Namn: Unn Gilsdotter
Kön: Kvinna
Ålder: 34 år
Längd: 194 cm
Tyngd: 98 kg
Ögonfärg: Isblå
Hårfärg: Vitt
Födelseort: Kaldrland, by okänd
Yrke: Pirat
Folkslag: Människa
Lojalitet: Sin besättning och havet
Civilstånd: Änka (Elise, förlorad till havet)
Biografi:
Unn Gilsdotter föddes i Kaldrland och i en krigarkultur där ära, uthållighet och lojalitet vägde tyngre än livslängd. Redan som barn tränades hon i sköldmurens disciplin, och i unga år stod hon sida vid sida med vuxna krigare. Hon var aldrig den mest högljudda, men hon var den som stod kvar när andra föll. Hennes styrka låg i hennes envishet och hennes förmåga att uthärda.
Under sina resor mötte hon Elise, en sydöstlig sjöfararkvinna med en djup tro på avtal, strukturer och den etablerade världens ordning. Deras kärlek var inte dramatisk i sin början, utan byggdes långsamt genom respekt och ömsesidig beundran. För Elise lämnade Unn sitt gamla liv och tog till havet som del av hennes besättning. När korruption och svek slog sönder det system Elise trodde på, och besättningen drevs till pirateri, följde Unn henne utan tvekan. Hennes lojalitet låg hos människan, inte institutionen.
En våldsam storm förändrade allt. Under en kollision med ett stort handelsfartyg förlorades Elise till havet. I förtvivlan utmanade Unn gudinnan Ran och kastade sig i djupet efter sin älskade. Båda skeppen gick under. All besättning omkom. Unn spolades ensam i land.
Hon tolkade sin överlevnad som ett tecken. Hennes kompass, som tidigare ansetts trasig, började peka mot stormar till havs. För Unn blev det ett löfte från Ran, att hennes väg ännu inte var avslutad. Hon återvände till havet, denna gång som kapten över ett skepp byggt för att trotsa stormar. Hon jagar oväder längs handelsrutter och slår mot de maktstrukturer hon anser bar skuld till Elises död. Hennes pirateri är ideologiskt, inte girigt. Hon slår mot system, inte mot fattiga sjömän.
Som kapten är hon hård men rättvis. Hon delar riskerna, äter sist och lämnar ingen efter sig. Hennes besättning följer henne inte av rädsla, utan av respekt. De vet att faller de överbord, dyker hon i efter dem.
Utseende:
Unn är lång och kraftigt byggd, med breda axlar och ärrade armar som vittnar om år av strid och hårt arbete till sjöss. Hennes hud är blek men märkt av permanent solbränna över näsa och kinder. Hennes vita hår bärs ofta flätat, men i stormar slits det fritt i vinden. Traditionella nordliga knotverkstatueringar och havsmotiv pryder hennes armar och över bröstet. Runt ena handleden bär hon ett enkelt svart tatuerat band – en sorgemarkering.
Hon klär sig praktiskt: oljebehandlad mörk stormkappa, förstärkt läderrock, kraftiga stövlar. En rund sköld från hennes tid som sköldmö bärs fortfarande, inte av nostalgi utan av princip. Runt halsen hänger den slitna kompassen som hon betraktar som sitt tecken från Ran.
Personlighet:
Unn är fåordig och metodisk. Hon tänker långsamt men tvekar inte att fatta snabba, impulsiva beslut när krisen råder. Hennes lojalitet är kompromisslös; den som är hennes besättning är hennes ansvar fullt ut. Hon tolererar inte slarv när liv står på spel, men hon förstår misstag som föds ur okunskap.
Hon drivs av övertygelse, men under den finns en sorg som ännu inte läkt. Hon säger att hon slåss för rättvisa och mot maktmissbruk, och det är sant till en punkt. Men hennes vrede över Elises död är fortfarande bränslet. Hon är inte vårdslös, men hon är villig att ta risker andra kaptener skulle kalla vansinne.
Hon fruktar inte döden, utan tror sig förbestämd av Ran om när hon kommer dö och återvända till Elise som belöning. Det är både hennes styrka och hennes farligaste svaghet. Något annat slutligt öde än livlös på havets botten existerar inte för henne.
Familj:
Fader: Gils Haraldsson (öde okänt)
Moder: Svanhild Torvaldsdotter (avliden)
Övrig familj: Kvar i Kaldrland, kontakt bruten
Fru: Elise – förlorad till drunkning
Egenskaper och förmågor:
Unn är en erfaren krigare och skicklig närstridssoldat, tränad i sköld- och svärdskamp. Hon är en kompetent taktiker till sjöss, särskilt i extremt väder. Hennes största styrka är hennes förmåga att behålla lugn i kaos – stormar, strid, katastrof.
Hon har utvecklat en särskild expertis i stormnavigation och asymmetrisk sjöstrid, inklusive rammningstaktik och samordnad bordning under svåra förhållanden. Hennes disciplin och uthållighet gör henne svår att bryta mentalt.
Svagheter:
Hennes sorg är ännu inte bearbetad och påverkar hennes omdöme, särskilt i situationer som speglar den storm där Elise dog. Hon tenderar att ta större risker än nödvändigt när symbolvärdet är högt.
Hon har en stark misstro mot etablerade maktstrukturer och kan ibland låta ideologi överskugga pragmatism. Hennes ovilja att visa sårbarhet gör att hon isolerar sig känslomässigt från dem som skulle kunna hjälpa henne bära bördan.
Skepp:
Skeppsnamn: Stormfrun
Beskrivning:
Stormfrun är byggd för att gå rakt in i det andra flyr ifrån. Storleken hennes är mindre än många andra piratskepp, till höjd och längd. Hennes skrov är tjockt och förstärkt, kölen djup och stabil, och fören är järnbandad under vattenlinjen för att tåla kollisioner. Hon är tyngre än de flesta piratskepp och saknar all överflödig utsmyckning – varje planka och varje beslag tjänar ett syfte. De mörka, tjärade seglen är kortare och kraftigare än brukligt, anpassade för hårda vindar snarare än stilla jakt.
Däcket är organiserat som en anfallsplattform: rep, krokar och klätterutrustning ligger redo, skyddssköldar är fästa vid relingen och pumparna bemannas alltid under strid. Stormfrun är inte byggd för att imponera i hamn, utan för att överleva sammanstötningar i åska och höga vågor.
I oväder rör hon sig inte som ett offer, utan som något som hör hemma där. När andra skepp sliter för att hålla kurs, skär Stormfrun genom sjön med tung, beslutsam kraft – ärrad, mörk och nästan omöjlig att sänka.