Signe lät honom komma nära och fann att hans närhet stillade hennes sinne och tankar för en stund. När han tagit hennes hand och erbjudit henne sitt sällskap slöt hon långsamt ögonen, ville spara den här stunden i sitt inre. Hon kramade om hans hand lite, som för att visa att hon ville ha honom där. Ett svagt, men lyckligt, leende spelade öve…[Read more]

Garion stod stilla där på den tysta bygatan, med månskenet som ett mjukt sken över hennes ansikte, och kände hur allt annat liksom föll undan. Det fanns bara hon nu. Hennes blick, hennes hand mot hans kind, den där svaga kylan i hennes fingrar mot hans hud – som en rysning som inte ville lämna honom.

När hon talade… när hon nämnde ödet med den d…[Read more]

Signe kunde känna den spända förväntan hos honom innan han börjat tala. Den resonerade i henne också. Hon stannade, vände sig mot honom och lät den krokade armen falla till sin sida. Höll nästan andan medan hon lyssnade till hans ord.
Återigen var det som om han blottade henne. Såg hennes innersta väsen. Paniken bubblade nästan upp igen, men hon…[Read more]

Garion såg på henne när hon lade handen på hans arm, och något i hans bröst vek sig lite. Hon var fortfarande vacker i månskenet, men på ett annat vis nu – mindre gåtfull, mer mänsklig. När hon skrattade till och tog hans arm, log han – ett av de där leendena som började djupt inne och spred sig långsamt utåt.

“Jag tar dig gärna på en promenad…[Read more]

Signe stannade upp, drog lite efter andan då hon hörde Garions vänliga stämma. Stapplade något steg tillbaka då han överraskat henne. Hon såg på honom, lyssnade till hans ord och lät ett mjukt leende värma hennes ansikte och ögon. De var blekare nu i månens sken, men fortfarande gula.
“Garion.. du är här..” Fick hon ur sig, nästan lite andlöst. H…[Read more]

Garion hann knappt få upp handen innan stolen skrapade mot golvet. Han öppnade munnen, ett snabbt “Signe, jag menade inte—” men orden föll platt mot det tomrum som blev kvar efter att hon rusat ut. Dörren slog igen bakom henne, och han satt kvar en sekund i ett sorts overkligt stillestånd. Den plötsliga tystnaden efter hennes hastiga avsked var…[Read more]

Signe log lite lättat vid mannens förklaring. På andra ställen hade man säkert försökt utnyttja situationen. Ta mer betalt än nödvändigt, eller dra ut på processen. Folket här verkade dock ärliga. Ärliga och vänliga.
“Tack, vad fint. Ser fram emot det.” Hon höjde sitt glas igen, men denna gången var det som om den brännande spritvärmen steg…[Read more]

Garion lät blicken vila på henne ett ögonblick, mjukt, som om han vägde hennes ord snarare än svarade direkt. Han verkade förstå mer än han sa, men bar det tyst. När han till slut talade, var rösten lugn, stadig, och bar på ett stråk av omtanke.

“Hjulet är under kontroll,” sa han, med en liten nick. “Det gamla gick inte att rädda – virket had…[Read more]

Signe lutade bak huvudet i ett skratt. Hon tyckte om hur han lekte med orden. Sen den där blicken han gav henne, som fick henne att känna att han verkligen såg henne. Den var inte obehaglig, men hon kände sig nästan blottad. Det var sällan hon kände så. Hon skulle behöva gå försiktigt fram för att inte skrämma honom och avslöja sig själv på kupp…[Read more]

Garion såg upp när hon närmade sig, sjalen mot axeln, plommonvinet i handen, och de där ögonen – guldgula och klara som om de kunde se rakt igenom honom.

Hans första impuls var som alltid att skaka lätt på huvudet åt sig själv. Signe hade den effekten. Hon såg ut som någon som alltid visste mer än hon sa.

När hon stannade vid hans bord och l…[Read more]

Signe kände av honom så fort han satte handen på dörrhandtaget. När han klev in rätade hon på huvudet något. Log ett allvetande litet leende för sig själv. Där är du. Tamas hälsade på honom och hon förstod att han intog sin vanliga plats. Hon satt kvar, återgick till sin mat. Åt i lugn och ro. Hon funderade lite över varför hennes känningar f…[Read more]

Garion höll kvar blicken på Signe en stund när hon suckade – det där ljudet som föll någonstans mellan besvikelse och acceptans. Han kände igen det. Sådana ljud hördes ofta på fälten under tunga dagar. När något gick sönder. När man visste att man bara kunde göra sitt bästa, men att det ändå inte skulle räcka där och då.

“Det var inget, S…[Read more]

En besviken suck lämnade Signe. Det var så illa som hon hade befarat. Men, det var ju varken Garions eller hennes fel. Det var helt enkelt ödet som visat henne att stanna där i Linenna.

“Nåväl, tack för att du tog dig en titt Garion.” Hade han inte hivat upp hjulet på axeln hade hon klappat på honom som tack, men hon ville inte att det skulle f…[Read more]

Garion stod tyst ett ögonblick efter att hon sagt sitt namn. Signe.

Det vilade något tidlöst över det – vackert, men inte pråligt. Det passade henne, det där sättet hon bar sig på, som om hon hört sitt namn uttalas tusen gånger, men ändå valt att behålla det för sig själv.

Han mötte hennes blick när hon sa det. Den där ovanliga guldfärgen…[Read more]

Kvinnan lyssnade till vad Garion berättade. Hon tyckte om att han öppnade sig så lätt för henne. Inga hemligheter eller spel. Vad det verkade i alla fall. Hon nickade lite här och där, som för att visa att hon lyssnade och ville att han skulle berätta mer.

“Ett enkelt och lugnt liv.. hmm, jag avundas dig..” Log hon, samtidigt som hon mötte ha…[Read more]

Garion följde tätt bakom när hon lämnade smedjan. Doften av henne slog mot honom som ett stilla slag i bröstet – något kryddigt, något varmt, något han inte kunde placera men som väckte minnen av kvällseldar, rökelser från marknaden, och fälten efter regn. Det var inte bara hennes doft. Hela hennes sätt att röra sig på, självsäkert och m…[Read more]

Kvinnan var inte sen med att följa med Garion.

“Ja,” skrattade hon lite. “Man vet aldrig med henne. Hon kan hitta på vilket otyg som helst.” Hon passerade nära mannen ut genom dörren och han skulle känna doften av örter, rökelser och håroljan efter gårdagens bad. Höfterna svängde mjukt när hon gick ut i morgonljuset. Hon avvaktade en stund, kast…[Read more]

Ormund lyssnade med rynkade ögonbryn och armarna i kors, hans blick växlande mellan kvinnan och Garion. När hon nämnde vagnen och det brutna hjulet hummade han djupt, drog fingrarna genom det gråa skägget och nickade sakta.

”Mm. Klart vi kan hjälpa med det. Beroende på hur illa det är, kan det lagas på plats… eller så får vi släpa in hela v…[Read more]

Kvinnan skulle just till att svara smeden, när dörren bakom henne öppnades och stängdes tillsammans med klockans pinglande. En bekant känsla mötte henne innan hon ens hunnit vända sig om, men då hon gjorde det för att möta den unge mannens blick log hon ett skevt litet vetande kattleende.

“Det gäller min vagn.” Började hon som svar på smedens…[Read more]

Det hördes ett metalliskt klonk från bakre delen av smedjan, följt av ett dovt muttrande. Steg närmade sig, tunga och klapprande mot det sotiga golvet. Kort därpå visade sig en bredaxlad äldre man i öppningen mellan verkstad och butik, med förkläde på magen och sot på kinden. Håret, grånat och tunt, var stripigt av svett, och händerna var…[Read more]