I Nirai har den unga kejsaren Hide Deithal förälskat sig i en lågbördig vid namn Toku som tjänar Okaji Deithal – kejsarens halvsyster. Utan att veta om henne, systern som levt i exil, som är ledare för kompaniet Solfalkarna, är han på väg att möta sin halvsyster Okaji som levt i exil men nu är tillbaka i huvudstaden.

I Karm har en ny hovdam behagat drottning Selene, och blivit en del av det Hannadonska hovet i Karms huvudstad. Vad de inte känner till är att denna hovdam, Lady Nemea, är en del av en konspiration som ämnar mörda kung Sandor.

I Nela’thaënas är drottningen död, och begravningen hålls i Dal’elath, huvudstaden. Prinsessan Selyanas största rival till tronen har kommit till staden för att visa sin respekt för drottning Nearenas död (drottningen Alienna som styr i Aldiea i södra Talanrien). Vem som ska ta över efter Nearenas långa styre är ännu oklart, och ett ämne som debatteras i rådet, medan oroligheterna blir allt större i periferin bland alvrebellerna i skogen.

I Iserion är alverna är oroliga i slummen och rebellerna både kuvas av Iserions militär och gör motstånd på alla vis de kan. Rebellernas ledare Almithara har precis mördat sin mästare, en rik högt uppsatt person i Iseiron, men följden blev att hans allierade mördade de hon höll kär. Följden kommer garanterat bli kaos och eld, Almithara motiverad att bränna ned hela staden.

Efter en lång resa har Me’erisias regenter och deras partner Nenya anlänt till Karm, med syfte att hitta fler rekryter till deras världsherravälde, och göra lite släktforskning. De finner Isras sista levande släkting, hennes farfar, adelsmannen Aeldir, som de med Ayperos övertygelse rekryterar till deras mål.

Missnöjet bland Karms visroyer och furstar fortsätter stiga till följd av Loradons fiasko. Provinserna blir allt mer segregerade från kungahuset som inte lyckas skapa enighet i Karm. Många hus och familjer bildar allianser emellan för att försöka söka en chans att avsätta Thaldwin från tronen. Bl.a. provinsen Agarand under visroy Oksana Czerniak Eurelions ledning (@FruVider) söker allierade under ytan för att bryta sig loss från Karms kungadöme

Drottning Alienna (@Amdir) över Aldiea anländer till Nela’thaënas tillsammans med en grupp heliga krigare som kallar sig för Val’Ereth, människor som tror på Erethil, ledda av Caz Ar’Amil (@FruVider). Hennes syfte är att delta i drottning Nearenas begravning. Under resan attackeras Aliennas följe av människor från Iserion, men räddas av Val’Ereth som eskorterar överlevarna till Nela’thaënas. Aliennas närvaro i Nela’thaënas under maktskiftet skapar en del politisk instabilitet, med de som hellre ser Alienna på tronen, de som vill se prinsessan Selyana på tronen eller de som har helt annan agenda för Nela’thaënas framtid. Att hon dessutom anländer med en grupp människor skapar mycket diskussion, då människor inte varit välkomna i Nela’thaënas på grund av konflikten mellan Iserion och Nela’thaënas.

Medan många alver säkerligen förväntar sig att prinsessan Selyana (@Valentine) ska ärva Nela’thaënas tron och fortsätta Nearenas fredliga politik är läget väldigt spänt i skogsriket på grund av Aenya Nairfindes rebeller som kallar sig Akh’Nairfinde, som indirekt bär skulden för Nearenas död.

Inte långt efter mordet på kung Tristian börjar rykten spridas om en drake som skapar oreda och kaos på Kaelreds landsbygd och kring Älvskogens gränser. Flera riddare försöker dräpa draken utan att lyckas.

Prins Kael återvänder hem från drottning Isras och Ayperos bröllop för att få reda på att hans bror, konung Tristian, mördats av hans brorsdotter prinsessan Tirrin. Senaten vill avskaffa monarkin efter de blodiga händelserna, medan familjen J’lothain vill befästa alliansen mellan kungahuset genom att gifta Kael med Nilla. Med prinsessan Tirrin försvunnen är Kael nästa i arvssledet.

Medan prins Kael är på drottning Isras och Ayperos bröllop rinner bägaren över för prinsessan Tirrin i ett gräl med sin far, hon skiftar till sin drakskepnad och mördar honom, för att dagen efter presentera kung Tristians huvud inför Kaelreds senat. Tirrin påstår inför senaten att mordet gjordes i samspel med Kaels trolovade, Nilla J’lothain. Senasten försöker ställa Tirrin inför rättegång, men hon flyr i sin drakskepnad.

Bröllopet mellan drottning Isra och Ayperos blev en våldsam och blodig affär. Många viktiga närvarade, så som Iserions furstinna Saskia (@skuggflamma (hon/she)), prinsessan Sera Tenír av Iselem (@Hanlinn), furst Leoric Valmont (@Amdir) och hans trogna vän Marcin (@Sigmund), Okaji, Solkfalkarnas ledare från Nirai (@Vintersaga), magikern Aeon från Caras Idhrenin (@Anya) , prins Kael (@Amdir) och hans trolovade Nilla (@Valentine) från Kaelred och många fler. Så fort det blivande brudparet steg in i templet och det blev klart att Isras gemål var demonen Ayperos uppstod många invändningar. De anfölls av en krigarmunk vid namn Atma (@Vintersaga). Efter en intensiv strid med Ayperos och Isras älskare, samt livvakt, Nenya (@Hanlinn) tillfångatogs Atma. Efter vigseln anfölls de nyvigda av en trio mörkeralver, beväpnade med ett legendariskt vapen med förmågan att döda demoner – en skärva. Lloths utsände prästinna Istilwys (@Vintersaga), Isras far Izotar och Isras farmor Ziyaté (@Hanlinn) attackerade Ayperos och Isra under processionen mot festplatsen. Ziyaté blev förrådd och mördad av Istilwys, som stal skärvan och flydde från platsen, Izotar tillfångatagen och Nenya förlorade sin hand i kamp mot Ziyaté som ersattes magisk väg med en död livvakts hand av Ingeborg (@Vintersaga). En fjärde mörkeralv vid namn Khishra (@Fuchsia), utsänd av Lloth för att döda Ziyaté vid behov, tillfångatogs av Nenya i kampen om skärvan och omvändes till vampyr. Många av gästerna flydde under kaoset, andra stannade av nyfikenhet eller fruktan. Under festligheterna som följde dödades alvernas drottning Nearena av Ayperos och Isra under festligheterna. Världens ledare måste nu besluta sig om de tänker alliera sig med eller motsätta Me’erias erövringslystna ledare.

Efter de dramatiska händelserna med Arlins och Nillas flykt, Alins död och Nillas återkomst hem reser prins Kael till Celeras för att hämta hem sin trolovade. Under resan bildar de ett vänskapligt band.

Nearena, drottning över Nela’thaënas, som hade rest från Nela’thaënas mot Iserion i hopp om att lösa den diplomatiska storm som uppstått efter rebellfaktionen Akh’Nairfindes attack på Iserions furstinna Saskia Belsante (@skuggflamma (hon/she) och hennes delegation, blev tillfångatagen av vampyren Nenya (@Hanlinn) under färden och levererad till Ayperos och drottning Isra som bröllopsgåva för att ge dem möjlighet att uträtta hämnd på drottningen för forna konflikter Ayperos och Nearena emellan.

Alvupproret hamnar under alven och lönnmördaren Almitharas (@Beckan92) ledarskap, och upproret får namnet Farië Falqua.

I Iserion håller den illa behandlade alvbefolkningen att vakna upp för sin behandling som andra klassens medborgare. Förvisade till ett ghetto vid namn Lietarwa, med utegångsförbud, har majoriteten endast möjligheter för hårda och smutsiga arbeten. En liten gnista har tänts av alven Angerthil (@Fuchsia), alven Almithara (@Beckan92) dvärgen Vorgolir (@Scullicon), alven Kailan (@Valentine) som smider planer och söker efter rätt ledare för att leda Iserions alver mot frihet.

Efter att missnöjet för konung Sandor i Karm fortsätter öka har den unge arvingen till hus Valmont bestämt sig för att det är dags att försöka störta konungen. I hemlighet har han börjat resa omkring i landet för att möta med visroyer, furstar och annan adel, för att bygga stöd för sin agenda.

Rykten börjar sprida sig huvudsakligen i sydvästra Iselem om en främmande stad som mystiskt ska ha manifesterat. En grupp äventyrare reser för att undersöka ryktena och finner en hel stad som på mystiskt sätt dykt upp.

Vad som antas vara en stor juvel får stor efterfrågan i Celeras. Precis innan en dyr affär lyckas en gatuflicka stjäla juvelen, som plötsligt kläcks i hennes händer och visar sig vara ett drakägg snarare än en juvel. De lever tillsammans på Celeras gator och tak, och rykten som oftast tros vara skrönor börjar spridas om en drakunge i staden.

Ett stort Midvinterblot hålls i Frostheim, där Ulfhedna-sönerna Asgeir och Eirik bestämmer sig för att dra sin lott i kampen mot Svartfåglarna. De har beslutat sig för att med ett litet sällskap resa österut, för att be Utgårds jättar om hjälp.

Efter segern vid Randheims bergspass lyckades Ranghildr Ulfhedna (@Hanlinn) fly Turins klor med hjälp av sin barndomsvän (@Fuchsia)bosatt i Ranheim. Efter en kort återförening med sin dotter Maeve bestämmer hon sig för att rida hem mot Frostheim, där hon ämnar berätta vad om sett och hört för att ge Ulfhedna-sidan av konflikten ett taktiskt övertag.

Efter den bittra segern vid bergspasset bestämmer sig Maeve Ulfhedna i sällskap med monsterjägaren Arand att ta sig till Ranheim i hemlighet, med hopp om att försöka lönnmörda Svartfåglarnas ledare Turin Hrafn. Det lilla sällskapet kommer inte långt innan de blir upptäckta, och Turin fångar Maeve medan Arand försöker finna en lösning på problemet.

Arlin, son till jarl Hreidmar av Draksten i norra Kaldrland mördas. Efter att han flytt med Nilla J’lothain, trolovad till Kaelreds prins Kael, sände Nillas far – Lucas J’lothain – i hemlighet och okänt för allmänheten en lönnmördare för att göra stopp på brudrovet. Lönnmördaren Moira reser under förklädnad med paret från Karm till Kaldrland, där hon efter att bekräftat deras identiteter mördar Arlin och tar Nilla med sig tillbaka söderut.

Maeve Ulfhedna (@Maeve) har erövrat bergspasset som leder till Ranheim genom Vindbergen. Hennes mor, drottning Ranghildr (@Hanlinn) hade lyckats fly från sin fångenskap i Ranheim tillsammans med sin barndomsvän Freggi (@Fuchsia). Efter en blodig strid där Maeve gick bärsärk och nästan dödade sin vän Arand (@Amdir) återförenades mor och dotter, men inte utan problem. En av Ulfhednas främsta och lojala krigare Aslög (@Vintersaga) lämnade gruppen då hon insåg att hennes rättvisa och sökande efter blod och hämnd inte kunde fås av Ulfhednas sida av konflikten.

Kung Audgisil i Kaldrland reser till Haukvik för att förhoppningsvis alliera sig med jarl Folke Erikssom mot Svartfåglarna och Ranheim. I Haukvik stöter Audgisil på en gammal vän vid namn Hallgrim som med sina krigare övervintrat i Haukvik. Den gamle vännen avslöjar att Jarl Eriksson redan bildat allians med Ranheim och Turin Hrafn. Drastiskt bestämmer sig Audgisil för att ta Haukvik med våld i allians med Hallgrim och hans krigare med löfte om att Hallgrim och hans krigare ska få ta vad de vill ha under kommande räder i Kaldrland och därefter i Karm efter att Ranheim är besegrat. I det våldsamma kaoset dödar Audgisil Jarl Folke Eriksson, och uppmanar därefter att skona resten av Haukviks invånare och krigare.

Med hjälp av lönnmördaren Moira fångas den ökände handelsmannen Wreax Situros, känd som Bläckspindeln, i Antrophelia på order av Tionde fingret – hjärnan bakom en stor del av den svarta handeln i Celeras. Det framkommer under tortyr att Lloth har planer för Celeras, och Wreax fängslas. Han lyckas fly några veckor senare, men konsekvenserna för hans tillfångataget blir stora och han förlorar många följare.

Medan Kaldrlands konung Audgisil och hans son Asgeir samlar allierade har dottern Maeve gått på bärsärkgång mot Hrafns allierade. Sporrad av mörkeralven och älskaren Yazfein, driven av hämnd och mörkret inom henne attackerar hon ett flertal byar trogna till Hrafn där befolkningen lemlästas och mördas, i hopp om att finna en väg in i fiendens huvudstad Ranheim.

Syskonen Maeve och Eirik Ulfhedna får reda på sin mors galna plan genom ett efterlämnat brev. De följer henne i hopp om att stoppa henne, men finner Ejvald döende. Efter ett sista samtal dör deras adoptivmorfar, och de återvänder till Frostheim. Fylld med sorg och ilska flyr Eirik, medan Maeve planerar sin hämnd. En krigsplan görs upp av familjen Ulfhedna.

Emotionellt påfrestad av att se sin döde son beslutar sig Kaldralnds drottning Ranghildr för att försöka påskynda ett avslut på inbördeskriget. Hon tar sin trogne adoptivfar Ejvald med sig på ett heroisk ödesdigert uppdrag, där Ejvald får sin efterlängtade krigardöd och Ranghildr tillfångatas. Hennes mål – att ta reda på hur man tar sig in i Ranheim.

Under en fest i Frostheim möts familjen Ulfhedna av en obehaglig överraskning då den yngsta sonen till kungaparet uppenbarar sig i salen som en osalig ande, frammanad av mörkeralven Istilwys. Medan uppmärksamheten ligger på vålnaden som fördrivs av monsterjägaren Arand konfronterar mörkeralverna som låg bakom spektaklet mörkeralven Yazfein som fått fristad i Frostheim.

Efter attacken mot Iserions sändebud drar sig alvernas rebeller djupare in i skogarna. Alvernas prinsessa Selyana sänds ut av drottningen för att ställa rebellerna inför rätta. Hon lyckas fånga en av rebellerna vid namn Felaern, som reser tillsammans med en av de tillfångatagna Iserionska människorna, en ung kvinna vid namn Nesta. De fängslas och inväntar rättegång i alvernas huvudstad Dal’elath.

Till följd av de interna oroligheterna i Nela’thaënas, samt konflikterna med Mahadwen och Iserion, har pilgrimer från människoriken av den Erethilska tron nekat inträde till Nela’thaënas och inte fått möjligheten att besöka Erethils heliga platser i skogsriket.

Efter att det politiska läget eskalerat mellan Mahadwen och alvrebellerna till följt av Saskia Belsantes tillfångatagning och Éomund Míndras skada orsakad av alverna har Mahadwens hus ingått en ostadig vapenvila. Efter att rastlösa alvrebeller attackerat gränsbosättningar nära Nela’thaënas har flera vaktposter upprättats för att skydda Mahadwen mot Akh’Nairfindes alver.

Med hjälp av en alv vid namn Míndras och hästfursten Éomund lyckas Saskia göra en dramatisk och blodig flykt från fångenskapen i Nela’thaënas och vilar upp sig i Mahadwen. Hon återvänder snart hem för att fortsätta styra i Iserion.

Under en diplomatisk resa till Mahadwen blir Saskia Belsane och hennes karavan attackerad av alviska rebeller ledda av Aenya. Attacken blir kaotisk och gör att en alvdiplomat i Saskias följe mister livet, likväl som den största delen av Saskias vakter. Under attacken dyker krigare från Mahadwen upp, ledda av hästfursen Eomund, som också såras under attacken. Saskia tillfångatas och förs in i rebellernas läger i skogen.

Barnen till Kung Audgisil och drottning Ranghildr; Maeve, Asgeir och Eirik Ulfhedna, återvänder till Kaldrland med Karmanska soldater som Karm skickat som bistånd för inbördeskriget. De reser norrut genom Kaldrland, men tar med sig en ensamresande främling som de stöter på under färden, som visar sig vara Fëani Sarrancenia, den äkta kronprinsessan – syster till Me’erisias nya drottnig Isra.

Efter sin tid i fångenskapen i Iserion har den före detta gränsvaken Aenya återvänt till Nela’thaënas med ett brinnande hat för Iserion. Hon arbetar för att samla en grupp trogna följare för att göra det drottning Nearena gör – nämligen arbeta emot människorna med våld.

Celaonit är ett värdefullt, men farligt mineralliknande ämne, som är förknippat med magisk energi. I sin naturliga form är det en purpurfärgad mineral som går att hitta i berggrunden på olika platser i Talanrien. Iserion har inlett samarbete med Zirthimar för att kunna starta upp brytning av Celaonit. Under sommaren anlände de första Zirthimariska ingenjörerna till Iserion tillsammans med en delegation adliga dvärgar, som fått plats på hovet. Ceras Idhrenin har sänt ut paladiner till Iserion för att övervaka och säkerställa att brytningen av Celaonit sker tryggt. Även andra intressenter från Caras Idhrenins akademi befinner sig även på plats i Iserion, för att antingen studera mineralen närmare, raffinera mineralen eller hjälpa till att se över säkerheten i Iserion eller runt gruvan.

Efter några månader i Karm återvänder Nenya Saelorian till Ayperos sida i Antrophelia där de planerar nästa steg kring planerna om Karms erövring tillsammans med drottning Isra.

Inte allt för entusiastisk över den plötsliga förlovningen flyr Nilla tillsammans med en ung Kaldrländare bosatt i Kaelred hon fått ögonen för. De hoppas på att fly hem till Arlins fars marker i norra Kaldrland för att kunna leva ett fritt liv tillsammans.

Under Eldens dag, de största årliga festligheterna i Kaelred, annonserar kung Tristian inför adeln att hans bror, prins Kael, ska gifta sig med Nilla, en ung kvinna från en rik handelsfamilj. Händelseförloppet förhandlades långt och väl i bakgrunden av Nillas mor, Katarina J’lothain, en väldigt ambitiös kvinna gift till legosoldatsledaren Lucas J’lothain.

Kungahuset i Kaelred har börjat bekymra sig över Iselems erövringar, och kung Tristian har beordrat upprustning av armén och rekryteringen av bl.a. Lucas J’lothains legoknektar. Situationen görs inte bättre av att konungens syster, Vinga Gérin, har återvänt från sin exil som en av J’lothains legoknektar.

I alvriket Nela’thaënas har drottning Nearena efter flera år beslutat sig för att kontakta omvärlden. En grupp diplomater har blivit inbjudna till Iserion för att försöka få en lösning på de mångtaliga konflikter som utspelat sig melan Iserion och alverna under se senaste århundradena.

Kort efter Seras fångenskap införs en räddningsaktion planerad av rebellfaktionen i Iselem som står emot Akilas nya våldsamma styre. Den är ledd av Sera Tenírs kusin, Salim Harthir, och generalen Dastan Ashoka.

Trots varningar av alvdrottningen Alienna om att kronprinsessans liv är i fara från ingen mindre Seras mor, drottning Akila, väljer Sera att konfrontera sin mor. Detta resulterar i att hon blir fängslad, och hennes titlar och status fördömt inför hela Iselems hov.

Ayperos och Isra kommer allt närmare varandra i sina planer om världsdominans. För att förstärka deras relation avslöjar Ayperos en av världens äldsta hemligheter, en uråldrig kraftkälla som vilar under undervattenstaden Antrophelia, skapad av demoner många årtusenden sedan. Isra och Ayperos beslutar sig för att inleda en formell allians genom giftemål, och förlovar sig. Det är bland annat kraftkällan som håller staden säker och skyddad från vatten. Ayperos högra hand, Nenya Saelorian, skickas till Karm för att manipulera politiken till deras fördel.

I Barastar har de döda börjat vandra igen för första gången på århundraden efter att en fruktansvärd snöstorm gjorde det omöjligt för dem att bränna sina döda. Staden är i kaos och de överlevande kämpar för sina liv, men lyckas skapa en fristad under staden i ett grottnätverk som byggdes för precis en sådan händelse.

I Antropehlia har drottning Isra tagit emot demonen Ayperos, som flydde dit efter att ha blivit skadad i slaget om Loradon. Där planerar han nu nästa steg i sitt krig mot Karm, och försöker bilda en allians med Isra, medan Isra försöker utnyttja situationen för sina egna mål.

I Iserion har furst Vendrik Belsante blivit befriad av sin syster Saskia Belsante. Efter att Nicolaus von Breslau dog drog Märehn ut sina trupper ur Iserion, och nu håller Saskia på att bygga upp sitt rike och styre igen. Vendrik tyckte det var dags att röra på benen lite, och efter en inbjudan av drottning Akila tog hans nyfikenhet honom till Iselem för att träffa drottning Akila, där han skulle se om det fanns något hos drottningen som kunde stärka hans och Iserions position i världen.

Kaldrlands konung Audgisil Ulfhedna och hans hustru Ranghildr med deras allierade jarlar kämpar som bäst om makten i Kaldrland mot rebellfaktionen Svartåglarna ledd av Turin Hrafn. Audgisil har sänt sin son Asgeir till Märehn i hopp om att finna hjälp. Samtidigt är Maeve, Audgisils dotter, i Karm och söker likväl allierade till inbördeskriget i Kaldrland.

Efter den enorma prestigeförlusten med Loradon har Karms adel blivit allt mer missnöjda med kung Sandor, drottning Selene och regimen som sitter på tronen. Det viskas och konspireras i bakgrunden om att finna en mer lämplig ledare för Karm.

Märehns ledare Nicolaus von Breslau dog i Loradon, och en ny ledare vid namn Vasilij har börjat samla Märehn under sitt namn. Vasilij har efter slaget utnämnts av prästerskapets ledare till furste över inte bara Märehn utan vad de kallar “det rättrogna folket”, och frigör provinsen från det försvagade Karm.

Akila Tenír får en ny rådgivare vid namn Djan. Prinsessan Sera som återvänt hem till Iselem hade märkt att det var något märkligt med sin mor, och uppmanade hnnes barndomsvän Djan, som hon hade vuxit upp tillsammans i Caras Idhrenin som magistuderande, att använda sina förmågor för att se in i drottningens sinne. Försöker resulterade i att Djan hamnade under Lloths influens, och fick mer krafter i gengäld för sin tjänst till Lloth än han någonsin hade haft innan. Han blev snart Akilas rådgivare, och har har hjälpt styra drottningens ögon norrut och de planerar sakta men säkert att samla sin armé och marschera norrut för att sprida sitt välde.

Karms och Märehns förenade arméer inleder belägringen av Loradon. Den Kaldrländska prinsessan Maeve lyckas inta staden och öppna porten för Karms trupper, och armén lyckas stegvis inta staden med stor framgång trots hären av vampyrer och odöda som möter dem. Till Karmanernas förfäran visade det sig att slaget var en fälla för att locka in Karms armé i staden, för Ayperos hade låtit stadens katakomber fyllas med sprängmedel och hade aldrig haft som avsikt att hålla staden. I ett inferno av eld slukades hela staden i förstörelse och förlusten av över hälften av Karms krigare. Nicolaus von Breslau, Märehns ledare, dör under slaget och Ayperos lyckas undkomma, medan kung Sandor återvänder hem med låg moral.

Påverkad av Lloths influens påbörjar Akila erövringen hon av Iselems grannländer. Allt i Iselems ära och glans, påstod hon. Med hjälp av sin lojala högra hand General Hassan Khareem al-Ghulaj erövrar Iselem Pärlbukten i en militär aktion, en ekonomiskt viktig region under handelsstaden Celeras ägo. Förutom att Iselem blev ett ännu större och rikare land, kontrollerar de även nu ”Den gröna floden”, vilket skapade en konflikt med Celeras och dess handel till en början. Konflikten har lett till en rad handelssanktioner, och ett spänt läge mellan Iselems och Celeras arméer, medan Iselems armé tar kontroll över de små utspridda rikena i Harvadar.

Karms konung Sandor och Märehns ledare Nicolaus von Breslau kommer fram till en överenskommelse. Märehn och Karm har rustat sig till krig för att driva ut vampyrerna som tagit över staden Loradon mellan Karm och Iserion.

Efter att Loradon föll i Ayperos händer arbetar Sandor Thaldwin hårt för att samla Karms hus för att bygga en armé som ska återta Loradon från Ayperos.

Efter att Loradon föll i Ayperos händer är landsvägen blockerad i båda riktningarna.

Ayperos beordrar att Loradon ska tas över. Aenos Saelorian, bror till Nenya Saelorian, håller ett möte med Jasmund Dendar på Ayperos order och uppmanar honom att ge upp staden fredligt. Med Ayperos egna ord handlar det om att skapa ett rike där nattens och dagens varelser kan leva sida vid sida. Då Jasmund vägrar ge över staden frivilligt mördas han av Ayperos. En nekromantiker vid namn Marrar Livlös väcker de döda i Loradons kyrkogårdar, medan Neya Saelorian leder en hod av vampyrer in i staden. Staden faller under Ayperos kontroll, och ingen kommer ut och in ur staden.

Som svar på Märehns militära offensiv in i Iserion beordrar konung Sandor av Karm att gränsstaden Loradon ska förstärkas. Jasmund Dendar, konungens militärrådgivare och herre över Silverklint, reser till Loradon och tar befälet från stadens rikshovmästare.

I söder har drottning Akila, Iselems drottning, fallit under Lloths influens. Hon får besök av en gåvogivande diplomat, som gav drottningen ett par vackra smycken. Vad hon inte visste var att de hade en koppling till Lloth, som nu planterat ett frö av galenskap i Akilas sinne. Detta har lett till en religiös övertygelse om att hon måste skydda sitt rike och sprida Sharahs tro.

Efter Thalia och Zator Sarrancenias död, samt Fëanis flykt, bestämmer sig Isra under demonen Tipums vägledning att ta tronen i landet. Framför hela hovet mördar Isra och Tipum en kvinna som yttrade sitt missnöje över den nya drottningen. Tillsammans dödar Tipum och Isra de motståndare till styret som finns i landet, och tar kontroll över riket.

Med hjälp av demonen Tipum lyckas Isra fly från sitt rum, och söker i rädsla upp sin mor. Där finner hon en manisk Zator som är övertygad om att deras mor har haft som mål att mörda Isra och Zator, hans sinne förgiftat av Lloth. Framför syskonen drar Thalia sitt sista andetag, och i sin sorg, ilska och under Tipums manipulerande ord mördar hon sin bror Zator.

I sin fångenskap närmas Isra Sarrancenia av en liten demon vid namn Tipum vars drivkraft och syfte är att skapa kaos, lockad dit av mörkret i Isras hjärta. Under sin fångenskap har Isra börjat tvivla allt mer på bandet till Lloth, medan Zator är totalt hängiven Lloth. Han avslöjar att Isras mor Thalia blivit förgiftad av Isras bror Zator, redan innan rättegången då de kom hem från Dar Zakhar, vilket varit orsaken till Thalias långvariga sjukdom.

Isra, Zator och Fëani Sarrancenia återvänder hem till Me’erisias huvudstad Antrophelia. Kronprinsessan Fëani kräver rättegång mot sin halvsyster Isra för mordet på hennes älskare Ulv. Resultatet är att Isra hamnar i husarrest. Domen som annars hade varit döden förmildras eftersom mordet var på en människa och inte en av me’erfolket.

Efter några månader i Dar Zakhar reser tvillingsyskonen Isra och Zator tillbaka hem mot Me’erisia. På vägen hem får de reda på att deras mor Thalia lagt upp en efterlysning på de förlorade barnen, och snart hör de rykten om att deras syster blivit omhändertagna av ett par prisjägare i Kaldrland. De hittar kronprinsessnan och deras halvsyster Fëani tillsammans med en Kaldrländsk man vid namn Ulv. Fëani vägrar återvända hem med dem, så Isra skär halsen av Ulv framför hennes ögon, gör Fëani medvetslös med hjälp av magi, och tar med henne till deras hem i Antrophelia.

Vampyrernas skapare och en av de äldsta demonerna vid namn Ayperos, som varit i fångenskap i form av en förstenad staty i flera århundraden, väcks till liv av vampyren Nenya Saelorian. Nenya är arvinge till hus Saelorian i östra Karm., en vampyrsläkt som hållit hemligheten bevarad väl nog för att kunna agera som ett vanligt adelshus i Karms politik, utan misstankar om deras sanna natur.

I Zirthimar har en ny dvärgakonung krönts, en konung vid namn Kung Elkrizk Vermyrzuk i Runskiig. Vid hans kröning dyker drottning Alienna från Aldiea upp, och de inleder en allians för första gången på flera århundraden.

På begäran av Iserions furste Vendrik anländer Nicolaus von Breslau med sina krigare i Iserion, för att avsätta adeln som motstrider Vendriks styre. Märehns metoder är hårda och brutala, och skapar mycket lidande på landsbygden, så väl som hos adeln von Breslau beordrar ska mördas.

Korpen, Vendriks högra hand i Iserion, uppehåller sig den mesta av tiden nere i källarens fuktiga valv med de stackars fångar som sitter där. Inte många lämnar hans händer levande. Han förbereder Gawen Berhals avrättning, mannen som självuppoffrande tog på sig skulden för Iserions blodbad. Avrättningen är tänkt att ske inför en stor folkmassa på stadens största torg. Samtidigt ska tre rebeller hängas.

Överprästinnan Araniél är fortfarande kvar som gäst hos Furst Vendrik. Hon försöker att tala förstånd med honom men det verkar lönlöst. Hon tänker även föröka förhindra avrättningen av Gwen Behral och de båda alverna. Få Vendrik att förstå att hans dåd kommer leda till krig.

Efter att Fëani försvann beslöt sig Isra och Zator på eget bevåg att leta reda på henne. Men de valde att ta en stor omväg och befann sig snart i Dar Zakhar, där de välkomnades av demonen Lloth med öppna armar. Där fick de lära sig om mörkeralvernas kultur, medan Lloth långsamt förvrängde deras sinnen så de skulle lyda henne och följa hennes nyskapade planer för att ta över Me’erisia. De fick båda två en kyss av Lloth, för att försegla deras band och lojalitet.

Den unga dottern till drottning Thalia Sarrancenia i Me’erisia försvinner. Efter ett ungdomligt dramatiskt bråk med sina syskon Isra och Zator valde hon att rymma hemifrån utan ord eller förklaring.

De oäkta tvillingbarnen till Me’erisias drottning Thalia Sarrancenia blir allt med nyfikna på sitt mörkeralviska arv. De letar genom det kungliga biblioteket efter information om mörkeralverna och Dar Zakhar, och Zator finner en besvärjad bok i en förbjuden avdelning av biblioteket som tycks kalla på dem. Genom den når Lloth influens dem, och demonen får reda på att Isra och Zator existerar, och kallar dem hem till mörkeralvernas hem Dar Zakhar.

Turin Hrafn, ättling till den förra konungen Iki Hrafn, inleder en kamp om att återta tronen i Kaldrland. Han kallar sig och sina allierade för Svartfåglarna. Han inleder konflikten med att försöka lönnmörda hus Ulfhednas familjemedlemmar. Hans dotter Maeve Ulfahedna kom undan med en blandning av tur och finess i Karm, men deras yngsta son Kettil som studerade i Caras Idhrenin fann de mördad i sin lägenhet.

Efter svårigheter att få Iserions adel på sin sida skickar den nyblivne fursten Vendrik Belsante ett brev till Märehns furste Nicolaus von Breslau. Eftersom Nicolaus fru Ilystin är kusin med Vendrik Belsante, samt Nicolaus och Vendriks fädrar besläktade, känner han sig förpliktad att komma till undsättning med sina krigare.

Översteprästinnan Araniél för den Athalska tron i Karm, Märehn och Iserion har med hjälp av Mährens ledare Nicolaus von Breslau börjat rensa ut bland sina präster och prästinnor. 11 av dem samt deras hela hushåll mördas under hemska förhållanden. Dessa elva har under ett eller annat sätt allierat sig med Leony Thaldwin, syster till Karms konung, för att ge henne kontroll över kyrkan. Araniél har börjat återta den makt hon såväl behöver för att skydda sin kyrka, sin position och sin hemliga son Alarik som hon har tillsammans med Nicolaus von Breslau, som är i Leonys förvar som gisslan.

Blodkorparna återvänder till Iserion och märker att Vendrik nu är furste över Iserion. Alverna överlämnas, för att torteras och förhöras.

Furst Vendrik av  hus Belsante söker tillsammans med sin syster Saskia efter de skyldiga efter Iserions blodbad. Alla överlevande från festen hålls i fångenskap i odrägliga förhållanden. Kung Sandor Thaldwins oäkta son Gawen Berhal tar på sig skulden för att skydda de andra överlevande, i en osjälvisk akt i hopp om att de andra inte ska behöva lida. Gawen fängslas, och alla andra överlevande avrättas på Vendriks order. Prinsessan Leony Thaldwin och hennes rådgivare Yazfein lyckades undkomma avrättningen i balsalen och flyr från Iserion mot Karm. Karms översteprästinna Araniél hålls på Iserions slott.

Efter att Iserions furste Waleran Belsante mördas i Iserions blodbad blir tar hans temperamentsfulla och impulsiva bror Vendrik makten, vilket gör relationerna allt svårare än de redan var mellan Karm och Iserion. Med sin högra hand Korpen sprider Vendrik skräck över landet, genom sitt krav på lydnad och trohet till honom som furste.

Under en kupp som fått namnet “Iserions blodbad” efter en bankett i Iserions palats har släkten Belsante som styr i Iserion förlorat många familjemedlemmar, bl.a. styrande fursten Waleran Belsante och hans yngre bror Theoderic samt deras familjer. Bakom kuppen där Iserions rebeller släpps in i palatset, ligger Leony Thaldwin, syster till kung Sandor i Karm, som låter sin egen make mördas och sig själv skadas under kuppen för att inte lägga misstankarna på Karm. Syftet var att försvaga makten i Iserion, placera Saskia Belsante på tronen, så Karm skulle kunna stärka sitt fäste om furstendömet. Dock överlever Vendrik Belsante, vilket inte var enligt Leonys planer.

När Karms konung Sandor får höra att Iserion tillfångatagit alver befarar han de dramatiska politiska konsekvenserna, inte bara för Iserion men för  Karm likväl om alverna inte släpps fria. Under ett gästabud i huvudstaden Hannadon konfronterar han Vendrik Belsante och Theoderic Belsante, som påstår sig ovetandes och oskyldiga om saken.

Vendrik Belsante återigen väcker konflikten mellan Nela’thaënas alver och Iserion, genom att anlita legoknektarna Blodkorparna som tänder eld på skogsbrynet i östra Nela’thaënas. Orsaken till attacken tycks vara Vendriks bottenlösa hat för alver, och ett försök att inleda en konflikt. Ett par ilskna alver ledda av gränsvakterna Aenya och Camthalion följer Blodkorparna, men blir tillfångatagna och förda till Iserion för att förhöras och torteras.

Detta är året då den “allmänna” rollspelstidslinjen på Talanrien.com börjar.

Efter Iserions förlust är det inte bara relationen mellan Nela’thaënas alver som är förstörd, utan även minoriteten bestående av så kallade stadsalver bosatta i Iserion får lida. Propaganda där man målar upp alverna i dåligt ljus sprids över furstendömet, och alverna blir allt mer och mer segregerade i samhället.

Fram till år 1412 TT trodde världen att alla draksläkter var utdöda eller gamla sagor, men under Iserions attack mot Nela’thaënas alver kom Älvskogens alver med hjälp av familjen Gérins tre barn Tristian III, Vinga och Kael, för att fördriva Iserions soldater bort från skogen. De tre drakarna orsakade stor förstörelse i Iserions armé, och armén flydde tillbaka bakom Järnporten. Vilka drakarna var är enbart alverna medvetna om, men ryktesspridningen blir stor.

Iserion attackerar Nela’thaënas efter att drottning Nearena vägrat inleda samarbetsförhandlingar och handelsavtal gällande  dyrbara naturresurser Iserion ville ha för att rusta upp sin armé.

När Audgisil och Ranghildr Ulfhedna återvände med rikedomar från Karm till Frostheim, Kaldrlands huvudstad, fanns det längre ingen tvivel på att de hade gudarna på sin sida. Audgisil utmanade kung Iki Hrafn till holmgång, från vilken Audgisil kom ut som segrare. Majoriteten av Kaldrlands jarlar svor trohet till hus Ulfhedna.

Efter att Audgisil och Ranghildr Ulfhedna hjälpt till att besegra de odöda i Hannadon blir de rikt belönade av den nykrönte kung Sandor Thaldwin. En allians bildas mellan Karm och Kaldrland.

Som tack för Akila Tenírs avgörande inblandning i inbördeskriget får Akila Tenír ett mandat i Karms råd, med vetorätt, och har således enligt många en väldigt farlig maktposition i Karm.

Sandor Thaldwin blir kung över Karm.

Efter hus Thaldwins vinst tillsammans med Akila Tenír påbörjas förberedelserna för att återta huvudstaden Hannadon. Tillsammans attackerar de staden och finner till sin förvåning en armé av Kaldrländare i staden ledda av Audgisil och Ranghildr Ulfhedna som hjälper dem att återta staden.

Medan de två sidorna som representerar hus Valmont och hus Thaldwin strider mot varandra utanför Hannadon anländer drottning Akila Tenir med sin armé från Iselem. Akila som tidigare var förlovad med Letham Valmont förråder honom, och allierar sig istället med hus Thaldwin. Hus Valmont förlorar rätten till att ha en egen armé, men behåller sitt adelsstatus.

Den döde konungen Gawyn Belgaras närmaste levande släkting Letham Valmont gör anspråk på tronen eftersom han var konungens kusin medan furstarna Jasmund Dendar och Reram Astor bildar en allians för att placera Sandor Thaldwin som Dendar fostrat på tronen istället för att bevara deras intressen i landet. Hannadon förblir ockuperat av de levande döda medan Karms furstar strider om vem som ska krönas.

En förbannelse placerad av mörkeralver väcker Karms döde konung Gandoris I och hans krigare som var begravda i stadens katakomber. Gandoris  skelettarmé skapar totalt kaos och massmord i huvudstaden Hannadon. Konungen Gawyn Belgara och hans familj lyckas inte undfly staden.

Efter att ha haft en dröm som kaldrländaren Audgisil Ulfhedna tolkar som en vision sänd av Oden, där han ser landets framtid ligga i Karms huvudstad Hannadon förbereder han sina krigare och allierade för att resa söderut. Visionen tolkar han som att de genom att plundra huvudstaden kan vinna tillräckligt mycket ära och respekt för att kunna ta Kaldrlands tron från kung Iki Hrafn.

Iselems drottning Akila Tenír förlovar sig med Letham Valmont, som är arvtagare till det mäktiga huset Valmont i Karm.

Efter mörkeralven Izotars flykt från Me’erisia gifte sig drottning Thalia med en adelsman i Antrophelia. Med honom fick hon en äkta dotter, som utnämns kronprinsessa över Me’erisia.

Ryktena om drottning Thalias och mörkeralven Izotars relation bekräftades då hon födde ett oäkta tvillingpar som bar Izotars mörka hud och vita hår. Izotar lämnar Me’erisia bara någon månad efter att tvillingarna föds, enligt honom för att skydda dem från Lloth.

En av Lloths tidigare generaler vid namn Izotar hade några år tidigare gått i exil från Dar Zakhar, för att få fristad i Antrophelia. Trots rykten om att han var en av Lloths spioner hjälpte han Thalia med militärrådgivning under under inbördeskriget, för att permanent bli hennes militärrådgivare efter kriget. Det ryktades snart om att de var älskare.

Akila Tenír är blir en väldigt kontroversiell drottning, delvis för sin unga ålder och för att hon är en kvinna. Då hon tog makten efter sin fars död var det många som stod emot det, och många attentat har utförts mot henne – alla av dem misslyckade. Fortfarande är spänningen rätt stor under ytan i Iselem, trots att man håller en varm fasad och ett gott yttre.

Thalia Sarrancenia samlar till sig en allians bestående av krigare från Kaldrland och Barastar. Thalias trupper infiltrerar Antrophelia. Fëaonia Sarrancenia tillfångas, men mördas av general Arastopos i en hämndaktion.

Me’erisias konung Dacorus dör och lämnar efter sig två tvillingdöttrar. Kronan går enligt konungens vilja i arv till Thalia Sarrancenia som följer sin fars liberala ställning och tankesätt. Den andra dottern vinner stöd bland de som motsätter sig öppenheten till omvärlden, och med en militär kupp tar hon tronen dagen Thalia ska krönas. Thalia flyr till ön Nentia där landets militära elit tränas, och med deras stöd påbörjas ett inbördeskrig.

Me’erfolket i Me’erisia gör sig kända och inleder handel med de närliggande länderna Nela’thaënas, Kaldrland, Barastar och Karm då den liberala konungen Dacorus Sarrancenia i huvudstaden Antrophelia blir krönt. Den liberala inställningen till omvärlden ifrågasätts kraftigt av konung Dacorus rådgivare och politiska motståndare.

Kaelred och Aldiea inleder samarbetsförhandlingar och grundar en allians, likt den som stiftats i andra tidsåldern.

Kaelred och Aldiea inleder samarbetsförhandlingar och grundar en allians, likt den som stiftats i andra tidsåldern.

Den försvunna alvprinsessan Alienna från det förstörda riket Aldiea i Älvskogen återfinns i Kaldrland av en grupp äventyrare, nedfrusen i över 2000 år med magi. Hon återvänder för att finna sitt rike i ruiner, och beger sig till Nela’thaënas. Hennes uppdykande är väldigt kontroversiellt, då hon enligt många har mer anspråk till Nela’thaënas tron än den sittande drottningen Nearena. Alienna väljer att flytta tillbaka till Älvskogen och inleder ett arbete för att återbygga Aldiea, och många alver väljer att följa henne.

Shamanen Rokh i Gar Oroth, ulv-klanens läger i Mar Gharok, skickar sändebud till världens ledare. Det är första gången orkerna diplomatiskt försöker ta kontakt med omvärlden efter det Stora orkkriget, och de flesta avvisar sändebuden. Nela’thaënas och Celeras är de enda som ser förbi sina fördomar mot orkerna och inleder samarbete och handel.

Utan någon annanstans att fly, beger sig en grupp av överlevande från Tharmad upp tilll Snötopparna och bygger en fristad de kallar för Barastar i bergen.

En hemsk och oförklarlig sjukdom som ingen finner botemedel för tar tag om riket Tharmad och de som dör reser sig som levande döda. Caras Idhrenin befarar att mörkeralverna ligger bakom attacken, men får ingen möjlighet att resa in i riket och undersöka saken. Under loppet av trettio år faller riket i ruiner. Grannländerna Karm, Iserion och Nela’thaënas beordrar att alla flyktingar från Tharmad skulle dödas vid gränserna i rädsla om att sjukdomen skulle sprida sig till deras riken.

Efter Cirkelns upplösning inleds Tredje tidsåldern med rätt dämpad stämning i världen.

Zirthimar upplöser Cirkeln i sin bitterhet över att inte fått tillräckligt mycket hjälp av medlemsländerna för att stoppa vättarnas frammarsch i riket. Detta markerar slutet på den andra tidsåldern. Stabiliteten i norden försämras gradvis och blir allt vildare och övergivet, vilket isolerar dvärgarna mer från omvärlden.

Efter långa år av krig mot vättarnas och mörkeralvernas överlägsna antal beordras att alla städer i riket överges, så de kan koncentrera sina styrkor och befolkningen i huvudstaden Zirthimar som blir en stadsstat. Det markerar slutet på dvärgarnas imperium och makt.

Tharmad och Karm svarar på Zirthimars begäran om hjälp och sänder krigare för att bistå dvärgarna och lyckas hålla fronten i stillestånd länge nog för att förstärka sin position, vilket hindrar vättarnas och mörkeralvernas expansion västerut i bergen.

En stor här av vättar med hjälp av mörkeralver invaderar dvärgarnas stora östra stad Ishraz och döper om den till Worggard efter att de tagit över den. Dvärgarna försöker desperat ta tillbaka staden som skyddat riket mot Mörkeralverna och vättarna, men alla försök misslyckas.

Kaelred blir en republik med folkvalda ledare. Makten hos kungafamiljen blir allt mindre under åren, och de får snarare en mer ceremoniell betydelse i samhället, även om kungahuset ofta hade en betydande påverkan på folks åsikter och i senaten.

Efter Barthas svek vågade ingen längre lita på Kaelreds fredsbevarare. Slutligen blev drakarna efterlysta och ett nöje att jaga med stor belöning och de flesta av drakarna dog ut. Kaelred blev ett litet isolerat rike som inte hade någon större påverka i världspolitiken.

Drakriddaren som tjänade under Mahadwens konung Medna hette Barthas, och konungen använde hans egenskaper för att kuva de övriga ledarna i riket under sitt styre. Men under flera år av krig blev Barthas allt mer inåtvänd och bildade en väldigt mörk relation till konungen som han kände sig utnyttjad av, samtidigt som han inte kunde gå ur tjänst på grund av det avtal de gjort. Men till sist fick Barthas nog och förstördei sin drakskepnad huvudstaden Mednas hallar i Mahadwen. Flera försök att dräpa Barthas misslyckas, och ännu idag vågar ingen närma sig platsen då det ryktas om att Barthas fortfarande är bosatt inne i hallarna i bergen.

Kriget om Järnporten slutar med fredsförklaringar där Cirkeln tvingar Karm att erkänna Iserions suveränitet som ett eget rike och kontroll över Järnporten.

Efter fler år av förhandling i Cirkeln utan att varken Karm eller Iserion nöjt sig om Järnporten utbryter ett krig mellan Karm och Iserion. Trots fler försök av Karms konungs allierade att ta kontroll över Iserion och järnporten misslyckas det.

Furstendömet Iserion färdigställer bygget av Järnporten mellan bergspasset i Aras Nariya vilken genom landsvägen går. Således får de kontroll över den snabbaste vägen att ta sig landvägen fots från den östra världsdelen till den västra, och börjar beskatta resenärer för att passera porten, samtidigt som det är ett skydd mot hot i väst.

Den fria handelsttaden Celeras grundas av en grupp av förmögna handelsmän och sjöfarare från Karm. Målet är att konkurrera med Nirai som tidigare haft monopol över hela sjöhandeln i området. Med åren växer staden sig till den största handelsstaden i världen, där man välkomnar folk från hela världen. Med åren blir Celeras världens mest multikulturella stadsstat.

Mörkeralverna, eller ish’dalaar som de kallar sig,  gör sig kända för resten av världen då de utan förvarning anfaller Tarnaqas huvudstad Estharon. Så gott som alla i huvudstaden dödas eller blir slavar. Tarnaqs folk splittras, och en liten andel av dem stannar med drömmen om att återbygga riket. Den största delen av de överlevande flyr söderut till Karm, Iserion och Iselem.

På grund av sin allians med grannlandet Kaelred blev Aldiea indraget i deras krig mot Harvadars arméer som marscherade in mot Kaelred. Krigsstyrkan visade sig för stor för Aldiea att hantera, och en stor del av befolkningen mördas, inkluderande regenterna Eledur och Esteanya, och riket ödelagt. De överlevande som bott i Älvskogen flyr till Nela’thäenas.

Prinsessan Alienna över Älvskogen försvinner under en expedition där hon hade som målsättning att lösa mysterier av magisk natur i en fornminnes ruin i norra Kaldrland.  Där hade hon som mål att studera en av de mystiska världspelarna – ett av de enorma svarta torn höga nog att försvinna upp bland molnen. Deras funktion och bakgrund osäker men Alienna hoppades på att finna en energikälla man kunde dra ifrån för att utöva magi ingen dödlig annars skulle kunna. Denna nyfikenhet ledde att hon blev förseglad i is av en av pelarens fällor, utlagda av pelarens väktare, och återvände aldrig hem.

Ett par forskare inom Ish’dalaar finner och väcker en mäktig demon som legat i dvala i årtusenden under bergen. Den kvinnliga demonen fördärvar de utvisade alverna, som kallar sig Ish’dalaar, och tvingar dem till lydnad och dyrkan under sitt inflytande. Deras blir hy mörk och deras hår vitt, och de fortsätter kalla sig för Ish’dalaar. Deras kultur och traditioner förändras sakta men säkert till ett våldsamt matriarkaliskt samhälle under demonens instruktion.

Efter att ha vandrat omkring flera år i världen utan att hitta ett permanent hem finner de förvisade alvmagikerna som kallar sig Ish’dalaar förhistoriska tunnlar i de östra Askbergen. Vem som skapat dem är oklart, men de känner en stark magisk dragningskraft, och börjar utforska och gräva. Under bergen finner de gamla reliker man aldrig sett like av förr och stannar för att fortsätta studera fynden. De kallar tunnelsystemen för Dar Zakhar, det eviga mörkret.

En grupp framstående magiker i Nela’thaënas som kallar sig Ish’dalaar – de upplysta – utför ett omfattande magiskt experiment emot alvkonungens önskan. Deras mål var att skapa en energikälla för att gå bortom kroppens limitationer för att utföra magi. Experimentet misslyckas och leder till att en stor del av skogen förstörs och många alver skadas och dör. Det hela leder till att gruppen Ish’dalaar utvisas.

Efter tre år av krig där konungamaktens allierade inte lyckats erövra furstendömet Iserion, förklarar sig Iserion en självständig stat.

Inbördeskrig uppstår i Karm mellan kungamakten och furstendömet Iserion, då furstendömet inte är nöjda med konungens styre gällande beskattning.

Brinkerna, som i folkmun kallas halvlingar, anländer från andra sidan havet vägledd av den gröna draken Enduriel. För att skydda de fredliga brinkerna träffar draken Enduriel Kaelreds ledare, och det beslutas att Brinkeland står under Kaelreds beskydd som en slags vasallstat. Det ryktas om att draken gav monarkerna en väldigt betydande och mäktig gåva i gengäld, men vad den var visste bara Kaelreds regenter som passerat hemligheten vidare generation efter generation.

En vänskaplig allians bildas mellan Kaelred och Aldiea, och rikena lovar hjälpa och skydda varandra mot eventuella hot.

Mahadwens frihetskrig inleds då Drakordern från Kaelred bistår Mahadwens furstar och hjälper dem frita Mahadwen som varit en Niraiansk provins. Mednas hallar byggs i den sydöstra delen av landet och blir Mahadwens huvudstad och maktcenter.

Avtal gjordes mellan Kaelred och de olika nationerna som var medlemmar i Cirkeln, som gav dem befogenhet att agera som fredsbevarare i medlemsländerna. De flesta hov och riken hade ett par drakar, eller s.k. drakriddare, från Kaelred i sin tjänst vars uppgift var att agera som diplomater och fredsbevarare.

Riket Kaelred grundades som en stadsstat, styrd av en monark och ett råd av de rikaste och mest framgående släkterna som varit med och skapat Drakfolket. Kaelred blev ett självständigt ett rike som inte tillhörde någon, väster om Älvskogen.

När väl ryktet om drakfolket sprider sig kallar Karms konung adelssläkterna i Karm och Iserion till ett stormöte med magiker från Caras Idhrenin. Många ville döda magikerna och göra slut på deras experiment, medan andra berömde dem för deras framgång. Slutligen beslöt man att deras kraft inte skulle få användas som ett vapen, och att draksläkterna skulle bli fredsbevarare.

Magiska adelssläkter med flera magiker från Iserion och Karm som har en fascination för de vilda drakarnas makt och skräckinjagande respekt inleder ett experimentellt arbete. Under flera år fångar de drakar och experimenterar med kraftfull magi i hemlighet vilket leder till att ett nytt släkte skapas; ett draksläkte där magikerna själva och deras försöksobjekt fick flera av drakarnas magiska egenskaper. Vissa fick till och med förmågan att byta skepnad till en drake.

Alvriket grundas av högalverna Eledur och Esteanya för att bli en fristad för de som ville komma bort från inbördeskriget i Nela’thaënas – ett inbördeskrig som var resultat av klasskillnaderna mellan skogsalver och högalver. Riket blir mindre formellt än Nela’thaënas komplicerade politik gällande klasser och magi, där man låter magiska experiment frodas. Relationen har varit tämligen kylig mellan de två rikena, men de är allierade.

Alvernas folk som var förenat i Nela’thaënas en lång tid fick uppleva en egen omskakande inbördeskonflikt under andra tidsåldern, då skogsalver gjorde uppror mot högalverna som styrde riket. Skogsalverna accepterade inte längre att blint vara styrda av högalverna. Flera år av mord och förföljelser mellan de två grupperingarna följde. Trots det kan det ibland dyka upp bråk mellan skogsalver och högalver, då sådana konflikter inte försvinner ur alvernas minne.

Efter många år av arbete står den väldiga muren som skyddar Nirais gränser färdig.

Den stora muren Orthon börjar byggas vid Nirais nordliga gräns, för att skydda dem mot fiender – ett beslut som fattades av kejsaren för att förhindra fler invasioner av orkerna och andra hot.

Orkkriget avslutas då den orkiska hären slutligen krossas i Telkardalarna av en gemensam krigsstyrka bestående av Cirkelns samarbetsländer. Trots orkernas förlust dör krigsledaren Mar’rokh en martyrdöd och får gudaliknande status bland orkklanerna.

Kriget känt som Orkkriget påbörjas då en stor krigsherre bland orkernas stammar vid namn Mal’rokh i Mar Gharok samlar orkklanerna under sin banér. Medan grupper av orker som terroriserat handelsvägarna inte varit ovanligt, har inte orkerna ansetts vara ett hot då de inte haft gemensamma ledare. Deras krigsstyrka kommer som en stor chock för Cirkelns medlemsländer. De marcherar mot Tarnaq, Zirthimar, Nirai och Nela’thaënas i tur och ordning. Hela nordvästra Talanrien blir ett område så gott som belägrat och isolerat från resten av världen. Befolkningen i de erövrade områdena, speciellt på landsbygden i Telkardalarna, Tarnaq och Mahadwen terroriseras grovt och många blir slavar för orkerna. Kommunikation till Cirkelns övriga medlemsländer sker över hav eller med magiska medel.

Alverna föreslår att inkludera Tharmad i Cirkeln, vilket beviljas.

Konungariket Tharmad grundas efter att en allians av de olika ledarna i området och antar det gemensamma namnet Tharmad. Riket ligger väster om Karm, på norra sidan av bergskedjan.

Sjöresenärer från Kaldrland landstiger på Askbergens norra stränder där de träffar Askbergens dvärgar. Förhandlingar folken emellan inleds och även Kaldrländarna får en plats i Cirkeln.

Caras Aelir grundas i Nela’thaënas och blir alvernas motsvarighet till Caras Idhrenin. Skolan undervisar alver och andra invånare inom skogsrikets  gränser. Enligt världsrådet Cirkelns föreskrifter uppmanas nära relation mellan de båda magiskolorna Caras Idhrenin och Caras Aelir.

Organisationen Tredje Ögat grundas, med tillåtelse från världsrådet Cirkeln, vars uppgift är att neutralisera magiska hot inom människornas riken. Deras främsta uppgift är att finna magiskt begåvade barn och föra dem till Caras Idhrenin för skolning, samt att ställa magiska brottslingar inför rätta. Världsrådet Cirkeln ger Trejde Ögat och Caras Idhrenin juridiska befogenheter att agera autonomt bland alla av människornas riken.

De vises råd bildas, på uppdrag av världsrådet Cirkeln, vilket är ett samarbete mellan magiker i hela världen. Syftet är att kontrollera och bokföra magiutövare och magiskt begåvade för allmänhetens säkerhet. Caras Idhrenin grundas utanför Hannadon på en stor ö i sjön Nir. Det blir den största skolan, en liten stad i sig själv, där magiker skolas och undervisas så de inte ska vara en fara för sig själva, eller sin omgivning.

Ett världsråd grundas som kallas Cirkeln där man gör bestämmelser och handelsavtal för att främja relationen nationerna emellan. Detta markerar slutet på Första tidsåldern och början på Andra tidsåldern.

I ett försök att minska krig i världen bjuder dvärgarna i Zirthimar in ledarna i Karm, Iselem, Nirai, Tarnaq och Nela’thaënas. Överenskommelserna leder till positiva samarbeten nationerna emellan, och man binder sig till standardiserad tideräkning och ett gemensamt handelsspråk. Första tidsåldern är härmed slut.

Kungariket Karm blir ett rike efter flera år av krig mellan rikena Karm, Iserion och Isilas i östra Talanrien.

Efter flera år av alliansbildande och erövringar har alla städer och riken runt om Harmas öknen förenats under släkten Tenírs styre.

I södra Talanrien, söder om Harmas öken, grundas riket Iselem med hamnstaden Thel Shaen som kärna.

Kung Gandoris den Förste grundar staden Hannadon som blir det riket Karms huvudstad i östra Talanrien.

Folkstammarna i Nirai förenas under kejsaren Deithal, efter årtionden av erövringar.

Skepp från andra sidan de okända haven sjösätter sig i Talanriens västra delar med flera olika folkstammar som grundar egna byar och städer i området. Det enda man vet om dem är att de lämnat en krigshärjad kontinent bakom sig, för att söka ny lycka i nya länder.

Efter flera år av krig är den största delen av Kaldrlands jarlar förenad under den första konungens flagga som har sitt säte i Kaldrland. Frostheim blir platsen för där Kaldrlands regenter styr, där kungafamiljens hallar som kallas Sätet ligger, efter den stora tronliknande stol där regenten sitter.

Alverna bosätter sig i den enorma skogen sydost om Tarnaq och döper dem till Nela’thaënas.

På grund av den växande fientligheten mot alverna i Tarnaq, som bara ökats efter änglarnas separation, beslutar sig en stor del av alverna i Tarnaq att lämna sitt hem och skilja sig från människorna. De beslutar sig att lämna riket för att skapa ett eget liv och söka efter en egen plats att grunda ett eget land. De beslutar sig för att använda språket änglarna använde istället för Tarnaqiskan.

Människornas avund över änglarnas och alvernas odödlighet i Tarnaq har under flera år lett till konflikt. Till sist samlas de kvarvarande änglarna i Tarnaq till råd. Änglarna beslutar att deras inblandning och bosättning bland de dödliga inte var en bra idé, och de beslutar sig för att återvända till sin plats  som väktare ovan världsberget Alanthië. Ingen dödlig tillåts följa dem.

Vattenfolket, vars rike kallas Me’erisia, som sträcker sig på havsbottnen över hela ishavet söder om Kaldrland grundar huvudstaden Antrophelia. Platsen tycks vara en gammal ruin från fornminnestider med många hemligheter. Hur platsen med sin kupol av energi som håller borta havet uppkommit förblir ett mysterium, som me’erfolket anser vara en gåva av deras tre gudar.

De första barnen till par mellan änglar och människor föds i Tarnaq. Barnen som bär både drag från änglarna och människorna blir kallade alver. Liksom änglarna visar det sig att de åldras väldigt långsamt, och att många av dem har starka magiska förmågor.

Några änglar som varit utnämnda väktare över porten till dimensionerna som kallas Himmelriket och Helvetet lämnar sin post för att nyfiket besöka de dödliga som bosatt sig under berget Alanthië där portarna finns. Några av dem väljer att stanna i Estharon och bosätter sig bland människorna.

Tarnaq och huvudstaden Estharon grundas i nordvästra Talanrien under det enorma berget Alanthië. Riket är den första högkulturen byggd av människor.

Den första stora staden Zirthimar grundas i nordvästra Talanrien och tillför stabilitet i den nordliga världsdelen. Dvärgarna inför tideräkning och kalendern för att markera sin bedrift.