Även om det inte var kväll än, eller det kanske det var, solen gick ju knappt ned såhär års, så började människorna dricka mjöd till sin mat och skratta och sjunga bragdsånger. Torbjörn gillade sång och musik. Han hade satt sig ned i gräset intill Trond och såg lite fundersamt på honom när pojken hickade.
“Va’ är de’ pojk?” frågade han lite…[Read more]

Rapen fick Trond också att skratta till. Han sträckte en hand och lyckades få påfylllning av mjödet. Det smakade gott och han klunkade förtjust ner mjödet i hans mage. Hick. Hick. Han hade svårt att stilla hickandet och stirrade lite förvirrat och skräckslaget på Torbjörn. Vem hade tagit över hans strupe och röst?

Torbjörn visste väl inte heller riktigt vad han skulle göra så han klappade bara Trond uppmuntrande på axeln då pojken drack.
“Så, så, de’t blir bra” log han och fann att även han fick ett horn fyllt av mjöd. Gott! Torbjörn svepte det i en klunk och rapade sedan högt till människornas förtjusning. Den muntra stämningen var tillbaka.

Trond visste inte riktigt vad han skulle göra men drack så som människorna bad honom göra. Det smakade sött och gott. Kylan var skön på tungan men han hade fortfarande tårar i ögonen.

“Far…. Far….” viskade han mellan klunkarna som om han inte var helt säker på vad han skulle göra

Människorna skrattade gott medan Torbjörn stod där handfallen och såg på Trond. Det gjorde ont i hjärtat att hans pojk sa aj.
“Mjöd, ge pojken mjöd!” ropade en av männen och ena kvinnan sträckte snabbt fram ett horn fyllt av mjöd till Trond.
“Drick pojk!” uppmanade hon. Torbjörn såg fortfarande mest tappad ut och visste inte vad han skulle göra.

“Du hade inte haft en chans! Men oroa dig inte bror, jag har inte anmält mig till duellerna eller dusterna – så du ska inte oroa dig för att förlora” sa hon med ett retsamt flin och höjde ögonbrynet över hans andra kommentar.

“Och du borde veta att graciösa strider är inte det som håller en vid liv. Inte sant, drakriddare?”frågade hon med ett än…[Read more]

Likaså hade Trond fått varm stuvning. Han tänkte förstås inte på att det var varmt och slukade de mesta i ett svep. Ett tjut kom ifrån honom och han försökte andas och blåsa på sin tunga – inte för att han lyckades väl.

“Aj far, aj! Det gör ont!” klagade han och han kunde känna sina ögon fyllas med tårar.

Torbjörn tog tacksamt mot brödet och fick även en liten skål med stuvning från kitteln. Precis hade han tagit en tugg av brödet då Trond spottade ut sitt och han skrockade till men gav honom ändå en orolig blick.
“Ja, jo… du må va försiktig med de’ där” han själv var för hungrig och skålen var tom på nolltid. De skulle nog va tvugna att fäll…[Read more]

Nilla höll fortfarande Almas hand med andades lite lättat ut då hornet ekade över fältet och hon kunde se både sin far, vilket inte var så svårt, och Vinga stå oskadda. Hon vände åter blicken till Arlin och log varmt.
“Det hoppas jag! Lycka till nu i duellerna” de båda nickade till honom i adjö och Nilla följde honom med blicken då han gick.
“Kom…[Read more]

Ett lockrop för mat? Varför skulle de tvåbenta behöva det. Bara tanken på det var löjlig. Man visste väl när man var hungrig. Fast han ville förstås inte förolämpa dessa människor. Speciellt inte då de luktade gott. Han sniffade i luften och tog sig för magen med ett nöjt hummande.

“Brö!” utbrast han glatt, som om det var något heligt och en av…[Read more]

“Jo, ja…” Torbjörn rynkade ögonbrynen djupt över ögonen igen. Trond ställde så svåra frågor, hur skulle han veta vad en kolmilare var? Det var ju bara nån som gjorde kol? Han blev lite stressad av att behöva svara på så svåra frågor med människor runt omkring dem. Som tur var så kunde han ju svara på sista frågan och han skrockade.
“Jo, e…[Read more]

Det var lite nervöst för Arlin att tänka att det snar skulle vara hans tur att prestera där ute, inför alla dessa åskådare. Han hoppades bara att då det väl var igång skulle han glömma allt omkring sig och bara kunna fokusera på att strida.
‘Jag borde gå och förbereda mig.’ sa han, och gjorde ansats att resa sig.
‘Vi ses senare hoppas jag, m…[Read more]

Kommentaren förstod inte Trond. Ingen av grenarna var hans, var det en speciell han skulle hålla fast vid?  Det hela förvirrade honom och för att vara ärlig var han glad när klockan slog och Torbjörn plockade upp honom. Han lutade sig fram med sin haka i Torbjörns hår som han brukade göra och trummade nöjt med sina ben fram och tillbaka.…[Read more]

Torbjörn hjälpte till att hugga upp trädet. Det var ett tungt arbete, även om man var stark. Lagom till att Trond kom tillbaka hade de alla tagit en lite andpaus. Torbjörn skrockade lite åt mannens ord och kliade sig på bröstet.
“Jo, å’ de’ vill du int'” alla män började skratta gott och stämningen blev allt mer munter när en klocka slog uppe fr…[Read more]

Ithia hade somnat som en stock efter att de kom fram, och faktum var ju att trots hon var en paladin med krigsträning hade hon innan detta rätt lite resevana. Att vara så länge på resande fot, och borta från en sängs bekvämlighet, hade tärt på henne. Och det var inte förrän hon tagit av sig sin utrustning, tvättat sig och sjunkit ihop i sängen i s…[Read more]

Kvistar! Det visste han till och med vad det var för något. Trond var glad över att få göra något och började genast att leta efter kvistar och grenar. De var alla en fin längd, han valde de med omtanke. Inte för små och inte för stora. Han ville ju inte göra Torbjörn besviken. Tänk om de andra männen skulle vara arga om han inte gjorde jobbet…[Read more]

Det var en märklig känsla att stiga in i något som kändes så stillsamt, inbjudande och framförallt rent för konungen. Och det var inte förrän detta ögonblick då de var ensamma där i ångan och det behagliga skenet som han insåg hur trött han var. Inte bara fysiskt, men psykiskt. Hennes närvaro och beröringen av hennes läppar fick honom att rysa ti…[Read more]

“Ack, ja, tillbaka till etikett antar jag!” Vinga skrockade till och spottade på marken framför dem för att få bort lite av blodet i hennes mun. Hon klappade Lucas på axeln och sedan sträckte hon på sig. Att bjuda på öl var väl inte riktigt något hon var allt för sugen på. Trots allt hade hon inte mycket pengar i sin penningpung, men hur kunde ho…[Read more]

Torbjörn rynkade fundersamt ögonbrynen och såg sig omkring.
“Pojken din kan samla lite torra kvistar så vi får igång elden sen” flikade en av männen vänligt in och räckte Torbjörn en yxa så han kunde hjälpa till att hugga upp trädet.
“Ja, jo… de’ kan du göra Trond” sa hand glatt och synade yxan lite innan han satte av för att arbeta.

Nilla kunde inte låta bli att bita lite nervöst på en nagel och hon kände hur hjärtat slog hårdare när fler och fler män haltade ut från slaget, mot respektive sida för att visa att de var besegrade. Det var ganska lättande att få slita blicken från slagfältet och se bakåt mot Arlin igen vid hans fråga.
“Svärdsduellerna? Ja, det är min favorit”…[Read more]