kanske blev det helt enkelt för mycket när hennes far dessutom talade till Yazfein som han gjorde. Hade Yazfein sagt för mycket? Och vad pågi…[Read more]

Vart var Arand? Kunde han inte skynda sig? Nog för att Kettil såg lugn ut där han satt på golvet, men det kunde förändras när som helst, om nu det där verkligen var Kettil…

Nästan obemärkt drog hon sig lite närmre sin far när mörkeralven tog till orda, och när hennes misstankar så simpelt bekräftades av kvinnan så kunde hon inte låta bli att…[Read more]

Jag ska börja passet med dem. Orden gjorde Yanara orolig, det var trots allt inte allt för ovanligt att många av dem… försvann spårlöst efteråt. Så spårlöst en avrättning av en tjänare skulle vara. Trots allt var de inte värdiga ett stort spektakel som adelsmännen och allt man kunde hoppas på var väl en snabb död?

Tanken på ett liv utan Sahir…[Read more]

Lite förvånat höjde Ziyaté på sitt ena smala ögonbryn för att låta blicken vandra mellan de som stod där. Låta sig ta in scenen och samla så mycket information som möjligt. Det var inte svårt att se familjens ilska, sorg och… nästan desperata sätt att få det hela i ordning igen. Det var nästan patetiskt. Fast vad gjorde man inte för kärlek och..…[Read more]

Åt det som han sa skakade Ranghildr på huvudet och korsade sina armar med ett snett leende. För han hade alltid haft så många lektioner och tankar även om det flesta av dem ekade i hennes huvud ofrivilligt inbultade i henne… ville hon inte riktigt ge honom det hela och fnös.

“Som om du lät mig ifrågasätta dig.” sa hon med ett skrockand…[Read more]

Hon gav honom en grimars. För att vara ärlig var hon inte säker. Hur kunde hon vara? Varför skulle hon vara tvungen till att göra ett sådant stort beslut nu? Att ansvara för allas liv och värdesaker – det var ingenting hon ville nu. Hon behövde mer… träning. Men förstås sa hon inte det utan korsade bara sina armar och nickade lite lätt.

“Så,…[Read more]

Eftersom hon visste att hon skulle tacka ja… Hon hade aldrig riktigt förstått sig på folk som henne, de som visste mer än de borde, som alltid hade ett ess i den bildliga rockärmen. Men, de betalade henne ofta väl, och hon hade en känsla av att detta skulle bli ett särskilt lönsamt samarbete, även om det också kom med löftet om att det knappast…[Read more]

Skrattet som lämnade alvens läppar passade väl in i bilden som hon försökte upprätthålla utåt, den där oskyldigheten, men Moira misstänkte att denna kvinna nog hade mer blod på sina händer än hon skulle vilja medge. Trots det så kunde hon inte hindra sig själv från att flina roat åt förklaringen.

”Nå, underligare saker har skett förr, inte san…[Read more]

Hon såg ned på kuvertet och synade sigillet. Hon kände genast igen det, och med det så bekräftades hennes misstankar. För några år sedan hade hon aldrig trott att hon skulle jobba för Tionde fingret, kanske hade hon inte ens anat att de fanns på riktigt, men hon rörde sig i tillräckligt skumma kretsar vid det här laget för att veta om att de var…[Read more]

Hon mötte alvens blick med sin egen utan att verka särskilt besvärad om sättet som hon talade om henne och såg på henne. Istället ryckte hon lite på axlarna innan hon svepte i sig det sista av sitt te.

”Det är väl därför, som ni sade, som ni har valt att anställa mig”, svarade hon med ett litet leende innan hon knäppte händerna i knät och åter lä…[Read more]

Ett litet leende fick hennes mungipor att rycka till en aning och hon dolde det genom att dricka lite mer av sitt te. När hon såg tillbaka upp på alven så var det dock fortfarande med ett litet leende. Det hela var helt enkelt lite för bisarrt.

”Nej… Ni har förstås rätt”, svarade hon roat. Det var konstigt att höra någon säga det högt, men alven…[Read more]

”Vilket är…?” Frågade hon, nästan lite roat. Hon hade träffat många skumma typer genom åren, och blivit anställd av många som påstod sig veta mycket, men hon hade en känsla av att ingen av hennes tidigare kontakter hade varit riktigt så här väletablerad. Hon hade förstås inte frågat, men hon hade nog börjat förstå att detta inte var vilken ar…[Read more]

För en sekund lät hon åter blicken svepa över rummet, som om hon kontrollerade att ingenting förändrats. Det var ett beteende som antagligen delades av de flesta inom hennes yrke, så alven skulle säkerligen inte höja på ögonbrynen åt det.

”Ni tycks veta mycket om mig”, kommenterade hon lite torrt innan hon såg tillbaka på alven igen. Hon var tre…[Read more]

Det var underligt att inte få någon slags reaktion från den andra kvinnan, men hon skulle inte påstå att det var otrevligt. Hon hade blivit så van vid att folk ryggade undan för henne eller helt och hållet undvek henne när hon bar sitt rätta ansikte att det kom som en positiv överraskning. Hon kunde dock inte låta bli att undra lite över anledn…[Read more]