“Jo, ja…” Torbjörn rynkade ögonbrynen djupt över ögonen igen. Trond ställde så svåra frågor, hur skulle han veta vad en kolmilare var? Det var ju bara nån som gjorde kol? Han blev lite stressad av att behöva svara på så svåra frågor med människor runt omkring dem. Som tur var så kunde han ju svara på sista frågan och han skrockade.
“Jo, ett lockrop för mat förstår du!” männen omkring skrockade lite de med och snart anlände de till husen igen där kvinnorna stod redo med kitteln över elden… och bröd!
“Där Trond, de’ där är brö'”

Torbjörn tog tacksamt mot brödet och fick även en liten skål med stuvning från kitteln. Precis hade han tagit en tugg av brödet då Trond spottade ut sitt och han skrockade till men gav honom ändå en orolig blick.
“Ja, jo… du må va försiktig med de’ där” han själv var för hungrig och skålen var tom på nolltid. De skulle nog va tvugna att fälla en älg snart.

Människorna skrattade gott medan Torbjörn stod där handfallen och såg på Trond. Det gjorde ont i hjärtat att hans pojk sa aj.
“Mjöd, ge pojken mjöd!” ropade en av männen och ena kvinnan sträckte snabbt fram ett horn fyllt av mjöd till Trond.
“Drick pojk!” uppmanade hon. Torbjörn såg fortfarande mest tappad ut och visste inte vad han skulle göra.

Torbjörn visste väl inte heller riktigt vad han skulle göra så han klappade bara Trond uppmuntrande på axeln då pojken drack.
“Så, så, de’t blir bra” log han och fann att även han fick ett horn fyllt av mjöd. Gott! Torbjörn svepte det i en klunk och rapade sedan högt till människornas förtjusning. Den muntra stämningen var tillbaka.

Även om det inte var kväll än, eller det kanske det var, solen gick ju knappt ned såhär års, så började människorna dricka mjöd till sin mat och skratta och sjunga bragdsånger. Torbjörn gillade sång och musik. Han hade satt sig ned i gräset intill Trond och såg lite fundersamt på honom när pojken hickade.
“Va’ är de’ pojk?” frågade han lite oroligt och dunkade Trond i ryggen, lite hårdare än vad han hade tänkt.

Torbjörn såg lite fundersamt på pojken, sedan slängde han en blick omkring sig och lutade sig in mot Trond.
“De’ va kanske ett rå” sa han lågt och nickade sedan med slutna ögon för att styrka sina ord. En av kvinnorna kom fram och fyllde på hans stop och han log tacksamt mot henne.
“De’ vill nog att vi far hemåt nu” fortsatte han när kvinnan gått vidare, men strax därpå kom den andra kvinnan med kläder hopvikta i famnen och räckte till Trond.
“Här, det är min sons gamla kläder. De ska passa dig” sa hon med ett vänligt leende.

Torbjörn nickade och hällde i sig mjödet med en stor klunk så det rann ut lite längst hans skägg. Han blev lite orolig då han märkte att pojken började bli som människorna när de drack mjöd. Inte ville han att Trond skulle bli människa inte.
“Ja, jo… vi ska fara” sa han och reste sig med stånk och stön.
“Ja, då ses vi nog snart igen. Tack för kläderna” sa han med ett litet leende till kvinnan innan han åter såg aningen oroligt på Trond.

Torbjörn blev alldeles till sig av oro då Trond började spy.
“Ojoj…” han drog nervöst i skägget och satte sig vid pojkens sida, mindes den gång då Trond ätit giftiga bär.
“Nä, de’ här är int’ bra…” den mörka rösten skälvde av oro och han såg sig lite panikartat omkring. En stor hand klappade försiktigt pojken på skuldrorna, men annars var han helt handfallen vad han skulle ta sig till.

Torbjörn brummade av oro och vaggade lite fram och tillbaka där han satt, nervöst tvinande skägget mellan fingrarna.
“Lille pojk… uscha, kanske de’ blir bättre om du äter lite rot..” Torbjörn brukade gnaga på rötter när han kände sig konstig. Lite i panik tryckte han ned handen i jorden och fick tag på några späda rötter som han slet upp och räckte fram mot pojken.

De buskiga ögonbrynen var nu djupt nere över hans ögon. Torbjörn ojade sig oroligt och klappade pojken på ryggen, handfallen i vad han skulle göra.
“Nä, nä… de’ här va int’ bra…” mumlade han lågt och såg sig omkring som om lösningen skulle vara där.
“Vänta här pojk, jag må’ hämta hjälp” så med de orden satt det nu en stor björnhanne intill Trond. Hn gläfsade av oro och nosade i Tronds hår i en sista tröst innan han for iväg mellan träden.