På en hög barstol intill den smutshåriga alven satt en munter figur med ett stop som såg allt för stort ut i dennes händer. Stopet i sig var väl inte så stort, men figuren var inte speciellt lång även om denne nu var i ögonhöjd med alven som precis anlänt. Något ovanligt satt en kvinnlig vätte där, med vårgrön hy, klara gulbruna ögon som tog in allt i sin omgivning, simpla reskläder med en vit linneskjorta instoppad i midjehöga brungröna resebyxor som framhävde kurvorna. Axellångt tjockt mörkt hår ramade in ett mjukt ansikte.
‘Du ser ut som om du rest långt!’ förkunnade hon muntert, en ljus röst, kanske inte vad man skulle förvänta sig av vättefolket. Men på hennes utseende att döma såg hon ut att stortrivas där i miljön av folk från hela världen, så som det brukade vara i Smarriga Smulan. Hennes folk fick dock sällan gott mottagande, kanske i Celeras, men för det mesta mötta med misstänksamhet och fördomar. På samma vis hade hennes folk oftast naturliga fördomar mot alvsläktet, men det verkade hon inte bekymrad över då hon tilltalade alven.

Vätten tycktes lite road av hans svar och uppsyn, och lutade armbågen mot baren och huvudet mot sin hand medan hon betraktade honom.
‘Stanna för ett stop hinner man väl alltid med?’ konstaterade hon lite roat åt hans dryck.
‘Men inte ett bad? Det känns som om prioriteringarna var lite missplacerade där.’ retades hon.
‘Eller kanske det var ett stop först, och sedan ett bad, och sedan ett stop till?’ retades hon och skrattade lite roat vilket avslöjade hennes vassa vita tänder, för att sätta sig till rätta och ta en klunk ur stopet hon behövde hålla i med båda händerna, hennes kloliknande naglar synliga då hon kramade om stopet.
‘Smulan är fantastisk!’ utbrast hon med en ivrig glimt i de gula ögonen med de nästan ödlelika pupillerna.
‘Bättre än något jag kunnat förvänta mig här ute, alla dessa folk…’ hon gjorde en gest över baren.
‘Och alla kommer överens relativt bra, det är mer än förväntat. Så, vart färdas ni, om man får fråga?’