- This topic has 64 replies, 2 voices, and was last updated 4 år, 1 månad sedan by
.
-
Torbjörn hade inte behövt söka länge. Det var alltid som om rådare fanns i närheten…
En kvinnlig gestalt kom ut bland träden intill idet, insvept i skinn och pälsar med det långa, isvita håret fritt över axlarna.
“Nå… vad har vi här?” den silkeslena rösten höll en road underton och kvinnan la huvudet på sned då hon stannade bredvid Trond. De gula ögonen var intensiva och hon riktigt spetsade pojken med blicken. Strax kom Torbjörn lufsande ut bland träden och satte sig med oroligt brummande bredvid Trond. Kvinnan började plötsligt att skratta och la en hand på Torbjörns stora björnhuvud. -
Trond förstod inte det roliga i situationen och såg argt på samma gång som han var orolig och ledsen upp på kvinnan som satt framför honom.
“Jag mår inte bra…” sluddrade han fram lite bestämt och hukade sig framåt igen, för det kändes som om hans mage skulle vändas ut och in igen.
-
Torbjörn hade tagit människoskepnad igen och klappade Trond oroligt över ryggen.
“Va’ är de’ för fel på han?” frågade han med sin mörka röst fylld av oro. Kvinnan stanande upp i sitt skratt men flinade brett så de vassa tänderna glimmade i det dunkla ljuset.
“Det är inget fel på honom. Han är full. Det händer när människor dricker för mycket mjöd” hon skrattade igen och strök händerna över sina horn. “Låt han sova så är det bättre imorgon” -
Många okända ord för Trond men han förstod inte helt vad som sades och kröp in i sin fars famn. Han la sina små händer omkring hans arm som han använde nästan som ett gossedjur. För att snart somna, han vaknade sedan och höll sig för pannan. Det var en huvudvärk han inte var van med. Han gav ifrån sig ett klagande för att sedan sträcka på sig. Åtminstone mådde han inte illa och världen var stilla för honom. Han klättrade upp på Tprbjörn som låg och sov i sin björnskepnad.
“Far, världen står stilla igen!” utbrast han glatt.
-
Torbjörn hade vakat långt in på den ljusa sommarnatten innan han tillslut somnat. När han blev väckt av en pigg och glad Trond så kände han en tyngd släppa från sitt hjärta och han skrattade gott.
“Åh, jag va så orolig! Int’ kan jag tänka mig om nått ont skulle hända dig!” hade han glatt skrockat fram. Men intet anade han att detta skulle bli deras sista sommar tillsammans, för det som skulle ske i Tinderstad hade han aldrig kunnat förbereda sig på.
You must be logged in to reply to this topic.