Aeldir lyckades samla sig relativt snabbt dock, trots denna uppenbarelse. Bättre att fokusera på nuet, på det som fanns än det som var förlorat. Så klart tänkte han kanske inte i de banor som dessa nu tänkte om honom, men det gick inte att missta att han hade någon typ av vikt, någon typ av makt. Men till skillnad från Izotar och Ziyaté som…[Read more]
Gwen log när Seren hälsade henne vid dörren till lektionssalen, hon kände sig lycklig i den stunden som om att inget kunde bryta ner hennes humör, en känsla hon hade saknat under en väldigt lång period. Ironin slog Gwen hårt över bröstet när ett susande ljud svepte förbi henne, en illa artad förminnelse i form av ett minne djupt belägen i hen…[Read more]
Hon gjorde i ordning tillsammans med honom och när han snärtade henne med handduken över baken. Hon tjöt till och tog sig över baken. Hon gav honom ett långt, ilsket ögonkast innan hennes läppar sprack upp i ett stort leende.
” Du sa åt mig att inte hamna i slagsmål idag… men fortsätter du sådär så kommer du ha ett blått öga innan kvällens…[Read more]
Ett kort tag funderade han på att påminna henne om alla de pinsamma stunder som hon hade satt krokben för honom, men drog lätt efter andan. Han ville inte direkt skapa något bråk eller dålig stämning innan hon skulle röra sig bort på sitt äventyr. Faktum var att han nog var lite avundsjuk. Vad hade han egentligen gjort i sitt liv? …[Read more]
Hon såg på honom där han upprepade hennes ord med armarna i kors. Men hon kunde se att hon än så länge balanserade på rätt sida om gränsen för han skrattade åt henne. Hon flinade bara större och skrattade även hon.
” Ja… du hörde mig..” svarade hon bara mellan skratten och reste sig upp för att sedan duka av bordet. Trots allt var de allt heders…[Read more]
“Inte lägga krokben?” frågade Torbjörn och kunde inte rå för att skratta för att korsa sina armar och syna henne upp och ner. Hur många gånger hade hon inte gjort det? Så liten att inte kunna ta hand om sig själv, eller för den delen skrämde bort de flesta med att hon och bröderna existerade. Mycket ansvar förstås, speciellt för Torbjörn.
Fast…[Read more]
Hon såg på honom där han satt och blinkade med ögonen så hans ögonfransar fladdrade. Hon drog på munnen och fnös något innan hon skrattade lätt.
” Varför välja…. natten är ju den längsta på hela året…” Sa hon med ett litet leende och en axelryckning. Hon visste att hon balanserade på gränsen nu. Han var sådär lugn och retsam som han bruk…[Read more]
En liten suck lämnade hans läppar och han skakade på huvudet för att försöka rensa tankarna något. Han hade en tendens att bli överbeskyddande – kanske framför allt efter att Ragnar hade flyttat ut. Ett litet ursäktande leende fanns på hans läppar.
“Jaså? Sådant hemlighetsmakerier då.” påpekade han, lite roat för att sedan knäppa sina händ…[Read more]
Hon skrattade då han verkade bli så tyst. Hon kunde se hans käkar spännas och han tuggade det där brödet som om han ville ta livet av det snarare än att bli mätt av det.
Hon kunde inte låta bli att skratta, högt och roat åt honom innan hon fnös.
” Jag kan försörja mig och det är knappast som om jag inte legat med en karl förut.” Hon himlade med…[Read more]
Åt hennes retsamma ord, spände Torbjörn sin käke och han stoppade en brödbit i munnen för att hindra sig själv ifrån att skrika och gorma åt henne. Det gick trots allt inte att anse annat än att hon började bli vuxen, en kvinna och inte den lilla tösen som höll honom i hans tunika så fort de rörde sig på Frostheims gator.
“Åh? Det tror du? Tro…[Read more]
Noah
Han lyssnade till de båda där de talade med varandra. Han undrade hur väl de kände varandra? Att Leoric varit irriterad att se henne i hans sällskap var uppenbart. Men frågan var om det var för att han var…han. Eller om det vara var att hon var i någon annans sällskap än den uppblåsta mallgrodan?
Han tänkte inte lägga sig i deras planer…[Read more]
Hon kunde se på Torbjörn att han fastnat i några djupa tankar. Han rev brödet i så små bitar att endast råttorna skulle uppskatta det. Men hon sa inget om saken, hon misstänkte att hans tankar vandrat till främlingen de just talade om och hennes beskrivning av henne. Hon kunde säga mycket om sina bröder men två saker hade de alla gemensamt oc…[Read more]
Han fanns alltid där, verkade alltid stanna fast han hade alla anledningar till att gå. Det var beundransvärt samtidigt som hon tidigare kanske skulle ha känt en viss sorg över det han snart kommer se och behöva gå igenom. Jämställdhet hade bara varit ett maskerat ord för hämnd, ett fint och prydligt ord som gjort att hon kunnat gömma sina verkli…[Read more]
Hon såg på honom då han verkade slappna av något mer även han och hon skrattade till då han skämtade med henne att ett litet skrik bara skulle göra hans familj nytta. Hon nickade lite då och bestämde sig för att saken skulle vara utagerad. I alla fall med Asgeir. Och hon kände lättnad över att han inte tagit tillbaka sitter bjudande för henne att…[Read more]
Asgeir skrattade lite åt konflikten hon verkade känna, och visst han kunde förstå att det var stressande. Men för henne var de ju bara vanliga personer, hans föräldrar, så han hade nog inte riktigt samma perspektiv som henne. Att han var en prins betydde inte så mycket för honom, speciellt då han inte vuxit upp som en.
‘Sluta nu, mina föräldrar…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir
Hon svalde lite och väntade på att han skulle komma till saken. Förbjuda henne att följa med och skälla ut henne för att hon skällde ut de alla. Hon skällde ut en kung, en drottning, en..magiker, vakter och en prins! Hon… en smed…en..ingen. Hon kände kinderna hetta till då hon insåg det absurda i det hon just gjort.
Hon…[Read more]
Asgeir kände sig ovanligt nervös i den stunden. Som om det låg en tyngd mellan dem efter händelsen innan, även om det varit mellan henne och hans mor. Nå, han skulle bara få klampa vidare genom träsket han grävt sig in i för att försöka lösa detta.
‘Oroa dig inte, mor klarar sig alltid. Och… verkar som om han rödhåriga fick ordning på hen…[Read more]
Ylva Sigvaldadottir
Hon såg på Asgeir som plötsligt inte heller verkade veta riktigt vad han gjorde här ute med henne. Men det var han som ropat på henne och velat komma i kapp så hon väntade ut honom. Men hans ord kändes…prövande och något osäkra. Hon visste inte om det var så att han höll tillbaka en utskällning till henne eller om han faktis…[Read more]
Ithia log nöjt då de rörde sig bort från akademin och på vägarna mot Nirona, där de nog skulle hitta värdshuset de talat om. Det var ju inte varje dag Smarriga Smulan dök upp, men en dag som denna fick man ju inte missa. Lite nyfiket lyssnade hon på berättelsen som deras nya bekantskap berättade, lite medlidande rörde hon lätt på hennes arm.
‘M…[Read more]
Asgeir mådde ungeför på samma sätt som Ylva. Det hade varit intensiva dagar av fest och till och med slagsmål med sin bror. Han kände sig mör på fler än ett sätt, men snart väntade äventyr. Inombords kände han sig exalterad, ivrig på att ge sig av och lämna allt detta bakom sig en stund. Allt detta kaos med hans mor och Ylva bekymrade hono…[Read more]