Vindálfr såg på Wim och nickade instämmande. ”Då tycker jag att vi följer dig dit Wim, låt mig bara gå upp och hämta min utrustning så är jag redo att ge mig av när som helst.”

Han höll upp ett finger, ”Vänta lite!”. Utan att vänta på svar gick han bort till värden och talades vid med denne en kort stund. Den som iaktagit skulle ha sett att de ve…[Read more]

Alfred kände doften av stallet redan innan han fick syn på det. Det verkade tillhöra någon form av kurirverksamhet, att döma av träskylten som hängde utanför det stora stenhuset intill. Redan där förstod Alfred att de kanske inte skulle vara intresserade av att sälja någon av sina stackars överarbetade hästar, men påminde sig om att om man inte fr…[Read more]

Ulfruk såg hur Geira störtade ut över vagnen och svor till. Det rörde sig flera skuggor i nattmörkret och han föstod att de var jagade av en hel skock av odöda mörkeralver. Geira hade försvunnit ut i mörkret och ljuset i vagnen hade gjort Ulfruks mörkerseende mycket begränsat. Han tänkte dock inte bara stå där och se på när den tokiga odöda jän…[Read more]

Knivskarp smärta hade bränt till i Ulfruks vänstra hand när Geira borrade in sina naglar i den, och det hade fått honom att yttra en ful svordom med sammanbitna tänder. Efter det att hon släppt hans hand hade Ulfruk genast öppnat den stora trälådan lådan för att ta upp bössan. Fullständigt fokuserad hade han plockat ut den och vant börjat ladda…[Read more]

Rädd? Ulfruk förvånades av frågan och skärskådade sig själv för att utröna huruvida han faktiskt var rädd. Det kändes inte som om han var det. Känslan var annorlunda, nervositet låg närmre det han kände, men var ändå inte korrekt.  ”Nej Madam Geira, inte rädd tror jag. Däremot är jag en jägare, inte någon krigare. Vanligtvis spårar jag up…[Read more]

Ulfruk log med hela ansiktet, en rynkig historia som dock visade upp verklig glädje. ”Jag är bara glad över att ha fått en ny vän” sade han med vänligt tonfall.

Leendet i hans ansikte smälte dock bort när allvaret i situationen gjorde sig påmint, ”Dessvärre, om det är som du säger att vampyrens sinnen kanske är… övernaturliga. Ja…[Read more]

Geiras plötsliga fråga angående hennes doft fick Ulfruk att dra ett för djupt bloss ur sin pipa och han drabbades av en kraftig hostattack. Vid flera tillfällen försökte han ta till orda men misslyckades alltjämt. Slutligen, efter att ha fått lite tid att begrunda sitt svar rosslade han fram, ”Madam Geira, er fråga gör mig helt ställd. Natu…[Read more]

Ulfruk lyssnade till Geiras beskrivning och förstod att hans lycka drivit honom till det mest förnämsta villebråd han någonsin kunnat önska jaga. Geiras omfattande kunskap om vampyrer hade gjort honom helt ställd och med all sin förmåga försökte han lägga så många detaljer på minnet som möjligt. För att kunna jaga ett byte måste man känna…[Read more]

Ute på gatorna gassade solen över hamnstaden. Alfred fick sätta sin handskbeklädda hand skyddande ovanför ögonen för att kunna se ut över gatan. Aeiras var en till synes välmående stad trots allt, en liten bit längre ifrån hamnen var det flesta av husen istället byggda i sten. Det såg nästan ut som de ett efter ett byggts på varandra i vad…[Read more]

Ulfruk var glad att höra att hans lilla fadäs inte hade väckt anstöt hos Geira, då kunde han åter slappna av. När de båda hade satt sig tillrätta i den bekvämt inredda vagnen ropade han åt Grach att ta dem till Järnporten. Obehaget från den skakiga resan över kullerstenarna dämpades påtagligt av de väl vadderade sittdynorna i röd sammet. Lyktorna…[Read more]

Ulfruk insåg till fullo det oerhörda värdet av gåvan som Geira gett honom, helt utan att be om någonting i gengäld. Han bestämde sig omedelbart för att återgälda gåvan. ”Madam Geira, det är verkligen en furstlig gåva ni har gett mig. Jag önskar att jag hade någonting lika värdefullt att ge er i gengäld”. Han funderade på hennes kommentar om d…[Read more]

Ulfruk skakade Geiras kalla händer, de var nätta men visst fanns det styrka där. Plötsligt fann han sig stå med en ljus skinnpåse i händerna, och fick instruktioner om att inte öppna den. Stynget av nyfikenhet trycktes på plats av Ulfruks förnuft som sade åt honom att ibland är det bäst att bara göra som man blir tillsagd.

Han tackade hövli…[Read more]

Ulfruks bestörta ansiktsuttryck måste ha röjt att han var mycket imponerad av kvinnans iakttagelseförmåga. Hon måste ha skarpa sinnen om hon kunde läsa främlingar så väl, han rätade upp sin kropp, lät armarna falla ned och lade ena handen över den andra. ”Madam Geira, ni talar mitt språk! Ert förslag är alltså att hjälpa mig i jakten på denne vam…[Read more]

Den lätta kvällsbrisen hade fört med sig personens obehagliga doft redan innan Ulfruk såg upp på dess mörka gestalt. Personens ansiktsdrag var svåra att urskönja i det svaga månljuset, men av rösten att döma så antog han att det var en kvinna, och ung lät hon inte. Ulfruk kände av en underlig atmosfär i hennes närhet, men valde att hålla en hövisk…[Read more]