Han följer henne med blicken och ser til att hålla avstånd mellan dem när hon rör sig, han var inte upplagd för lek eller strid just nu. Så skulle hon försöka något hade han inte tänkt hålla tillbaka med sin magi. Inget hon säger får honom att slappna av eller känna sig lugnare. Snarare tvärtom faktiskt, allt kändes bara mer fel ju mer hon berättade. “Så vad gör att du kommer till mig då och inte fortsätter berätta för Audgisil vad jag är? Vilket syfte nu det skulle tjäna till då. ” Han försöker hålla sig lugn men rycker till lite då hon nämner Istilwys, en person han inte hade mycket övers för heller just nu.

“Jag gissade att det fanns någon mer nära dig som inte var den de utgav sig för, men Istilwys? Har hon någonsin förut lämnat Dar Zakhar? ” Han gillade inte hur hon sade att det ställdes till tumult för familjen Ulfhedna, hans närvaro hade varit nog för att se till att de flesta av dem var på helspänn redan. Om nu någon med antagligen magi skulle ställa till mer tumult så skulle det ju helt förstöra festen. “Vad är det du vill och vad är det Istilwys gör?” Han verkar mer irriterad nu än när hon först gick in.

“Vad var det för uppdrag eller är det bättre jag inte frågar det?” Han låter aningen sarkastisk när han avslutar meningen och möter Ziy’s blick medan han öppnar och stänger nävarna. Han tyckte inte om någon av dem och att de hade arbetat tillsammans på ett uppdrag var inte heller det bästa. Men det är när hon nämner vad som sker i salen som allt förändras. Ilskan i hans blick blandas med ett svagt lila sken. Detta innan han kliver fram alldeles framför henne och sänker rösten till en hotfull viskning. “Hon gör vad för något? Pojkens ande eller en illusion? Och kom inte med något förbannat skitsnack om att du inte ser skillnaden för det vet jag att du kan göra precis som jag om jag varit där.”

Blixtsnabbt greppar han tag i hennes ena handled och håller upp den handen framför sig, betraktar ringen hon har på fingret innan han ler lätt men kallt. “Vilken fin liten leksak ni har där. Måste varit en gåva eller väldigt dyr att få gjord eller hur? Vore det inte tråkigt om magin runt den skulle försvinna?” Med den tredje synen, hans magiska syn aktiverad kunde han se nätet av magi som låg över hennes ring. Med sin andra hand pekade han på trådar i nätet som klipptes med en magisk stöt. De stötarna skulle antagligen färdas vi ringen upp längs hennes arm i ganska smärtsamma vågor. Men de skulle förstöra den första delen av magin runt ringen. Magin som tvingade Ziyate att dyrka Lloth även om hon kände något annat.

Kanske höll han kvar magin lite längre än han behövde och det var nästan så det syntes runt honom hur han höll magin laddad runt honom. Hon höll hans hand som höll hennes och han såg väldigt frågande på henne. “Ett, vad är det hon gör i salen? Två är det Kettils ande eller en illusion där? Jag vill ha svar…” Hans röst var inte hotfull men kall och känslolös även om ilskan både syntes tydligt i hans ögon och hur han ännu höll magin, redo att släppa lös den mot henne.

” Innan jag fått svar på det bryr jag mig inte så mycket om att du säger vi har ont om tid. Det där var mitt sista uppdrag för någon från Lloth eller Dar Zakhar. Jag vägrar vara en pjäs man kan offra när man vill. Nog är nog. Så kvickt med svar och berätta vad det är du svamlar om innan jag blir mer irriterad. ” Han har inte slappnat av alls men håller ut sin andra han mot dörren för att lägga en mur för ljud över den. Ingen utan för skulle kunna höra dem prata än på magisk väg.

Han nickar och det märks att hans ilska glider lite från henne för att nog läggas på Istil och det hon gör med Kettil’s ande. Han tog ett steg tillbaka och gick till dörren för att låsa den snabbt innan han suckade lätt. “Vad är det ni har att säga som är så viktigt?” Han lägger armarna i kors och han lila ögon möter hennes röda. De verkar glöda med en inre röd eld och han var lite osäker på vad hon egentligen gjorde där. Men misstänksam mot henne var han ändå och hade hon något att säga så var det bäst att hon sade det nu.

Om hon trodde att han skulle låta henne gå därifrån innan hon sagt något mer vettigt så hade hon fel, han var helt klart beredd att fjättra henne med magi om hon så mycket som tog ett steg i fel riktning. Han studerar henne noga och ler kallt då hon verkade tro att skuggorna skulle ge henne mer skydd.

Han blänger ilsket efter Ziy när hon glider in i skuggorna men nickar kort med en blick som säger att hon skulle göra bäst i att inte försöka förråda honom nu. Han var inte på humör och risken fanns att han gjorde något som inte alls skulle vara bra för någon av dem. Han drar ett djupt andetag och lägger an illusionen av den äldre rådgivaren igen innan han går för att låsa upp dörren. Nästan sliter upp den och stirrar ilsket på vakten utanför. “Ja vad gäller saken och är det så brådskande att ni nästan måste slå in dörren?”

Hans blick var hård och tonen kanske onödigt irriterad men Ziy hade verkligen retat upp honom nu så när vakten förklarade att Audgisil hade skickat dem för att hämta honom så såg han väldigt förvånad ut. De sa något om att han behövdes i salen och att det var bråttom. Med en tung suck gnuggade han sig i ögonen för att sedan lämna dörren öppen och följa efter vakterna mot salen med raska steg. Han kunde gissa vad de trodde sig behöva hans hjälp med, men att de visste om hans förmågor det var något som skulle bli en överraskning för honom.