Namn: Nesta Brink
Kön: Kvinna
Ålder: 18 år
Längd: 160 cm
Vikt: 56 kg
Ögonfärg: Mörkbrun
Hårfärg: Mörk hassel
Födelseort: Iserion
Folkslag: Människa
Civilstånd: Ogift
Utseende
Nesta är relativt kort till växten och har mjuka former. Hennes anletsdrag är runda och mjuka likaså och det ligger något oskyldigt och vemodigt över hennes uttryck.
Bakgrund
Nesta föddes i Iserion. Hennes föräldrar äger ett tvätteri i en mörk, fattig gränd och där har Nesta fått arbeta sedan barnsben. Hon har tre yngre systrar, tolv, tio och fem år gamla.
Föräldrarnas förväntningar på Nesta som den äldsta av deras barn är höga. När mellanbarnen började kunna bära mer arbete i tvätteriet såg föräldrarna till att hon fick en mer välbetald plats i köket på slottet. Lönen hon skulle tjäna där förväntades hon sända mer eller mindre oavkortat till sina föräldrar – tills den dag hon lyckas hitta en man som kan trygga hennes framtid och föräldrarnas ålderdom.
Biografi
Straxt efter att Nesta påbörjat sin tjänst hos Belsante blev hon medskickad i ett diplomatiskt följe mot Mahadwen, eller var det Nela’thaënas? Hon var inte säker, ingen brydde sig om att berätta för kökspigan. Men det var i Nela’thaënas hon hamnade. Följet överfölls av alver och Nesta tillfångatogs. Nu är hon försvunnen någonstans i den stora skogen.
Personlighet, egenskaper och förmågor
Som de flesta människor är Nesta en komplex härva av tankar och känslor.
Nesta är oftast till en början tyst och underdånig, så som hon lärt sig att vara – i Iserion gäller det att hålla huvudet lågt. Nesta har dock starka känslor och beroende på vem hon interagerar med kan hon vara uttrycksfull och nästan på gränsen till pladdrig. Hon tänker mycket, pratar mycket och får hon chansen så frågar hon mycket. Nesta är nyfiken och vill förstå. Alla dessa egenskaper är inte direkt högt skattade i hennes sociokulturella krets och sådant finns det bara ett sätt att göra sig kvitt med – man agar bort det. Örfilar och liknande tillhör Nestas vardag och hon vet ju att hon förtjänar det. Ibland kan en melankoli komma över henne, hon blir osäker och självkritisk och förebrår sig själv för att hon inte kan passa in. Hon tar gärna på sig skulden, det är vad hon lärt sig: allt är hennes fel, det mesta i alla fall. Hon är trogen och lojal, trots sina känslostormar är det något som är konstant hos nesta. Fram tills sitt tillfångatagande har hennes lojalitet legat hos sin familj och i förlängningen Iserion. Det som hänt henne i Nela’thaënas har dock öppnat hennes ögon för världen utanför murarna och livet hon levt i staden. En sympati för alvrebellerna har slagit rot.