Far visste trots allt bäst. Om rot brukade göra honom bättre, varför skulle det inte göra Trond bättre? Han tog tag i roten, men det dröjde inte länge förrän han spottade ut den. Han snyftade till.

“Det funkar inte far…” viskade han

Det var sannerligen ett svar hon inte hade kunnat förvänta sig. En ny sjukdom? Den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn djupnade och hon vände sig hastigt mot den gänglige man som presenterat henne alldeles nyss.
”Hämta min kamrer och min rådgivare. Och var kvick”, sade hon hårt, och mannen skyndade iväg samma väg som han hade kommit efter att ha…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att höja ett ögonbryn åt Nenyas ord och hennes hastiga avsked. Hon hade trott att hon skulle bli svår att bli av med, men hon hade mer eller mindre kastat i sig maten för att kunna pipa iväg. Det var förstås möjligt att hon tog avsked bara för att kunna stryka omkring i hennes palats och snoka, eller att Ayperos redan inna…[Read more]

Åt hans svar fnös hon. Onödiga risker? När var senast som han hade varit ute på slagfältet. Hon höll irriterat sina händer i sitt hår och skakade nätt på huvudet.

“Älskade bror, du pratar så mycket strunt. Se så. Stäng din mun nu. Du ser dum ut annars” sa hon och klappade hans kind för att slå sig ner på en stol bredvid Kael. Hon såg sig omkri…[Read more]

Handen som klappade på hans skuldror var lite tröstande men det var svårt att inte oroa sig. Han lade sig ner på marken och höll om sina knän.  Han rullade till andra sidan ocj sedan tillbaka för att ge ifrån sig ett klagande läte.

“Far…. allt snurrar…. och jag mår illa…. ugh… hick”

Vägen hem hade varit lång och Trond hade somnat till och från. Men när han väl blev nedsläppt en bit ifrån deras ide. Kunde han inte rå för att spy. Han höll för sin mun och hade tårar i ögonen.

“Far…. jag måår inte brah..ah..” sluddrade han fram och hostade ett par gånger innan han spydde ännu en gång.

Ett rå? Det var inte riktigt något som han tänkt på. Men vad skulle hon med hans röst att göra? Hade inte rået en egen röst? Tankarna förvirrade honom och han strök en hand över hans panna.

“Tack!” utbrast han till kvinnan och tog emot kläderna, han visste ju inte hur man skulle ta på sig dem men han höll dem när hans kropp i alla fall.

“Far, s…[Read more]

Dunkandet fick honom att sätta lite av mjödet i fel strupe och istället började han hosta. Åtminstone hade han fått tillbaka sin egna röst igen. Han skrattade lite lättat och såg upp på sin far.

“Det var någon som stal min röst! Hörde du far?”

Rapen fick Trond också att skratta till. Han sträckte en hand och lyckades få påfylllning av mjödet. Det smakade gott och han klunkade förtjust ner mjödet i hans mage. Hick. Hick. Han hade svårt att stilla hickandet och stirrade lite förvirrat och skräckslaget på Torbjörn. Vem hade tagit över hans strupe och röst?

Trond visste inte riktigt vad han skulle göra men drack så som människorna bad honom göra. Det smakade sött och gott. Kylan var skön på tungan men han hade fortfarande tårar i ögonen.

“Far…. Far….” viskade han mellan klunkarna som om han inte var helt säker på vad han skulle göra

“Du hade inte haft en chans! Men oroa dig inte bror, jag har inte anmält mig till duellerna eller dusterna – så du ska inte oroa dig för att förlora” sa hon med ett retsamt flin och höjde ögonbrynet över hans andra kommentar.

“Och du borde veta att graciösa strider är inte det som håller en vid liv. Inte sant, drakriddare?”frågade hon med ett än…[Read more]

Likaså hade Trond fått varm stuvning. Han tänkte förstås inte på att det var varmt och slukade de mesta i ett svep. Ett tjut kom ifrån honom och han försökte andas och blåsa på sin tunga – inte för att han lyckades väl.

“Aj far, aj! Det gör ont!” klagade han och han kunde känna sina ögon fyllas med tårar.

Ett lockrop för mat? Varför skulle de tvåbenta behöva det. Bara tanken på det var löjlig. Man visste väl när man var hungrig. Fast han ville förstås inte förolämpa dessa människor. Speciellt inte då de luktade gott. Han sniffade i luften och tog sig för magen med ett nöjt hummande.

“Brö!” utbrast han glatt, som om det var något heligt och en av…[Read more]

Kommentaren förstod inte Trond. Ingen av grenarna var hans, var det en speciell han skulle hålla fast vid?  Det hela förvirrade honom och för att vara ärlig var han glad när klockan slog och Torbjörn plockade upp honom. Han lutade sig fram med sin haka i Torbjörns hår som han brukade göra och trummade nöjt med sina ben fram och tillbaka.…[Read more]

Kvistar! Det visste han till och med vad det var för något. Trond var glad över att få göra något och började genast att leta efter kvistar och grenar. De var alla en fin längd, han valde de med omtanke. Inte för små och inte för stora. Han ville ju inte göra Torbjörn besviken. Tänk om de andra männen skulle vara arga om han inte gjorde jobbet…[Read more]

“Ack, ja, tillbaka till etikett antar jag!” Vinga skrockade till och spottade på marken framför dem för att få bort lite av blodet i hennes mun. Hon klappade Lucas på axeln och sedan sträckte hon på sig. Att bjuda på öl var väl inte riktigt något hon var allt för sugen på. Trots allt hade hon inte mycket pengar i sin penningpung, men hur kunde ho…[Read more]

Handen var nästan för stor för hans axel och Trond klappade den lätt och uppmuntrande. Han ville också hjälpa, men han var inte riktigt säker på hur han skulle kunna göra det. Han blinkade lite glatt och granskade trädet som dött av en orsak.

“Vad kan jag göra far?” frågade han lite försiktigt.

De glada tillropen gjorde Trond lite mer trygg, speciellt när de var i skogens skyddande igen. Han skrattade exalterat och vågade till och med släppa handen till Torbjörn för att gå fram till milan och lite nyfiket se på vad det var.

“Det är ett fällt träd. Varför har de skadat det, far?” frågade han lite förvirrat och gick tillbaka till Tobjörn…[Read more]

Framåt. Orden ekade i hennes öron. Adrenalinen pumpade inom henne och det fanns ett nästan galet flin på läpparna när hon slog några av bönderna. Knackandet när en arm bröts av henne var nästan som musik för henne och hon drog sin tunga över läppen som hade blivit sprucken. Blodsmaken var inget som verkade göra henne orolig. Istället verka…[Read more]

Luka, det var ett fint namn. Fast frågan var väl vilka namn som inte var fina. Dessutom hade hon mer vett än att förolämpa  någon. Det var inte så man skapade kontakter, det var åtminstone det som hennes far hade sagt åt henne.

“Din chef?” bara orden fick henne att skratta till. Det var inte riktigt hela sanningen. En dag skulle hon bli, men…[Read more]