Ayperos skrattade ett nöjt skratt över hennes kommentar om skönhet, ett klingande smittsamt skratt. Men så var det med honom, hans känsloutbrott var ofta genuina och ofiltrerade, som hur ett barn skrattade utan att bry sig om det var för högt eller störde andra.

‘De vore blinda om de inte uppskattade er skönhet, så jag antar du har rätt.’ sa…[Read more]

Arand höjde ett ögonbryn förvånat då hon inte drog sig undan. Trots allt var han ju bara en enkel monsterjägare, medan hon var en prinsessa. Men hon betedde sig inte direkt som de prinsessor han mött, och till hans försvar så hade han faktiskt träffat åtminstone två under sin livstid. Hennes ord fick honom att le bredare igen.

‘Under detta hårda…[Read more]

Vésiva skrattade åt hans fråga, som om det var ett skämt dem emellan och hon tog ännu en klunk av ölen för att hastigt räkna ihop korten som var på bordet. Sex. Hon spanade ner på sina kort som verkade vara tre igen även om hon egentligen inte plockat upp ett kort. Skickligt fuskat var det, för trots allt hade hon inte långa ärmar utan de var up…[Read more]

Asgeir tyckte inte riktigt om vart detta var på väg, och undrade stillsamt varför Vasilij inte bara lät det gå utan pressade saken vidare. Men de var i Märehn, och var väl tvungna att följa Märehns seder. Likväl visste han bättre än att argumentera emot sin syster då hon beslutat sig för något, men han såg rätt sammanbiten ut och gav sin tvilling…[Read more]

Leendet lämnade inte Wreax läppar, men han studerade Vésiva noga medan hon talade. Den enda som rör sig i svart marknad?, tänkte han för sig själv. Sen skrattade han lite påtvingat. Att du vågar, unge Vésiva. Det må vara bara Dunk 23, men detta är ett farligt spel.

Sen lade han ner en tvåa på bordet bredvid fyran och plockade åt sig ett nytt kor…[Read more]

Jökel stirrade rakt tillbaka mot Eili. Oblinkandes och tystlåten. Han hade inte väntat sig ett sådant svar.. utan motstånd och var redo att ta i tu med det. Slutligen blinkade han ett par gånger lite nervöst. Han kunde inte låta henne veta att han valde henne eftersom han hade varit lite panikslagen. Han tog helt enkelt första bästa val och hade…[Read more]

Arathiel deltog entusiastiskt i striden, nöjd med sin insats. Aldrig igen ska dessa människor få gömma sig bakom förrädiska alver och tro sig kunna segra utan en strid! Det hade svidit att skjuta en alv men hon var ganska säker på att det inte var dödligt, i alla fall inte direkt dödande, syftet hade ju bara varit att sätta igång striden ige…[Read more]

Hon hade hört att Vesvía var tillbaka i Antrophelia, och kanske på ren impuls så hade hon valt att kalla henne till sig. Det var trots allt tack vare Vesvía som hennes inbjudan till Ayperos hade nått fram och även om Vesvía inte hade influerat Ayperos beslut att acceptera inbjudan så kände hon trots det tacksamhet för den lojalitet som handelskvi…[Read more]

Också Isra tycktes lysa upp då de nådde ytan. Den friska fläkten svepte genom hennes hår och över hennes hud och fick den att knottra sig. Nere i Antrophelia fläktade inga vindar och temperaturen var alltid behaglig och stabil, inte alls som ovanför ytan där de nu befann sig. Det var uppfriskande, och hon kunde inte låta bli att sluta ögonen fö…[Read more]

Förvåningen i hans ögon skulle ha varit nog för att få henne att skratta om det nu inte var för att där inte bara fanns förvåning i dem, utan också något annat. Det gjorde henne lite paff, och än mer så när han lutade sig in för att kyssa henne igen. Det var nog för att göra också henne förvånad, men hon var inte den som klagade. Istället b…[Read more]

Hon betraktade dem medan Dastan hjälpte Sera på fötter, glad över vetskapen att prinsessan ännu hade kompetenta och lojala män vid sin sida. När hon först fått nyheterna om läget i Iselem så hade hon fruktat att Sera skulle vara helt och hållet ensam. Hon var glad att så inte var fallet. Hon skulle behöva allt stöd hon kunde få, särskilt nu när…[Read more]

Ett litet slugt leende fanns på hennes läppar och hon kunde inte rå för att skratta ett bubblande och glatt skratt. Hennes ögon var något mer allvarliga och det fanns en nästan mörk och nästan lurig glimt i ögonen.

“Åh ja, men å andra sidan måste det betyda att du är den enda som rör sig i svarta marknaden, hm?” sa hon som om det var något anna…[Read more]

Givetvis var det så, de befann sig ju trots allt i Märehn. Hon skulle antagligen ha sagt något om vad hon tyckte om en så humorlös gud, men när han föreslog att han skulle slåss för henne, och sedan talade om deras ”vekhet” så mörknade hennes blick, och hennes humör.

”Om det är blod ni vill ha, furst Vasilij, så är det blod ni ska få. Min bror…[Read more]

Wreax log lömskt till hur Aine uttryckte sig. “En handelsman måste vara klarsynt för att vara bland de bästa.”, svarade han. “Er klädsel hjälpte självklart.”, tillade han, och skrattade lite. “Ja minsann. Jag har hittills rest för det mesta långa vägar västerut och sydväst, men min väg har också lett till Karm på ett par tillfällen. Car…[Read more]

Aine
“Åh, ursäkta, vart är mitt hyfs?!” Hon log lite snett, men urskuldande. “Jag heter Aine.” När han nämnde att hon var en magiker, gav hon ifrån sig ett mjukt – men lågt skratt. “Det är min kåpa, eller hur?” Hennes ögon smalnade av lite och såg fundersamt på honom. Det var en av få som hon mött, som vågade gå rakt på sak. “Menmjovisst.. är jag f…[Read more]

Wreax Situros
“Wreax, Wreax Situros. Och för all del! Född och uppväxt här i Antrophelia, minsann.” Efter att han introducerat sig vände han sig och gjorde en gest som kunde tolkas som ett bud att gå bredvid honom, och han såg sig omkring medan han lyssnade på och besvarade Aines fråga.

“Javisst! Det är en av de första saker som läggs märke till…[Read more]

Aine
Hon såg lättad ut! Vilken tur att första bästa personen varit en vänlig en. Handelshuset Bläck hade gjort sig ett rykte, ett som inte Aine missat. Därför gick det fort för henne att identifiera färgerna på hans klädsel. “Du ska… ha stort tack.” Ska tacka honom när vi kommit fram, tänkte hon. Den mänskliga kvinnan suckade högt och börja…[Read more]

Sparven hade kommit fram till den livrädda mannen och tagit honom i kragen innan bartenderns skrik fick honom att stanna upp i sin rörelse där tänderna var blottade, redo för ett bett. Lååååångsamt vände han blicken mot den osedvanligt modiga mannen som verkade greppa tag i Deimos som inte direkt verkade bekväm med det hela.

Doften av urin från m…[Read more]

“Ja du, det känns att han har fått för sig att jag handlar i varor som jag inte borde. Till exempel den byggnadskorall som jag exporterat till Celeras – självklart behöver folket här av den då korallrevet blev smittat i Djupgraven och det finns enbart nu kvar i små mängder och blivit oanständigt dyrt. Men han förstår inte, jag har själv sett…[Read more]

Dryaden tycktes inte märka av Axels inre monolog, förutom att hon gav honom ett litet frågande leende innan han vände sig upp för att se på vad hon visat åt honom. Ett gladare och nöjt leende över hans reaktion fick henne att sedan skratta. Nu då han var medveten om deras hem kunde han även se små älvor fladdra omkring, och se att många av trä…[Read more]