Joij Fier

En av dörrarna till platsen öppnas sakterligen. Inte till platsen som är full med liv och oljud. Oljud för den som kliver in, smakligt för många andra. Platsen i sig hade blivit som ett andra hem, det dög som sagt när Akademin inte gjorde sitt för henne. För den som klev genom dörren var just en hon. Dörren gled igen och lämnade då världen där utanför bakom sig.

Ruskade lätt på sin kropp, en kropp som inte stod mycket längre än 150cm, en som stack ut minst lika mycket som den inte gjorde det. Behövde den dölja sig så gjorde den, men nu fanns det inget hotfullt så att kroppen tog en form som den var bekväm med. De mattröda ögonen studerade lokalen, den såg sig olik ut var gång som platsen besöktes. Borden utspridda, väggarna gav mycket utrymme som de visste att det kunde kännas klaustrofobiskt.

Manteln vilken är av djurhudar och päls är en som kom att smälta ner, komma att klä kroppen till att bara bli en tunika och en kjol som spred sig kring de starka benen. Fötterna bara, det var något som är typiskt när hon inte kände sig hotad.
Runorna på kroppen är tydliga där huden är bar, huden ljus men runorna klär hennes armar och ben. Snirkliga mönster, röda som blå, matta färger gick dem i. Ansiktet är det av en ung kvinna, dragen lätt vilda och energierna som fanns där i kroppen fick det blondröda håret att nästan se levande ut trots att det inte fanns någon vind där inne som kunde slita i de rödblonda lockarna.

Hade tagit sig dit för information och en plats att husera på tills nästa arbete full ner i hennes knä. Det fanns de som kände till henne, det var ingen hemlighet vad hon gjorde mer  bara hur något så litet som hon lyckades jaga magiker och otyg som fanns där ute i världen.