Saskia Belsante
Paniken steg i henne. Pulsen ökade och tankarna skenade. Utanför hördes stridens larm, de ljud som tycktes skära lättast genom vagnens väggar var skriken fyllda av smärta. De dog utanför och hon var instängd i en låda, mitt i allt kaos. Hon klättrade över den döda hovdamen, men hejdade sig med handen på handtaget. Vart skulle h…[Read more]

Man kunde följa den enorma oxens väg genom skogen, i hans spår hade han lämnat förstörelse i form av nedtrampade ungträd, trasiga buskar, brustna träd och grenar och omkullvräkta stenar. Toro var en svart och osmidig jätte i skogens grönska. De breda hornen fastnade i snåren och trädens täta grenverk. Ur oxens mun skummade det och de blottade vito…[Read more]

Saskia Belsante
Hon hade svept luckan åt sidan för att betrakta de svarta ruinerna efter Mednas Hallar. Den ödelagda staden låg som som en förkolad hög vid horisonten. Mellan följet och den forna huvudstaden, på de rundade kullarna betade en flock hästar. Solen hade passerat zenit och de hade fortfarande en god bit av dagsljus kvar. Saskia r…[Read more]

Saskia Belsante
Hennes arv måste vara mer än att producera barn, hon sökte efter något mer. Hennes arv låg i lagarna hon stiftade, i hur hon styrde sitt land. Barn kunde dö, långt innan de kom till en tron. Hennes blick och tankar vilade på ett långsiktigt mål, att bli någon som historien skulle minnas, men inte som en mor till en furste. Is…[Read more]

Saskia Belsante
Även om hon väntat sig ett slag blev hon överraskad av det. Det kändes som att i ena stunden hade de argumenterat och i andra stod hon med en svidande kind. Det gjorde ont och hennes ögon tårades. När han höjde sin hand för ett andra slag var det inte ilska som fick hennes hjärta att slå snabbt. Hon blev rädd, dock kom inte slaget…[Read more]

Saskia Belsante
“Du skulle sett honom..” sa hon lågt. Den man som stått innanför dörren hade varit en blek skugga av hennes bror. Hon svalde lite och skakar på huvudet. “Den mannen som mötte mig innanför dörren var en nedbruten man, en som gett upp.” Det hade varit en jobbig syn. Hon log lite när Jarek sa att ingen kände Vendrik. “Det märks att…[Read more]

Skjórinn
Hon försökte få ögonkontakt med Turin, men han verkade djupt försjunken i sina tankar. Några fler trän landade på elden, som försäkring att den inte skulle slockna på ett tag. Sedan kom hon på fötter och skyndade på sina steg, tills hon kom fram till Turin. Försiktigt sträckte hon ut sin hand och greppade hans arm, strax ovanför armbågen…[Read more]

Mireya

Hennes små, smala fingrar letade sig in i kvinnans kinder. Tryckte hårt mot den mjuka huden, kunde känna raderna av tänder under. Men när det var helt säkert att kvinnan inte längre skulle skrika, så lossade flickans grepp. Hon sneglade mot kvinnan, mest för att försäkra sig om att hon hade vett nog att fortsätta att hålla tyst. Mireya…[Read more]

Det hade inte varit gott, men det hade varit nödvändigt.  Mireya hade snabbt förstått att det stått mellan henne och de andra. Det här kunde hon inte berätta för någon. Hon var inte bättre än plundrare eller de monster som strök omkring utanför. Hon skulle ta den här hemligheten till sin grav. Aldrig prata om det som hänt. Aldrig. Aldrig någonsin…[Read more]

Den vaksamma jägaren noterade berguven som satte sig i trädet, nära Turin. Sådär betedde sig inte vilda djur. De sökte sig inte mot människor. Skjorinn höjde långsamt sin båge. Strängen vilade mot hennes kind och sedan släppte hon. Pilen susade som en rak blixt mot den stora ugglan.

Skjórinn
Hon satt på huk, spänstiga ben, redo att flyga (precis som fåglarna) om det så skulle behövas. Pilbågen vilade mot hennes lår, strängad. Och mellan hennes fingrar låg en pil, i fall hon skulle behöva dra. Hennes ögon smalnade, fåglarna hade blivit skrämda av något. Det kunde vara allt från vinden som rörde till en gren till att någon a…[Read more]

Saskia Belsante
Hon sneglade mot sin seneskalk som harklade sig och rättade den alviska diplomaten som precis kallat Saskia för furstinna av Iselem. “Furstinna av Iserion, var så snäll!” Mannen såg mer förolämpad ut än vad Saskia gjorde. Hon gjorde en ursäktande gest. “Nå, det är inte lätt att kännas vid de mänskliga länderna och våra gäster ha…[Read more]

Saskia Belsante
Då var dagen här, dagen då alver stod på hennes tröskel. Såklart fanns ett sorl av arga röster vid hovet, det var inte alla som hade mycket över till alverna. Särskiljt inte efter upproret. Men kunde den pyrande alviska ilskan kväsas innan den blommade ut till ännu ett uppror, skulle hon ta den chansen. Hon ville träffa alverna i e…[Read more]

Saskia Belsante
Hon studerade sin make, även i det varma skenet från elden syntes det hur trött han var. Nikolaus von Breslau var död. Hans bortgång hade fått det att skälva i luften här. Mest surrade det bland de adelsmän som tagit de tomma stolarna i hovet efter att Iserions adel blivit slaktade. Saskia svalde hårt, men vägrade vara den som ve…[Read more]

Han tog kyligt emot henne. Hon klandrade inte honom, även om det fanns ovillkorlig kärlek som kom med blodsband, fanns det en minst lika naturlig rivalitet mellan syskon. Saskia släppte honom och suckade. “Det var inte mycket jag kunde göra för att hindra dem. Du förtjänade inte det här ödet.” Hon slog ut med handen mot rummet och suckade.…[Read more]

Hon blev lättad och glad över att hon fick komma in. Saskia tryckte ner och tryckte upp dörren, hon blir stående på tröskeln och lät sina ögon vänja sig vid det skumma ljuset i hans kammare. Det luktade instängt och hon såg på röran i rummet att han nått hopplösheten. Hon vände sig mot tjänarinnan och tog kläderna som de haft med sig. Nya kläder t…[Read more]