Lucas skrockade bara lågt och kungens ord, men leendet på hans läppar var ganska menande. Kungen var inte känd för att gilla sånt här trams. Han hade dragit av sig ena handsken för att torka bort överblivet vatten och smuts ur ansiktet men stannade upp i rörelsen vid kungens ord. Lucas rynkade på ögonbrynen och sänkte handen.
“Avtal med min fru?” [Read more]

Rent och skärt nöje. Orden kändes typiska till Lucas och han kunde inte rå för att skrocka åt hans enkla sätt och ärlighet. Han gav honom ett litet leende.

“Skulle jag inte vara intresserad av dusterna menar du?” frågade han och sedan gjorde han en liten nonchalant gest. Det fanns väl en sanning i det. Turneringen i sig var för honom föga intres…[Read more]

Kentauren kanske i vanliga fall skulle ha opponerat sig över att bli använd som ryggstöd eller huvudkudde av en person han nyligen lärt känna, men i och med att han och Luka verkade ha format ett sorts kamratligt band dem emellan så var Dhrach helt avslappnad med positionen. Åter igen var det bara trevligt med sällskapet och att dela kroppsv…[Read more]

För Lucas del var det en brutal styrka, lång erfarenhet av strid och en åsnas envishet som fick honom att vinna sina duster. Lite till hans egna förvåning dessutom. Han var absolut inte en publikfavorit, få mindes honom från de fåtal turnering han varit med i för över tjugo år sedan. Men det fanns vissa mer beresta barder bland publiken som nog mi…[Read more]

Ithia hälsade på Wreax enkelt innan hon satte sig ned bredvid Kheezai. Det var en behaglig frukost, som påminde henne lite om hennes egen barndom, även om detta var av den enklare sorten i jämförelse med vad hon hade varit med om i Iselem. Men jämfört med vad hon åt i templet var detta en festmåltid, givetvis. Hon kunde inte annat än att nicka…[Read more]

Faegrim gav sin vän en hastig blick, men hans ögon var fäst på den trollska figuren som uppenbarat sig som ur en saga framför dem. Han var så försjunken i sina tankar att han knappt hörde hennes fråga innan han harklade sig.
‘…Faegrim! Det är mitt namn, alltså.’ sa han och rodnade generat över sin oartighet över att ha stirrat så.
‘Sätt di…[Read more]

Taewyn nickade vid passliga tillfällen över Aeriels berättelse, och det hela lät väldigt ståtligt och sagolikt på något vis. Hur hon berättade om alverna, och platserna, de exotiska namnen hon inte förstod men som nästan lät som musik på alvens tunga. Det var något väldigt behagligt att lyssna på henne säga de orden där de slank in i hennes utlän…[Read more]

En kort nickning för att svara Lucas, innan hon vände sin uppmärksamhet till sin gamla mästare.

“Bättre än att låta din blick vara fast på botten av glaset för resten av ditt liv” påpekade Vinga med ett litet leende och gav hans axel en uppmuntrande klapp på axeln. För att sedan kasta blicken på det rostiga svärdet som inte alls var lika välvårda…[Read more]