Trots att Omari förstod att det vara bara var en illusion blev han ändå lika trollbunden. Han försökte vidröra vid tygerna, vid byggnaderna, till synes opåverkad av att det bara var tälten han kände på sina fingertoppar.
När de kom fram till elden så högg han i maten han fick likt en hemlös hund även om han redan fått i sig något att äta något ög…[Read more]
En liten gnista, om det bara hade varit en glimt av den gamla Djan kvar men när det var som om hon stirrade sig blint i mörkret. Som om hon höll på att drunkna i hans ögan. Kyssen var förbryllande, samtidigt som hon kände den bittra smaken av den mörka magin fanns det något lockande. Något som blossade upp, likt en liten gnista som satt fyr på nå…[Read more]
Lejonet hade glömt av hur blodigt sinnad den brunhåriga Kaelen kunde vara. Han höjde ögonbrynen en aning och vred lite på munnen; marskalkens plan skulle nog inte falla riddaren helt i smaken. Leo kommer snart till en lustig insikt, och han hoppas på att lite lättja ska hjälpa att göra hans ungdomlige kapten mer inställsam.
“Det var min uppfattni…[Read more]
‘Mörkeralv?’ frågade Ithia med en lätt fnysning, som om hela tanken och påståendet var absurt – vilket det egentligen var.
‘Ni går efter falska rykten från män rädda för sina egna skuggor.’ påpekade hon enkelt och såg sedan på Afselius.
‘Be dina män att ställa sig åt sidan.’ beordrade hon, med sina grå ögon hårt fästa på prästen.
‘Eller måst…[Read more]
Afselius la dramatiskt ena handen mot sin bröst vid hennes anklagelser och såg uppriktigt förvånad ut på henne. Männen runt omkring hade inte en tvivel i sina ögon mot faderns ord, det var ju trots allt Ithia som både undvek att svara på frågorna och var utomstående.
“Dessa anklagelser Ichia…” Han skakade sårat på huvudet och männen runt…[Read more]
Lucas svor till men skrattade sedan lite kort åt Gormkäft som nästan verkade vilja strypa honom med den krokiga svansen. Men det var en tacksam gest som gjorde det möjligt för honom att undvika Cateas ord. För det var ord som inte föll honom i smaken. Visserligen skulle han inte veta varför förrän flera år fram i tiden, så nu gav bara ordet fred…[Read more]
Catea verkade inte speciellt bekymrad över regnet, snarare verkade hon väldigt neutralt inställd till det mesta omkring sig, men hade ändå ett varmt leende på läpparna då hon såg mot Gormkäft och Lucas.
‘Så, låt oss skynda oss till Wendylm så vi kan ta tag i det som spelar roll.’ sa hon.
‘Gränsen mellan Nirai och Mar Gharok har varit en tvistefråg…[Read more]
Ayperos stelnade till något vid Nenyas ord, hans ilska över hennes oförmåga att hålla sina tankar och känslor för sig själv synliga där bara ett fruktansvärt ögonblick. Så kort att man nästan hade kunnat inbilla sig det. Men lika snabbt som vreden varit där försvann den och hans mer behagliga anlete var där igen. Han kunde känna närvaron av Tipu…[Read more]
Han följde klotet med blicken och vred på huvudet för att se den flyga förbi honom och explodera en bit bort. Vindálfr och Wims reaktioner var befogade, han var van vid att folk som såg honom för första gången försökte sig på liknande saker, men var ändå tacksam över att klotet missat, det såg ut att ha kunnat orsaka honom stor skada. Detsamma…[Read more]
Ithia stannade tvärt i sina steg, och hennes intensiva grå ögon såg männen i ögonen något utmanande. Som om de skulle våga göra något mot en paladin i full mundering. Så klart hade hon inte någon tanke på att dra vapen, men det visste ju inte dom. Men Afselius höll på att gå henne på nerverna med sin falska fasad, och hon vände blicken mot honom…[Read more]
Männen utanför värdshuset samlade sig när Ithia kom gående, helt klart att de blockerade dörren, men det var dock ingen som höjde vapnen nämnvärt och situationen var således inte hotfull. Fader Afselius höjde nonchalant på hakan och fnös åt hennes ord.
“Ichia, vad är det för anklagelser du spottar ur dig? Du ser ju hur hela byn är i upplösningstil…[Read more]
Det var inte svårt att höra kaoset och paniken som brutit ut i byn, och Ithia bestämde sig för att försöka ta sig in och ut så osynligt hon kunde. Men det blev snabbt uppenbart att det inte skulle vara möjligt, med tanke på att flera av byns män samlat sig vid värdshuset. Det hade inte varit så illa, men åsynen av fader Afselius förkunnade a…[Read more]
Kheezai nickade lite försiktigt åt Ithia’s ord. Kanske hade människan ångrat sig och inte ville hjälpa henne? Hon bet lite på sina naglar och drog upp mantelns luva över huvudet. Det skulle visa sig senare om människan ångrat sig eller inte, just nu hade det ändå varit klokt att vila och återfå styrka. Natten skulle vara bättre att röra sig på.…[Read more]
Men det kändes romantiskt, även om det kanske inte var menat så. Hon kunde inte rå för att hjärtat tog ett extra skutt i bröstet, särskilt inte när han tillade det där sista ’min drottning’. Hade det synts så hade hennes kinder kanske blivit röda, men nu avslöjade hennes yttre inte vad hon kände inombords, och lika bra var det. Hon fick inte bli…[Read more]
Han kände sig så trött just nu och hade han inte fortfarande hört skogen knaka där längre bort hade han nog somnat. hans vän verkade känna de samma, då han hörde hur lade sig ned hon med. Nåväl lite vila kunde de nog kosta på sig.
Xharin log väldigt blekt, det låt lite som en lögn det hon sa, men han funderade på vad han skulle svara. Han kände…[Read more]
Ithia nickade, och gick en stund till innan hon stannade upp i sina spår och svor tyst. Kanske lite okaraktäristiskt för en paladin, men Ithia var kanske inte heller den direkta stereotypen heller.
‘Jag måste hämta min häst och min packning.’ sa hon och såg på Kheezai, Kessie, ja det var lite svårt att välja namn nu då hon hört båda.
‘Göm…[Read more]
Vinden som ökade, lösa föremål som rörde sig, ljusens fladdrande och båtens krängande berörde inte Djan. Inte för det ögonblicket, för inom honom var det helt stilla. Det var som om han tagit ett steg ut från avgrundens rand och rakt ned i mörkret. Och i det mörkret kunde han känna hur allt som var brustet inom honom läkte, allting svagt ersattes…[Read more]
Allt för länge hade hon stått stilla och lyssnat. Det kliade i hennes fingrar och allt tjat som de båda pratade om. Politik. Etikett. Allt fick henne att vilja grimasera eller spy. Hon hade förstås fösökt att inte lyssna på deras ord, trots allt var det onödigt prat. Inte något som hon ville lägga sin näsa i blöt i. Dock kunde hon inte rå för a…[Read more]
Som om någon någonsin skulle säga nej till mat. Speciellt när de hade en sådan väg framför dem. Enbart en dåre skulle göra det. I för sig var väl Gormkäft lite fundersam om inte Lucas var en dåre ibland. Fast det hade han ju aldrig påpekat, inte än i alla fall. I slutändan hade han gjort det kloka valet att ta äran att bära runt honom. Det var al…[Read more]