Vad är forumrollspel?
Forumrollspel, ibland även kallat för textrollspel, utspelas som namnet säger i forum på Internet. I rollspelsforum spelar man mot varandra. Det är inte alls särskilt hårda regler på många forumrollspel, utan man respekterar varandra och litar på varandra.
Det är som att skriva en improviserad berättelse tillsammans. Man skriver oftast i tredje person och imperfekt, exempel nedan, medan vissa föredrar att skriva i presens. Ett rollspel börjar med att någon skapar en tråd. Trådskaparens uppgift är att ge rollspelet ett passande beskrivande namn, och att beskriva platsen där rollspelet utspelar sig, och vad som händer just då. Man skriver om ens karaktärs tankar, vad den gör och reagerar på vad de andra skriver. Då en rollspelare svarar på tråden, så börjar man skapa tillsammans och reagerar på varandra.
Man brukar svara i tur och ordning, och är man fler än två, så hoppar den tredje in där det passar och så börjar mansvara i tur och ordning igen.
Det är förbjudet att döda andras karaktärer utan tillåtelse av karaktärens spelare. Försök att låta bli att ha övermäktiga karaktärer – exempelvis så drar magiker på sin egen kroppsstyrka då de utför magi och kan således inte bränna ned en hel stad med ett meteoritregn.
För mer komplicerade berättelser och intriger kan det vara värt att planera lite med andra rollspelare på förhand. Det kan man göra i vårt rollspelsforum, eller på vår Discordkanal.
Forumrollspel i Talanrien
Talanrien är en svensk rollspelscommunity där man utför rollspel på forum. Tematiken är fantasy, där rollspelen skrivs i fri text. Det liknar Pen and Paper, så som Dungeons and Dragons (D&D) något. Den stora skillnaden är att det sällan finns en spelledare, utan att alla bidrar till att föra berättelsen vidare.
På hemsidan hittar spelarna information om världen, men spelarna är mer än välkomna att lämna in egna bidrag till länder, städer, folkslag, och så vidare.
Exempel på forumrollspel
Rollspelare 1:
Solen var låg i horisonten i Iselem och ännu en varm dag nalkades. Tidigt på morgonen var det, men en relativt ung kvinna stod lutad vid ett av räcket på en av sina balkonger framför sin residens. Den intensiva ljusbruna, nästan bärnstensfärgade ögon såg ut över havet som blankt speglade sin omgivning. Håret, som var lika ljust som hennes ögon fast med en nyans av rött i, föll ner till höften i ett vågigt mönster. Hon bar en benvit klänning som hade urringad rygg och ramade in hennes kraftiga kurvor på ett behagligt vis.
Akila Tenir var namnet på kvinnan och trots sin unga ålder på 21 år gammal styrde hon Iselem med en järnhand. Fast den större delen av folket älskade sin drottning, en rättvis, intelligent, tålmodig, mycket positiv och glad person. Född i riket som hon styr, som hennes far styrde innan henne finns det mycket rivalitet mot henne. Inte endast för att hon är en mäktig kvinna, utan även för att Tenir släktet är en av de äldsta magikersläkterna som existerar. En vit lilja finns i hennes hår och vittnar om den sorg att hennes make, Dakari Kansé, en adelsman och trubadur, mer än en politisk profil, som mördades för några år sedan. Tillsammans lyckades de att få en liten flicka, men väldigt tyst, blyg och tillbakadragen som gärna håller sig undan alla stora event.
Så som eventet som nalkades idag, för att fira en av stadens dagar, nämligen stadens grundande. Ett firande som brukade pågå en vecka. Traditionen var att ha en storslagen fest för att öppna det hela. Det var mycket fyverkerier och annat ståt för invånarna, men sedan skulle det bli en mer privat fest för Tenir släktet och resten av stadens adelsfamiljer.
Rollspelare 2:
Adelsfamiljerna tog sig genom staden medan folket hälsade dem och bugade för dem i glädje och vördnad. Det var en glad dag och även om alla adlingar inte var älskade var de respekterade. Och en dag som denna som bestod av musik, dans och glädje fanns det väl ingen orsak att bråka? Snart fylldes palatset av de tio andra adelsfamiljerna, och trots att de inte var allt för många blev det ändå en rätt så stor samling med adlingarna och deras personliga garden och livvakter och provsmakare och allt vad det hette. Så klart var ingen av dem lika intressanta som Akila och det skulle nog bli en ganska formell fest adelsfolk emellan. Männen skulle prata om sitt och kvinnorna om sitt. Frågan var väl främst var Akila skulle ställa sig i detta för att hålla den respekterade roll hon behövde.
Då den festliga måltiden fortlöpt och var avslutad vandrade adlingarna omkring i residensen och minglade med varandra. Det var då som en av de unga flickorna, kanske i tio års åldern, ryckte Akila i ärmen.
‘Ers höghet,’ sa hon högtidligt och böjde huvudet så där lite barnsligt högtidligt som hon blivit lärd. ‘Jag kan inte hitta min mor…’ sa hon lite skamset.
Längre ned vid porten stod en figur med huva och talade med vakterna.
‘Jag måste in.’ sa en ganska kylig och likgiltig mellanmörk röst. Han var uppenbarligen van med bemötandet han fick av vakterna, men det gjorde honom inte mindre irriterad.
‘Er drottning är i fara.’