Mitra ryckte till överraskat när hon blev hårt tilltalad och hastigt satte hon sig upp när en stöt mot hennes ben knuffade dem av bordet. Hon flämtade till och log sedan när hon såg att det var han, reste sig omgående upp från stolen och rätade till sin skjorta. Hon föste bort några hårstrån till sidan från framför ögonen på henne och sträckte sedan fram en hand för att erbjuda en handskakning.

“Kalla mig Mitra. Jag är här för att prata med dig om dina nattliga aktiviteter. Dina talanger har inte gått obemärkta och vi är lite nyfikna på dig. Om du tillåter mig några minuter, så skulle jag vilja ge dig ett erbjudande och en förklaring.”

Hon log varmt åt honom, tillsynes obesvärad av hur upprörd han verkade vara av att hon var där. Hon själv försökte utstråla så fredfull attityd som möjligt, då hon ville signalera att hon inte var här för att slåss mot honom utan endast prata.

“Härligt!” Sa hon muntert och lutade sig mot skrivbordet. Det verkade ha gått ganska enkelt att fånga hans intresse, så kanske det inte var så jobbigt att hon hade blivit skickad på den här rekryteringen. Kunde hon klandra honom, någon som han sökte säkert efter utmaningar och att utveckla sig, klättra i hierarkin som samhället är byggd på.

“Mitt namn är som sagt Mitra. Jag är vad man skulle kunna kalla en problemlösare och jag jobbar för en liten organisation med stora ambitioner. Ganska nyligt så …” Hon stannade upp och funderade över det bästa ordvalet. “… gick vi miste om vår mest fingerfärdiga medlem under ett jobb, ett jobb som därför aldrig blev färdigt och vi behöver försöka igen med.” Hon klev närmare honom och satte en hand på hans axel. När hon fortsatte prata, gjorde hon det med en lägre volym på rösten.

“Vi behöver en tjuv, helt ärligt. Vår förra tappade huvudet och vi saknar expertisen utan en.” Hon log åt honom. “Jag kan självklart inte ge dig alla detaljer här, om du skulle välja att inte acceptera vårt erbjudande, men det finns en adelsman vi skulle behöva komma åt några papper från, som har en fest imorgon. Vi kan få in dig innanför murarna och i värsta fall se till att vakter blir distraherade, men helst vill vi att de aldrig får veta att vi varit där förrän vi fått tag i personerna som förekommer på pappren.”

“Så vad säger du om att gå på fest hos en adelsman imorgon kväll? Om jobbet blir en succé kommer du självklart bli rikligt belönad.” Hon log varmt åt honom. Hon släppte taget om hans axel, tog ett kliv tillbaka och knöt sina händer bakom ryggen sin.

“Några frågor?”

Hon log varmt åt honom, de var rimliga frågor. “Du är en bra tjuv, men jag känner en kanske bättre spanare. Vårt lilla kollektiv är bland de främsta på det var och en av oss gör och spanaren vår kanske bäst av oss alla. Dock stannar kompetensen där, då de inte är mycket för att träffa folk eller smutsa ner sig.” Hon flinade till och skakade på huvudet.

“Bokstavligen tappade huvudet. En adelsman högg av det när han blev ertappad. Så det är inte utan risk, uppdraget, men belöningen väl värt det. Anledningen till att vi vill ha just dig dock, är just för att du inte ska bli sedd stjäla. Vi kommer hjälpa skapa förutsättningarna för dig att göra din del av jobbet, men jag skulle ljuga om jag sa att det var utan risk.” Hon hade en mer allvarsam blick mot slutet, men log sedan brett när hon gick vidare till att svara på frågan om kläderna.

“När det gäller dina kläder…” Hon flinade åt honom. “Vi känner en riktigt bra skräddare. Vad skulle du vilja ha för kläder? Annars har chefen ett bra öga för mode om du inte har något i åtanke.”