“Överraskningen var förlorad. Ziyaté tvekade och ett negativt utfall blev uppenbart. Jag var tvungen.” Istilwys släppte ut en flämtning när takpannan susade mot huvudet hennes. Hennes skugga sköt instinktivt upp som en piska och slog sönder takpannan som föll i två delar på var sin sida om Istilwys, som ryckte till förberedd på att bli träffad av takpannan. Hon var trött, men hon även undermedvetet överträffade vissa av världens tränade magiker i försvarsmagi.

“Mitt svek är mitt att redovisa till Lloth, och jag kommer lämna dig dräglandes i en håla i Antrophelia innan jag låter dig smutsa ner sanningen med din arrogans. Men helst av alls tar jag med dig hem, och vi kan presentera vapnet tillsammans till Lloth. Innan jag kan ta oss dit spårlöst behöver jag dock vila, det är krävande att lyckas lura en av de mäktigaste demonerna som finns.” Hennes ord var fyllda med gift, hon hade ingen respekt för kvinnan som jagat ikapp henne, men hon behövde försöka få henne på sin sida. Istilwys tvivlade inte på att hon kunde besegra den här kvinnan, trots att hon utstrålade Lloths energier, men hon ville inte förbruka sin sista energi på att slåss mot en allierad när de var jagade av en demon.

“Släpp in mig i skuggan, följ med mig om du måste, men vi behöver skapa ett avstånd mellan oss och dem. Du är säkert mäktig, men Ayperos räknar med att vi kommer försöka igen, allt vi kan göra är att fly för att inte förlora vapnet till honom. Lloths överlevnad är viktigare än Ayperos död. Idag var ett misslyckande, men Lloth har övertaget så länge vi har vapnet.” Hon stannade upp när Khishra stod mellan henne och skuggan. Hon kunde tvinga sig igenom henne, men hon ville inte använda mer magi än nödvändigt. Desto mer magi hon använde, desto längre skulle hon behöva stanna på ön, för säkerligen kunde Ayperos bästa spåra magisk transportering, så Istilwys skulle behöva gömma sig tills dess att hon kunde lämna ön spårlöst.

“Jag kan stå i god för dig, uppmuntra Lloth att ta dig som ersättare för Ziyaté. Jag vill inte slåss mot dig, men står det mellan att riskera mista vapnet till Ayperos och att begrava alla Lloths främsta, så begraver jag er alla utan att tveka. Ziyaté visste detta.”

Istilwys skugga slog undan de två takplattorna som sköts mot henne utan att Istilwys tillsynes behövde göra något. Hon lyssnade på Khishra med bristande tålamod, och såg mot henne när hon närmade sig. Inte för att hon inte hade ett otroligt tålamod, utan för att hon visste att de var jagade och deras tid tillgodo rann snabbt ut ur händerna på dem. Hon såg sig om för att säkerställa att de inte redan var i fara innan hon med ett trött uttryck vände sig tillbaka mot Khishra.

“Okej,” Började hon med en lätt irriterad röst, och hon gjorde sedan en svepande rörelse framåt med en hand mot Khishra, och Istilwys skugga stöttes framåt med hög fart och en väldig kraft för att slå in i Khishras kropp med nog styrka för att skicka henne flygande bakåt, rätt in i skuggan bakom henne som Istilwys hade försökt nå innan Khishra ställde sig i vägen.

“Lyssna!” Medan Istilwys började prata tog skuggan Khishra hade fallit in i tag i henne, och med en väldig kraft slets Khishra i varje riktning, som om ett dussin män drog i rep fästa i Khishra, i ett dussin olika riktningar. Det var dock bara känslan, för tillsynes så svävade hon helt enkelt i luften i det skuggade området, med hennes armar och ben slitna i olika riktningar, spända som om någonting drog i dem.

“Du är säkert jättefarlig, jag är säker på att många har ångrat att de stått i din väg, men kan vi hoppa över hur överlägsen du är för ett ögonblick och komma överens om att Lloths liv är viktigare än Ayperos död? Jag lovar att vara rädd för dig senare, när vi inte är jagade av en demon, okej?” Hon klev själv in i skuggan och en svart dolk formades i hennes hand. Hon höjde den mot Khishra och lät bladet nudda hennes hals, för att visa att den var vass nog att skada henne även om den var gjord av mörker. För att visa att hon var mer än bara illusioner, även om hennes illusioner var det som hade gjort henne känd bland sina egna.

Medan ena handen höll i dolken, rörde sig fingrarna på andra handen för att hålla magin aktiv. Istilwys stirrade Khishra irriterat i ögonen, som om hon förväntade sig ett svar som visade på en vilja att samarbeta.

“Mina projekt, mina krus och omsvep, mina partyknep, de är för mitt eget nöje. Tro inte att jag behöver något av det om du går emot min bedömning av vad som är bäst för vår Moder. Jag lämnar dig utan lämmar i skuggan här om du inte börjar samarbeta.”