Namn: Vildrot
Kön: Man
Ålder: 68 år
Längd: 187 cm
Ögonfärg: Grågröna
Hårfärg: Gråvitt
Folkslag: Människa
Yrke: Örtkännare, helare och kringvandrande naturforskare
Lojalitet: Ingen särskild furste eller nation
Civilstånd: Ogift
Bakgrund
Vildrot har tillbringat större delen av sitt liv på vägar som få andra finner någon anledning att beträda.
Han söker inte efter guld, ära eller bortglömda kungagravar. Han söker efter växter.
Som ung gick Vildrot i lära hos en läkekunnig kvinna som lärde honom att skilja ett läkande blad från ett som kunde döda en vuxen man före solnedgången. Där andra såg ogräs såg hon mediciner, gifter, färgämnen, kryddor och tecken på vad som hade hänt på platsen långt innan människorna kom dit.
Det blev början på Vildrots livslånga besatthet.
Sedan dess har han rest från kusternas saltängar till höga bergspass och mörka skogar för att dokumentera Talanriens växtliv. Hans anteckningsböcker är fulla av pressade blad, frön, skisser, recept och kommentarer skrivna med en liten och närmast oläslig handstil.
Vildrot hävdar att det inte finns några värdelösa växter.
“Det finns bara växter vars användning vi ännu inte förstått.”
Personlighet
Vildrot kan vid första mötet framstå som en högtidlig och vis gammal man.
Det intrycket brukar hålla tills han upptäcker en intressant växt.
Då kan han mitt under ett viktigt samtal plötsligt gå ner på knä, börja gräva i jorden och fullständigt glömma människorna omkring sig.
Han är nyfiken, envis och oerhört beläst inom sitt område. Han har dessutom en irriterande vana att rätta människor som använder fel namn på växter.
Vildrot tycker om människor, men föredrar ofta växter. En växt försöker åtminstone inte låtsas vara något annat än vad den är.
Trots sina egenheter är han varm och hjälpsam. Den som är sjuk eller skadad kan nästan alltid räkna med hans hjälp, oavsett vem personen är.
Egenskaper och förmågor
Vildrots stora kunskap gäller växter och deras användningsområden.
Han kan framställa läkande salvor, feberstillande brygder och enkla bedövningsmedel. Han känner till växter som kan rena vatten, hålla insekter borta, färga tyg, konservera mat eller göra ett annars oätligt mål något mer uthärdligt.
Han känner också till betydligt mindre vänliga användningsområden.
Vissa växter orsakar yrsel. Andra framkallar sömn, hallucinationer eller våldsamma magsmärtor. Ett fåtal kan vara dödliga om de används på rätt – eller fel – sätt.
Vildrot betraktar inte detta som giftmordskunskap.
För honom är det botanik.
Han är också skicklig på att läsa landskapet. Växterna kan berätta för honom var marken är fuktig, om vatten finns i närheten, om jorden nyligen har störts eller om människor och djur passerat genom området.
Hans mest värdefulla ägodel är hans Herbarium, en samling anteckningsböcker där han försöker dokumentera varje växt han stöter på.
Samlingen är långt ifrån färdig.
Det är Vildrot mycket nöjd med.
Svagheter
Vildrots största svaghet är hans nyfikenhet.
Ryktet om en okänd blomma kan få honom att resa genom ett träsk som alla andra med vettet i behåll undviker. Ett ovanligt frö kan vara mer lockande för honom än en påse silver.
Han är dessutom betydligt mer kunnig om växter än om människor. Politik tråkar ut honom, titlar glömmer han ständigt och han har vid mer än ett tillfälle förolämpat en adelsman genom att bli mer intresserad av ogräset på borggården än av personen som ägde borgen.
Vildrot börjar också bli gammal. Långa vandringar tar på krafterna och händerna är inte längre lika stadiga som förr.
Det bekymrar honom mindre än tanken på att hans livsverk en dag skulle kunna försvinna.
Drivkraft
Vildrot arbetar på vad han själv kallar Den stora floran – ett verk som ska beskriva Talanriens växter och allt de kan användas till.
Han vet att han aldrig kommer hinna färdigställa den.
Det spelar ingen roll.
Någon annan får fortsätta.
För tillfället har Vildrot hört berättelser om en märklig växt som bara ska blomma under några få nätter på året. Ingen av hans böcker beskriver den.
Därför har han naturligtvis packat sin väska.