Hon hör de tysta knackningen och vet redan innan han stiger in över tröskeln att det är han. Hon vänder sig dock inte om, säger inget för att hälsa honom eller välkomna honom in utan håller endast blicken fixerad ut genom fönstret som vetter ned mot slottsträdgården, den privata som endast var för kungafamiljen och deras högt ärade gäster. Den hade minst sin grönska och skulle snart täckas av snö men än kunde hon njuta av den för även i höstskrud fanns det något att älska där. Hon hör hans förklaring, hans förlåt, nacken sänks en aning men hon står kvar några hjärtslag till innan hon sakta vänder sig mot honom. Blicken sorgsen, arg.. ledsen när hon ser på honom.

”ja.. ” Svarar hon lågt medan hon granskar honom som om hon funderade på om hon verkligen kände mannen som stod där framför henne. Ibland var han som en total främling för henne och det skrämde henne.

”Jag förstår mig inte på dig..” Fortsätter hon uppgivet och det är som om hon tappar luften helt, orken. Några steg från fönstret innan hon sjunker ned i en av de blå sammetsfåtöljerna med hög rygg. Inte längre så drottninglik när hon sjunker tillbaka med ryggen mot ryggstödet och det blonda håret i en kaskad kring hennes ansikte och axlar.

” Varför? Varför gör du såhär?” Frågar hon honom slutligen, uppgiven men också en ton av irritation i hennes röst” Du lyssnar inte på vad jag säger, avfärdar det som en hustrus ord till sin man när det själva verket var en drottnings ord till sin kungs. En regents ord till en annan regent..och Maeve anklagade mig för förräderi när det enda jag vill är att skydda Karm i första hand. ”Trött ser hon på honom, inte bjudit honom att sitta ner och han fick göra som han ville.

Hon följer honom med blicken när han tar sig in i rummet och sätter sig ned i fåtöljen mitt emot henne. Hon säger inget, betraktar honom bara i tystnad medan han tycks försöka samla tankarna. Hon låter honom för själv har hon inget mer att säga för stunden. Hon möter hans blick och håller den där medan hon lyssnar till vd han säger. Hon nickar kort.. ja hon hade lärt sig sedan barnsben hur hon skulle föra sig vid hovet. Att i officiella rum lägga undan det familjära och än mer så hade det blivit när hon kommit hit till karm. Hon ville inte visa allt för alla och en var. Den riktiga Selene var det endast de närmsta, familjen som fick se och lära känna, ville inte dela sitt innersta med alla. Hon hade en offentlig person och en familjär medan Sandor.. ja han var en och samma hela tiden

”Det är ett måste för att jag ska orka leva här vid hovet ” Säger hon lugnt även m hon fortfarande inte förlåtit honom för det han gjort så kunde hon i alla fall tala med honom. Hon suckar lite när han säger att han bara velat skydda henne och hon sätter sig lite mer tillrätta i fåtöljen, önskade att hon haft en bägare vin i handen eller något ännu starkare men orkar inte resa sig för att hämta så hon låter det vara, skjuter tanken åt sidan” Men Sandor.. Von Bresalu är inte den första eller den sista av våra vasaller som går emot oss. Inte den första eller sista att göra oss galna. Men att s0atrta krig mot alla vasaller är bara dumt och kommer störta oss båda och vår familj i fördärvet. Just nu är Von Breslau inte en fiende, han är i fält, i krig tillsammans med sin länsherre, dig och är inget hot mot Karm. ”Hon tystnar kort för en stund medan hon ser på honom” Det du tänker göra är att förklara krig. Och om det kommer till Von Breslaus kännedom lämnar du Karm öppet och du sätter mig, dina barn och staden i ett läge där vi inte kommer att kunna försvara oss. Det finns en tid för allt men du väljer att rusa huvudstupa in i en konflikt som är vilande i stället för att vänta, bida din tid och slå till när Karm är starkt.”

Hon skakar en aing på huvudet och bestämmer sig för att hon behöver det där vinet ändå. Reser sig och rör sig bort till ett litet sidobord av marmor, greppar karaffen och häller upp vin i två bägare och ger den ena till Sandor innan hon sätter sig i fåtöljen igen, blicken på honom medan hon tar en klunk.

”Kommer det någonsin att bli bättre? Kommer du någonsin stanna upp, lyssna på vad jag har att säga innan du rusar in i något bara för att din syster och någon utländsk prinsessa tycker att det är en utmärkt idé. Du sa att du skulle stötta mig, höja mig så att jag skulle få det lättare när jag tar över som regent men du gör precis tvärtom. Inför din syster och inför vår gäst visar du återigen att mina åsikter inte är värda att lyssnas på. Kanske rä det bättre att du sätter Leony på tronen medan du är borta.”

Rösten en aning bitter och blicken sårad när hon ser på honom över vinbägrens kant.

Det spelar ingen roll vad du tänkt, skadan var redan skedd ”Suckar hon tungt medan hon lyssnar till hans försök till förklaringar. Det kändes som om hon hört dem förut ” Hur hade jag kunnat stanna kvar när någon mitt framför näsan på mig anklagar mig för att förråda mitt land?” Hon ser på honom med uppenbar förvåning i blicken” Hade du stannat? Låtit det passera? ” Hon trodde inte det, hoppades inte det för om han retade sig så på Von Breslau så borde en sådan sak också reta honom.

”Sandor, Von Breslau är inte den enda som behandlat mig så.. det är bara det att du inte sett det. Det kommer alltid finnas ätter och hus som inte stödjer vårt sätt att styra Karm och dessa kommer vi alltid ha emot oss oavsett va vi gör. Vi kan inte göra alla nöjd amen vi kan inte heller jaga varenda en som går emot oss. Det vi kan göra är att försöka hålla en balans.. och det är för sent att avblåsa attacken Sandor.. förstår du inte det? Att avblåsa den skulle göra så att du framstod som vek och det är det sista du behöver nu. ” Hon suckar lite, att tala igenom sådana här saker före man blandade in andra var ingen dum idé ansåg hon” De är inte vår fiende.. men de kan bli… Han gick emot din order ja men han ordnade Iserion som länge varit ett problem, han såg till så att Karm utökades även om det är Märhen som sitter på makten där tills vidare. Men Karm har fått ett lydrike med handel o allt det innebär. ” Hon sa inte att hon stöttade Märhens upproriska sätt men hon kunde helt klart se fördelarna med att ha Iserion under Karms vingar. Hon reser sig långsamt, går mot honom och säter sig intill honom lätt vinklad så att hon kan se honom. Mjukt tyg över den blå soffan och en hand som tvekande söker hans” Jag vet vad de kallar honom, vad de gör honom och det är desto större anledning att inte reta upp honom i onödan. ” Säger hon, nu lite mjukare i rösten medan hon kramar hans hand i sin.

Hon sänker huvudet kort, ser ned mot deras sammanflätade händer och suckar tungt ” Vi kommer ha olika åsikter i framtiden med ” Säger hon lågt” Jag tänker genomföra attacken som du redan satt i rullning men jag tänker inte stå ensam som ansvarig om det skulle vara så att det misslyckas. Jag kommer, oavsett vad elony anser, att ta detta med rådet och informera dem om vad som händer. Jag behöver deras stöd och jag kan inte gå bakom deras rygg. ” Hon ser upp för att se på honom, möta hans blick. Det var hennes beslut och hon tänkte genomföra det. Om en sådan här sak skulle genomföras var det lätt att hänga den som stått bakom det. Var det flera så skulle hon ha sin rygg fri, hon skulle låta Sandor ha ryggen fri och i förläggningen även låta Leony gå fri, något som i hennes ögon inte var lika viktigt mend et var inget hon någonsin skulle säga till Sandor.

”Vi får en chans att tala mer när du kommer tillbaka ” Inte om… utan när..” men vi måste börja lita på varandra.. ” Avslutar hon meningen , det fanns fortfarande brister där i deras tillit och hon antog att hon inte var ensam om att se det. Hon ler svagt men allvarligt medan hon sakta vänder sig om för att låta ryggen vändas mot honom, drar undan det långa ljusa håret för att blotta den halvt uppsnörda klänningen och en smal nacke” Hjälper du mig med klänningen?

”Det spelar ingen roll vem som säger en sådan sak och även om hon är uppvuxen i Kaldrland så borde hon ha vett not att inte kasta anklagelser omkring sig. Hade hon varit min dotter eller son så hade jag inte låtit det passera. Jag låter det vara för den här gången men jag hoppas att hon kanske lärde sig något av det. Karm är inte som Kaldrland. ” Sandor tog för lätt på det men hon orkade inte riktigt ta den diskussionen, den var liten i sammanhanget. Med ryggen mot honom och hans händer som varligt började snöra upp resten av snörningen till klänningen. Hon lyssnar till hans förslag, tänker igenom det en lång stund innan hon nickar och ser över axeln mot honom. En lång nacke sträcks lätt och hon nickar” Ja, det låter bättre.. jag säger inte att jag inte är orolig för Märhen och dess Lord men jag tror att vi vinner på att ta det försiktigt. Tack Sandor. ”Hon menade det, verkligen för det kändes som en oerhörd lättnad att han gett med sig, att de kunnat mötas där. Hon ryser ofrivilligt till av hans händers beröring och hon mjuknar inför honom. Sakta vänder hon sig om, händer mot hans bröstkorg medan hon ser in i hans ögon. ” Vi är två starka viljor.. om vi kan.. slå oss ihop kommer vi att bli starka tillsammans. ” Säger hon lågt innan hon sträcker sig upp för att möta hans läppar i en lång men öm kyss. Tar sedan hans hand och med blicken i hans leder hon honom över golvet och in genom dubbeldörrarna till sovkammaren. Hon klarade inte av att vara arg på honom mer, inte nu när det var deras sista natt tillsammans..