Genomresa? Precis som Djan fann hon det lite skrattretande men till skillnad från sin rådgivare höll hon en god min. Ett litet flin fanns på hennes läppar och hon tog en klunk till.

“Se så, Xarnir. Vad har du för anledning tt dölja sanningen från oss? Så länge du inte tänkt störta oss… vill säga, men det vore väl för tråkigt, Djan?” sa hon me…[Read more]

Han försvarade henne, men vad annat val hade han? Att tala illa om henne inför Isra skulle vara detsamma som att erkänna att han höll ovärdigt sällskap, men hon kunde ändå inte låta bli att känna sig något missnöjd över det hela. Deras överenskommelse var ännu i sin linda, men det Nenya sagt var mer än bara impulsivitet, och att kalla det ärlig…[Read more]

Djan höjde hakan och såg riktigt belåten ut när Akila klappade på honom, som en lydig hund som var stolt över att få beröm. Med en klunk vin och ett skratt som nästan fick vinet att komma tillbaka ut höjde han på ögonbrynen.
“Genomresa..!?” Det där hysteriska skrattet hotade att brista ut igen, men han lyckades svälja ned det med lite mer vin.…[Read more]

Xharin stirrade lite frågande på sin vän? Hon verkade inte må så bra precis..
“Vanligen tre” sade han trött och såg bort åt skogen igen, den verkade lugnare men han ville nog ändå flytta sig lite till innan de vilade.. Men hur? Hans vän mådde inte bra och han kände sig sliten.
“Kom igen nu! Jag vill helst inte bära dig…”

Jaha mannen var rådgivare? Det var lite oväntat, men på ett vis borde han annat det. Djan verkade lite opålitlig minst sagt men det var knappast Xars problem.
Han nickade lite åt presentationerna och funderade lite över sitt svar, för vad gjorde han där? Han hade nyss vart hemma i sitt torn och sen helt plötsligt där hos dem. Han visste inte ens…[Read more]

Mörkret som tidigare varit kyligt och hotande ändrade karaktär vid hans önskan om att få tjäna. Istället tycktes mörkret omfamna Vendrik i värme och en stor kärlek. Det var ett löfte om styrka, ett löfte om makt…. så länge han tjänade henne. Trots att han var en man hade han en plats vid Lloths kärleksfulla och barmhärtiga sida. Han kunde få sty…[Read more]

Fokusera på dina andetag. Ett… två… Ett… tv… Vad kom efter två? Tankarna verkade alldelles för röriga och hon rörde sitt huvud lite lojt och skakade på det.

“Vad… vad kommer efter två?” frågade hon samtidigt som hon försökte att hålla sig vaken, men det var som om något gjorde henne sliten och trött.

Akila smackade med sin mun, lite som om hon smakade på namnet. Det var en obekant smak, lite äldre… vanilj? Nästan som ett vällagrat vin. Hon drog sin tunga lite över sina läppar och skrockade till lite över Djans presentation åt dem båda och klappade honom lite hårt men samtidigt ömt på kinden.

“Och vad gör du här, Xarnir?” frågade hon o…[Read more]

”Jag ber om tillgift furstinna av Iserion ”Betonar landets namn lite extra” Men det är som Ni säger furstinna… geografin är snårig och jag kan tänka mig att Ni har lika svårt för den alviska som jag för den mänskliga. Det sades inte i ett försök att förminska eller förarga er, i det kan ni vara förvissad. ”Hon böjer huvudet lite lätt i en b…[Read more]

Asgeir rynkade ett ögonbryn åt hennes rullande av hans mors namn, och undrade lite om denna kvinna – eller varelse – var riktigt stabil. Kanske det hade varit ett misstag att involvera sig med henne.  Trots allt hade de ett uppdrag, att finna och fånga eller döda Turin Hrafns krigare som länge skapat oreda på landsbygden.

‘Jag skulle inte gå så…[Read more]

Det var som om mörkeralven inte längre såg tårarna som föll över hennes kinder. Åtminstone hade hon förbättrat sig något. Det var inte samma kvälvande och det var inte som om hennes röst var lika irriterande längre.

Ziyaté log lätt och strök en hand milt över hennes kind och lät den bli kvar där ett tag.

“Allting kommer bli bättre.”

Lucas lät blicken vila på fältherren. Han var fundersamt men det gäckande leendet i hans mungipor avslöjade att han redan var med på noterna. Under tystnad lät han Leos ord sjunka in och drog tungan över framtänderna med ett klickande ljud.
“Jag håller med.” Den brunhåriga kaelen reste sig upp och sträckte på ena axeln genom att dra i armbågen vil…[Read more]

Djan snurrade vinglaset mellan fingrarna då blicken gick från mannen till Akila med ett roat flin på läpparna. Huvudet var fortfarande lite på sned och det ryckte i ena ögonlocket.
“Framför dig har du Drottning Akila Tenir.” Presenterade han drottningen med samma roade flin. Det fanns fortfarande den där släpigheten, snudden på sarkasm.…[Read more]

Camthalion var uppenbarligen inte lätt att komma nära, men så hade de känt till varandras namn i bara några minuter, reflekterade Reidar. Dock fann han ett nöje i alvens sarkasm, det var verkligen långtråkigt här ute i djungeln, och sarkastisk humor slog honom som trevlig omväxling till det eviga klagandet inuti hans egna huvud. Nu kunde de klaga…[Read more]

Han svepte ned till de två, drog fingrarna genom skägget nog för att han var presentabel men det kunde inte skada att göra det. Han stannade framför dem och såg på dem med sin mörka blick, han bugade mycket kort och ovant, det märktes att han bara gjorde det för att vara artig. Xar avskydde verkligen att behöva krök rygg överhuvudta…[Read more]

Vakten verkade lite obekväm med att ta den långe mannen till drottningen och Akila. En enkel gest och vakten försvann, men en tjänare hade genast fyllt på glaset till den okände mannen. Drottningen sträckte på sig lite.

“Ja, välkommen till öknens pärla.” påpekade Akila, även om de var lite utanför Thel Shaen kunde man se den glimma i bakgrunden.…[Read more]

Djan följde mannen med blicken då han och vakten närmade sig. Samma stela rovdjurs flin prydde hans läppar då han drack av vinet, som återigen var slut och han fick hålla ut glaset för att en tjänare skulle fylla på det. Han började bli berusad, vilket var skönt. Det dämpade liksom allt. Han skrattade lite för sig själv åt ingenting särsk…[Read more]

Nu hörde han utmärkt vad drottningen och Djan talade om; honom. De skulle bara veta vad han kunde göra om han ville då. I de flesta fall försökte han dölja sina förmågor, men han hade inte lika bra  kontroll över sina känslor och det avspeglades oftast i någon slags kraft. De som satt närmast kanske kunde känna hur luften runt mannen blev an…[Read more]

Akila kunde också känna den, en gammal känsla. Som en gammal dammig bok. Hon grimaserade lite, fast det fanns samtidigt något lockande med det hela som en eld i ett kallt snöoväder. Fast eld hade en dålig tendens att blossa upp och ut ur kontroll. Hon hummade lätt lite fundersamt.

“Ett samtal kan inte skada, eller vad tror du Djan?” frågade…[Read more]

Varken männen eller Afselius gjorde några fler protester till hennes avfärd. Afselius verkade rent av mycket nöjd över att hon gav sig av. Det enda som kanske var uppseende väckande var hur mannen med jaktspjutet stod vid stallets utgång då Ithia lämnade det med sin häst.

Kheezai hade börjat tro att människan övergivit henne och då mörkret börja…[Read more]