Post has published by Launi
Viewing 3 posts - 1 through 3 (of 3 total)
  • Rollspelare
    Member since: 19/08/2018

    Dagen hade just börjat gry över handelsstaden Celeras. Staden hade ännu inte vaknat till liv fullt ut, även om visa yrkesgrupper redan var aktiva för att kunna stå till tjänst när kommersen kom igång på allvar. Ett litet sällskap passerade ut genom en av stadens portar, två ryttare följa av en droska framförd av en kusk och med två passagerare sittandes mitt emot varandra på sätena bakom kuskbocken. Sällskapet svängde snart av huvudvägen och färdades istället uppströms längs med floden, mot en liten höjd där två stora och tillsynes uråldriga ekar växte. Man kallade dem “Blodsekarna”, namnet var passande då åtskilliga tvister och oförätter genom åren fått sin lösning under deras grenverk.

    Ryttarna och droskan stannade upp ett litet stycke från ekarna och de två passagerarna steg av. Den ena av dem var en man med rödbrusigt ansikte och av tämligen gott hull, fettet hade på senare år vunnit kampen över musklerna och det var uppenbart att han var en man som varken behövde utföra kroppsarbete eller gå hungrig. Även kläderna talade om att han var en person från de högre stånden i Celeras, pråligt klädd i blå rock och huvudbonad av senaste mode. Den andre mannen var annorlunda, lång och gänglig till växten och med sammanbitet drag i det skarpskurna ansiktet. Även han var iklädd blå kappa och hatt, dock av enklare modell än sin följeslagare.

    “Det ser ut som det blir åskådare.” Den fetlagde mannen nickade i riktning mot ekarna, där man i det svaga gryningsljuset nu kunde urskilja ett flertal mindre sällskap som placerat sig väl inom synhåll för den öppna platsen mellan de två träden.

    “Självklart blir det åskådare bror, med tanke på att du högljutt förkunnade tid och plats.” Rösten var låg och kärv men i övrigt visade han inget om vad han tyckte om hela den här affären. “Låt oss få det här överstökat, och kom ihåg vad vi talade om.” Med de orden styrde den gänglige mannen stegen mot ekarna, med brodern i släptåg.

  • Rollspelare
    Member since: 01/08/2018

    (( Aife: https://www.talanrien.com/forums/topic/mxnagelfars-karaktarer/#post-1257 ))

     

    Vad det hela rörde sig om, det visste hon inte riktigt. I det hela så var det väl inte något som hon ansåg överdrivet viktigt, men stadens handelsråd började gå henne på nerverna. Sättet om de kallade på henne i tid och otid, för att göra än det ena, än det andra. Och tron att hon kom billigt bara för att hon borde vara ärad över att det var just de som anställde henne… Nej, det började vara dags att lämna Celeras. Möjligtvis då det här jobbet var klart.

    Aife rullade på axlarna där hon stod under en av blodsekarna, lutad mot trädet med en avslappnad hållning. Klädd i sin vanliga utstyrelse så hade hon även dagen till ära ett svärd och en dolk hängandes i sitt bälte. Kanske något överflödigt, skulle vissa anse, då hon även bar ett enormt tvåhandssvärd på ryggen, svärdspjället i form av en orm vars gröna ögon stirrade argsint ut. Det svärdet ämnade hon dock inte använda för duellen. Hon drog det endast då hon ämnade ge sitt allt, och det tänkte hon inte nu. Denna duel var trots allt bara till första blod, och inte till döds.

    Hon var knappt medveten om människorna runt om henne, men tippade huvudet bakåt en aning för att kunna få en blick över sin motståndare då han började närma sig. Så, någon som slogs för en adling, precis som hon. Ibland undrade hon hur det skulle vara om folk bara slogs för sig själva… Fast, det hade betydd betydligt mindre jobb för henne, så det var nog bäst så som det var.

    De två fick en lättare salut då hon höjde en hand till sin panna och stack ut två av fingrarna.

  • Rollspelare
    Member since: 19/08/2018

    Vem som var motståndaren var lätt att se, ståendes för sig själv som..hon gjorde. Han kunde faktiskt inte påminna sig om att han kämpat mot en kvinna tidigare. Hon såg dock väl så motiverad och kompetent ut. Han sträckte på sig och vände huvudet mot sin korpulente broder. “Vet du, med tanke på att allt det här faktiskt är ditt fel..vore det väl inte mer än rätt att du utkämpar den här striden?” Det var såklart nonsens, men uttrycket i broderns ansikte när han för några sekunder fakiskt trodde att hans förkämpe skulle dra sig ur det hela var obetalbart. Men det var sant, det var Rudolphs fel att de befann sig under dessa omständigheter. Han hade alltid haft dåligt ölsinne, men att komma i bråk och grovt förolämpa en medlem i en av rådsfamiljerna, det var att ta det till en ny nivå.

     

    Han tog ut stegen och lämnade brodern bakom sig i det att han klev fram mot den öppna ytan under ekarna. Han synade sin motståndare och nickade artigt mot henne. “Everest de Wet, jag kommer duellera å min bror Rudolph de Wets vägnar.” Med den formella presentationen avklarad vände han sig åter mot sin bror och gick fram till honom. Han tog av sin rock och räckte denna åt honom, för att sedan göra likadant med underplagget. Han kom på så vis att stå iklädd endast en vit silkesskjorta på överkroppen, kroppsskydd var inget för den här sortens formella duellerande. Byxorna var av grått kläde och de höga skinnstövlarna var helt enligt modet. Först nu gjorde han en rörelse mot vapnet vid sin sida, han lossade baljan från bältet och drog den långa och kraftiga huggvärjan ut i det fria. Han räckte över den tomma baljan till brodern och återvände sedan för att ta plats framför sin motståndare.

     

    “Till första blod.” Han hälsade på henne på nytt genom att föra värjans fäste till sina läppar och intog därefter färdigställning. Nu fanns det ingen återvändo, han hoppades att det här var sista gången han skulle behöva dra vapen för en sådan här sak.

Viewing 3 posts - 1 through 3 (of 3 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.