- This topic has 4 replies, 2 voices, and was last updated 2 år, 7 månader sedan by
.
-
Det var ett tag sedan Iston tagit sig till Smarriga Smulan och ett tag för honom var väll mer än en vecka. Han hade bara varit upptagen med diverse olika jobb vilket lämnat honom oförmögen att ta sig till värdshuset vilket för övrigt var en av hans favoritplatser att befinna sig på i nuläget. Han var inte en rik ung man men hans jobb gjorde i alla fall att han hade tillräckligt med mynt för att klara sina dagar rätt väl, speciellt med tanke på att han var det yngsta av sju barn. Visst hade väl de flesta av hans syskon mer pengar än han men oavsett så hade han så han klarade sig. Nu så öppnade han dörren i Nela’thaënas för att stiga in i smulans för dagen rätt så fyllda lokaler och lät dörren stängas efter honom. Det var som vanligt en glad stämning i värdshuset av olika naturer. Sånger, berättelser, affärer, drickande, armkrokar och spel, en perfekt plats att vara på för någon som Iston vilket var anledningen till att han alltid rörde sig hit. Det stack kanske ut lite bland alvbyggnaderna men det var väl anledningen till att han lockats till platsen från första början, även om skillnaden var liten så var den ändå stor nog för att märkas av.
Det var varmt och luktade av det kända honungsölet där Iston för ett ögonblick drog till sig miljön innan han muntert började röra sig mot en av bardiskarna. Fanns ett fåtal personer som hälsade på honom men vanligtvis var det nästan som att vara en främling varje gång han gick hit då folket cirkulerade hela tiden men han hälsade muntert tillbaka tills han satte sig ner på en ledig barstol. Han beställde en stor öl och medan han väntade på att den skulle serveras så vred han sig om för att se ut över havet av folk. Alver, människor, orker och allt möjligt annat befann sig där, vissa varelser han aldrig sett med självfallet och detta gav honom en mysig känsla. De flesta var äldre än honom, vissa med osedvanliga längder men här hade han alltid känt sig som en gelike, kanske hade han turen i att alla alver såg unga ut men oavsett så kände han sig äntligen vuxen här. Han var ju trots allt tjugoett år gammal så han var trött på att känna sig som ett barn hela tiden. Tjugoett år var kanske inte mer än ett andetag för en alv men det var ändå gammalt nog för Iston. Han grävde fram sin pipa från bältesfickan, fyllde på tobak innan han tände tobaken med hjälp av ett bordsljus på baren. Smuttade lite på pipan där han fick sin öl vilket fick honom att vända sig framåt igen. Åh vad skönt det var att vara på plats!
-
Aisling var en ung alv som alltid varit nyfiken på världen. Men världen var också någonting hon aldrig riktigt sätt. Hon bodde tillsammans med sin storebror, som vägrade ta med sig henne då han inte ville visa henne världen, även fast han alltid sa att världen var en underbar plats där ingenting hände. Så denna dag bedtämde hon sig för att ta sig till smarriga smulan, vad det nu var för någonting, som hon hörde några förbipaserande alver prata om. Så hon tog på sig sin finaste klänning, som hade en trasig fåll på grund av alla hennes äventyr i skogen tillsammans med sitt tjocka midjeskärp så hon kunde fästa pengapungen som hon snodde från sin bror och sin gamla mantel som var ihoplappad på några ställen. Sedan borstade hon igenom sitt långa svarta hår med sina fingrar och gick till bäcken som rann utanför huset för stt tvätta sitt fräkniga ansikte. Sedan lämnade hon en lapp åt sin bror att han inte skulle oroa sig och började sin vandring mot smarriga smulan
När hon efter en timme kommit till en stor staf så började hon fråga sig fram, med många andra stopp för att fråga vad allting var och hur det kom sig att det fanns så många alver, så hade hon äntligen kommit fram, så hon slog upp dörren och stannade mitt i öppningen med sjräckförtjusning i blicken på alla olika folkslag det fanns i värdshuset. Så hon började gå fram lite överallt för att fråga ut vad alla var för något och vad vissa spelade för instrument, innan hon såg en alv som såg ut att vara i samma ålder som henne, som satt vid en bardisk och bestämde sig för att sätta sig vid honom eller henne, hon visste inte riktigt skillnaden om hon skulle vara ärlig, och sa till personen bakom disken
“Jag vill ha samma som den där!” Och pekade på alven bredvid sig innan hon nyfiket vände sig åt den unga alven och frågade “vad är det du har i handen?”
-
Iston puffade på sin pipa och drog åt sig miljön medan han mötte blicken av en alvkvinna som verkade röra sig åt hans håll. Visst hade han trott rätt med då hon landade brevid honom plötsligt vilket fick honom att hummande vrida sig lätt mot henne där hon pekade ut hans öl. Hon verkade inte det minsta van med denna miljön men det var inte det ovanligaste för den delen då många kom hit av ren olyckshändelse. Dock så verkade något annat även slå honom, han fick en känsla på hennes kroppsspråk att hon kanske inte var helt van med andra personer heller? Eller? Sedan kunde han ha helt fel med så inte för den delen. Vid hennes fråga så lät han röken ringla sig ut åt sidan för att inte blåsa den rakt på henne innan han svarade. “Det är en vanlig öl, men om du vill smaka något mer speciellt så skulle jag rekomendera honungsölen här. Den är känd trots allt.” Sa han medan han synade henne, vart kom hon ifrån? Hon verkade ju vara i samma ålder som han själv men han kunde inte komma ihåg om han sett henne i Nela’thaënas alls. Kom hon ifrån Iserion kanske? Nej modet verkade falla mer mot Nela’thaënas men mode kunde ju tas från andra platser oavsett.
Istället för att fortsätta fundera så bestämde han sig istället för att faktiskt ställa frågan. “Vart kommer du ifrån? Jag känner inte igen dig och jag brukar vara bra på att komma ihåg ansikten. Vad heter du?” Ja det var tekniskt sätt två frågor men man fick se det som två flugor i en smäll eller hur?
-
Åh jag heter Aisling, men alla kallar mig Ash eller med alla menar jag min bror, han är den ända jag känner och självklart så har du inte sätt mig förut, jag har aldrig varit utanför gläntan jag bor i. Jag förstår inte varför jag aldrig fått lämna för han säger alltid att världen är en underbar plats men sedan så förtrollar han gläntan så jag kan bara gå mellan bäcken och den stora eken, men nu lyckades jag smita och det är helt fantastiskt hur många alver det finns och hur vackert allt är, det finns så mycket att se alla färger och tyger och annat jag inte ens vet var det är, är inte det fantastiskt? Sedan att det finns så många annorlunda folkslag också, jag har idag pratat med en älva några människor och en ork och alla verkade tycka jag var jobbigt, jag visste inte heller att musik kunde vara så vackert hel…”
Under tiden hon hade pratat så hade hennes öl kommi och hon tog en stor klunk som hon sätt alla stora män gjort, men spottade snabbt ut det och utbrast
“Det där år det äckligaste jag någonsin smakat,” Aisling kollade på bartenden ” är allt ni säljer lika äckligt dom den här ölen?”
Av hennes fråga fick hon en sur blick av bartenden som sedan vände sig om och ignorerade frågan. Aisling fnös och lipade åt bartendens rygg och vände sig sedan mot den unga alven igen med ett stort leende
“Varför ser ditt hår så ojämt och konstigt ut? Klipper du ditt hår själv? Och varför röker du? Jag trodde det bara var gamla som gjorde det. Och vad heter du och känner du många i denna värld???”
-
Iston kunde inte hjälpa att erkänna sig bli förvånad över hur mycket den här främlingen började prata som om hon aldrig pratat förut överhuvudtaget. Han stod där tyst med pipan i munnen medan hon fladdrade på om sitt hem, felaktigauppgifter om omvärlden till att hon rymt från sitt hem. Var hon på riktigt? Snart spottade hon även ut det berömda honungsölet vilket fick Iston att förvånat se på henne som om hon var en utomjording. Hans tankar gick inte till att hon säkerligen aldrig druckit öl förut och att det var därför hon inte gillade det utan kunde verkligen inte fatta i nuläget hur man kunde tycka det var äckligt. Det var ju världsberömt och hon reagerade såhär? Hade hon levt under en sten? Hade hon varit fången av sin bror i den där gläntan? Det verkade ju vara så pass illa och hur skulle hon klara sig nu när hon var fri då hon inte hade något alls direkt att gå på?
“..Det är en världsberömd öl men något säger mig att du kanske ska vara lite försiktig om du inte druckit alkohol förrut.” Sa han ärligt medan den lilla tobaken dog från hans sista bloss av pipan vilket fick honom att vinka till sig den förnärmade bartendern med en menande gest mot pipan och snart fick han därför en tallrik av henne. Han knackade ur tobaksresterna mot den innan han satte tillbaka pipan i bältet. Han gjorde detta medans hennes frågor blixtrade ur henne och gjorde honom nästan lite trött i huvudet då han inte förväntat sig något som detta. Han greppade ölet och tog en klunk av innehållet, höll kvar i stopet dock medan han sedan började svara på frågorna, skulle han komma ihåg dem alla var ju frågan?
“Sheeesh vad du tjattrar..” Började han innan han fortsatte. “..Man börjar ju undra om du ens andas.” Flinade han till för att visa att detta ändå på något plan roade honom. “Mitt hår ser ut så här för att jag bestämde mig för att det skulle se ut så, mer simpelt kan det inte vara. Jag orkar inte med det klassiska långa håret som är känt av oss alver så jag gjorde något som jag inte ser i hemtrakten. Så ja jag får klippa mitt hår själv..” Jo han var en rebellisk ung alv som gjorde vad han kunde för att inte lyda det traditionella i riket. Visst var han ingen högalv men det var ju inte bara bland dem som det fanns traditioner och ting som skulle följas. “.. Röker gör jag för att jag gillar smaken men om jag ska vara ärlig så började jag med det för att min familj inte ville att jag skulle göra det. Jag är gammal nog att göra vad jag vill trots allt. Och vem säger att jag är ung? Hos oss alver ser man ju knappt någon skillnad alls eller hur?” Han kände redan hur hans blick började flacka ut över folket på smulan och han skiftade lite på hur han stod lutad mot baren. Han var jätte dålig på att stå still och fokusera, hade till och med varit imponerande att han stått stilla så här länge utan att fiffla med något. Det syntes även på honom där han bet sig lätt i underläppen och nu vände sig helt om mot baren mest för att ha något att syssla med. Tog självfallet en till klunk av ölen med. “..Mitt namn är Iston föresten, trevligt att träffa dig Ash.” Sa han lätt medan han snurrade askfatet mot barytan med ett litet klirrande om fyllde deras omgivning. “Angående om jag känner många så beror det väl på hur man ser det. Jag är bekant med många men det finns inte lika många jag känner till mer om. Jag är ofta här inne på smulan och träffar en hel del folk men det är lååååååångt från alla som ens tar sig till smulan. Hur visste du vad smulan var?” Ställde han sin genfråga och vände den blå blicken mot Ash. Det fanns mycket att fråga denna naiva alv men det fanns tid trots allt.
You must be logged in to reply to this topic.