Det var som om hela universum snurrade med henne som mittpunkt, i en helvetespiruett där hon bar själva verkligheten på sina händer. En tryckande, kvav tyngd låg över hennes hjässa och hotade krossa henne till intet. Det ringde i öronen, allt var oväsen till en outhärdlig grad.

Så öppnades dörren helt, och de stod öga mot öga med bytet som bliv…[Read more]

Världen gick runt, runt; intrycken myllrade, hennes mun var torr och läpparna kändes som pergament. Hade hon varit vid liv, hade pulsen hotat att slå igenom hennes hud. Bröstkorgen brann, en malström som drog, ständigt inåt, inåt… Huvudet var lätt, samtidigt tyngt av all världens bilder, viskningarna…

Nu är du min.

Dunsen från taket var fö…[Read more]

Geira skärskådade sin omaka vän. Hon blev absolut inte klok på honom, men det var också hälften av förtjusningen i att ha vänner. Hon hade inte sådana att strö omkring sig likt småslantar, direkt.

Men hon uppfattade skiftningarna i Ulfruks tonfall, hans stirrande blick och hans försiktiga rörelse.

“Är ni rädd?” frågade hon häpet, och kund…[Read more]

Geira formligen väste av skratt. Hon klappade Ulfruks axel och kved fram: “Ulfruk, jag skämtade.”

Hon samlade sig något och lade till, fortfarande brett leende: “Ursäkta mig, jag lägger undan formaliteterna en stund. Men aldrig någonsin har någon varit så hänsynsfull mot mig som du! Det är… uppfriskande, i ärlighetens namn. Jag luktar, det…[Read more]

Nelerýa svalde återigen. Det stod klart att mörkeralven hade sett henne, men hon verkade snarast road?

Kanske var det en dum instinkt, men Nelerýa påmindes om det sociala spelet mellan hennes jämbördiga väninnor och de adliga kvinnorna i Antrophelia. Vänskaper uppstod och gemensam grund anlades inte bara hur som helst, utan genom särskild…[Read more]

Nelerýa rynkade pannan. Hennes entré hade mötts av en otrevlig mans hojtande om att stänga dörren, och det var långt under hennes värdighet. Hon såg med avsmak på den druckne mannen som vågade tilltala en högbördig me’er som hon själv på sådant vis. Just skulle hon till att snäsa något nedlåtande åt honom när något gnistrade till i utkanten av h…[Read more]

Geira ryckte till då Ulfruk nämnde svårigheterna i det faktum att hon behövde stunden själv med vampyren innan dödsögonblicket. Hon var just på väg att protestera då han gled över i scenarion som möjliggjorde bådadera, och lättat sjönk hon tillbaka i sätet igen. Hon kände fortfarande blodssången inom sig, men mest av allt kände hon kylan, den som…[Read more]

Medan vagnen, lätt taktfast skakande, rullade fram längs med gatorna, var Geira oupphörligt vänd mot fönstret. Hon sökte utåt, långt bort, nära, men den försmädlige blodsugaren undgick henne.

Det var inte normalt.

Självfallet var det inget normalt med vandrande lik, såväl bloddrickande som icke, men det var något fruktansvärt fel med den här var…[Read more]

Geira var inte van att återgäldas bortom vad ett kontrakt krävde, och såg först ganska förvirrad ut, då Ulfruk inte bara tackade henne utan även började ordna med ett av de fascinerande dvärgska vapnen till henne. Hon hade mest tyckt att det var skönt att han förstod det vettiga i att ta emot trollpåsen inför deras jakt; i vanliga fall fick hon…[Read more]

Geira stirrade på den något omskakade Ulfruk, och skrattade sen till, ett kort, hest och synnerligen ocharmerande läte. Så samlade hon sig.

“Jo vars, nog menade jag det ordagrant när jag sade att jag har personlig erfarenhet av de döda. Ungdomligt oförstånd kan slå en in på de nesligaste av vägnar ibland, och jag betalar det priset än.”

“Jag…[Read more]

Geira knep ihop läpparna i ett leende, och tog dvärgens rejäla högernäve mellan sina båda kalla, fuktiga händer. Någonting tycktes för ett ögonblick skimra till i de oseende ögonen.

“Utmärkt, min bäste herre! Ni förstår mig helt korrekt.”

Hon släppte hans händer och började reflexmässigt leta i klädnaden efter något, men avbröt sig.

“Ursäkt…[Read more]

Geira irrade med blicken över dvärgen. Visserligen var mörkret hennes skyddande fåll, men somligt gick inte att undgå. Hans uppenbart trevande artighet bådade dock gott, och hon beslöt sig för att vara så pass kortfattat ärlig hon kunde. Hon sträckte ut sin hand från klädnadens vrår och försökte fästa sin ostadiga blick på hans ansikte. Hon såg…[Read more]

Geira hade inte haft sådan tur på länge. Tur och tur, nå, det kunde kanske diskuteras. Fastslaget var i alla fall att genomströmningen av folk villiga att göra affärer med henne var närapå utsinad. Innerst inne svor hon över tilltaget att ens återvända till Iserion. Hon var långt bättre uppskattad i andra skrymslen av världen, och att komma till…[Read more]