Post has published by Vintersaga
Viewing 6 posts - 1 through 6 (of 6 total)
  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Mitra har aldrig lagt mycket vikt och knappt någon tanke alls på sitt alviska arv, född till en mänsklig moder utan sin alviska fader i bilden eller ens känd vid namn hade hon ingen relation till sin art, utan visste bara livet som människa. Så fastän hon kunde förstå på en intellektuell nivå varför just hon blivit skickad för att leja den där Nercron till deras lilla grupp så kände hon sig lite som en bedragare (och inte på det roliga sättet). Vad visste hon om att vara alv, knappast skulle hon vara bättre på att relatera till honom än  någon annan.

    Klädd i sin finaste skjorta som fortfarande hade tecken av att en gång varit vit och med svarta läderbyxor traskade hon över taket på den välkända smedjan och undrade nyfiket om vilka spännande saker de gjorde där. De verkade ha det gott, knappast att de hade det svårt med pengar, så vad motiverade någon att bli yrkestjuv när man var född in i det här sammanhanget? Hon klev över kanten på taket, föll ned och tog tag i hustakets kant för att hindra sig själv från att falla ner på gatan, och gungade sig sedan in i rummet med det öppna fönstret som hon sett honom använda tidigare, så hon antog att det var hans egna rum.

    Väl inne satte hon sig ned på en stol vid bordet, satte upp sina fötter på bordet och händer bakom huvudet, tillbakalutad och väntande på att herr Nercron skulle komma tillbaka till sitt rum, vickande på stolen. Hon hade långt, korpsvart hår, blek hud och väldigt tydliga utåtpekande alviska öron. På bordet demonstrerade hon sina grova kängor som mycket tydligt underifrån hade sett många, många dagar och var slitna nästan genom sulan men som väldigt tydliga var henne kär, då de annars var i gott skick och blev väldigt tydligt rengjorda och omsnörade regelbundet.

    Det tog inte mycket väntande däremot innan Mitra somnade där hon satt, då hon hade varit vaken orimligt länge nu.

  • Rollspelare
    Member since: 02/07/2024

    Nercron har spenderat en dag med att långsamt rekognosera en av köpmännens gömställe för alla pengar som han får in på sina varor under dagen och funderar på att slå till ikväll.

    Men efter att han hoppat in genom sitt fönster som vanligt på kvällen efter att ha noga och försiktigt försökt att gå en så krånglig väg hem som möjligt för att villa bort förföljare som han alltid gör. Så ropar Nercrons sambo efter honom. Som att hon vet exakt när han kommer in så han tar och går till sin sambo för att äta middag.

    Nercron är ganska lång så han får ducka när han går genom dörren och han råkar alltid slå till det där förbannade örat som det ser ut som någon klippt i.

    Faktiskt så är det så att när Nercron var barn så klipptes han i just det vänstra örat för att han skulle lära sig att inte smyglyssna på andra folks konversationer och lista ut deras hemligheter, men det hade exakt motsatt effekt.

    Detta fick Nercron att lyssna ännu försiktigare och mer varsamt för att han inte skulle bli klippt i det högra örat också.

    Efter ett stort skrovmål så tackar Nercron för den förträffliga middagen och drar sig tillbaka för en god natts sömn.

    Men när han kommer in genom dörren går en iskall känsla genom kroppen då han ser en annan alv sitta i hans stol vid skrivbortet med fötterna på bordet, på en av hans ritningar för ett framtida projekt!

    Nercron lägger handen på sin dolk innan han harklar sig och frågar med en lite auktoritär röst.

    “Vem är du som sitter i mitt sovrum, vid mitt skrivbord, med fötterna på bordet!?”

    Samtidigt som han nästan ryter frågan och håller sin kniv i skidan så slår han ner den objudna festens fötter från bordet.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    Mitra ryckte till överraskat när hon blev hårt tilltalad och hastigt satte hon sig upp när en stöt mot hennes ben knuffade dem av bordet. Hon flämtade till och log sedan när hon såg att det var han, reste sig omgående upp från stolen och rätade till sin skjorta. Hon föste bort några hårstrån till sidan från framför ögonen på henne och sträckte sedan fram en hand för att erbjuda en handskakning.

    “Kalla mig Mitra. Jag är här för att prata med dig om dina nattliga aktiviteter. Dina talanger har inte gått obemärkta och vi är lite nyfikna på dig. Om du tillåter mig några minuter, så skulle jag vilja ge dig ett erbjudande och en förklaring.”

    Hon log varmt åt honom, tillsynes obesvärad av hur upprörd han verkade vara av att hon var där. Hon själv försökte utstråla så fredfull attityd som möjligt, då hon ville signalera att hon inte var här för att slåss mot honom utan endast prata.

  • Rollspelare
    Member since: 02/07/2024

    Nercron blir överraskad av Mintras vänliga tal och nästan som förtrollad av hennes ord, någon hade lagt märket till hans färdigheter.

    Var detta något positivt eller negativt frågar han sig själv men bestämmer sig för att det är positivt, om Mintra haft onda intentioner så hade stadsvakten varit där med henne eller ännu värre någon av tidigare erövringar.

    “Jag är Nercron som du redan verkar veta. Jag är nyfiken på vad du har att berätta så låt höra!”

    Nercron har lagt av sin barska ton och tagit bort handen från dolken och har en ycket mer väl villig utstrålning.

  • Rollspelare
    Member since: 26/04/2020

    “Härligt!” Sa hon muntert och lutade sig mot skrivbordet. Det verkade ha gått ganska enkelt att fånga hans intresse, så kanske det inte var så jobbigt att hon hade blivit skickad på den här rekryteringen. Kunde hon klandra honom, någon som han sökte säkert efter utmaningar och att utveckla sig, klättra i hierarkin som samhället är byggd på.

    “Mitt namn är som sagt Mitra. Jag är vad man skulle kunna kalla en problemlösare och jag jobbar för en liten organisation med stora ambitioner. Ganska nyligt så …” Hon stannade upp och funderade över det bästa ordvalet. “… gick vi miste om vår mest fingerfärdiga medlem under ett jobb, ett jobb som därför aldrig blev färdigt och vi behöver försöka igen med.” Hon klev närmare honom och satte en hand på hans axel. När hon fortsatte prata, gjorde hon det med en lägre volym på rösten.

    “Vi behöver en tjuv, helt ärligt. Vår förra tappade huvudet och vi saknar expertisen utan en.” Hon log åt honom. “Jag kan självklart inte ge dig alla detaljer här, om du skulle välja att inte acceptera vårt erbjudande, men det finns en adelsman vi skulle behöva komma åt några papper från, som har en fest imorgon. Vi kan få in dig innanför murarna och i värsta fall se till att vakter blir distraherade, men helst vill vi att de aldrig får veta att vi varit där förrän vi fått tag i personerna som förekommer på pappren.”

    “Så vad säger du om att gå på fest hos en adelsman imorgon kväll? Om jobbet blir en succé kommer du självklart bli rikligt belönad.” Hon log varmt åt honom. Hon släppte taget om hans axel, tog ett kliv tillbaka och knöt sina händer bakom ryggen sin.

    “Några frågor?”

  • Rollspelare
    Member since: 02/07/2024

    Nercron blev ypperligt förvånad över det (så att säga) rakt på sak konstaterande att han var tjuv, han började fundera på hur länge någon verkligen hade lagt märket till honom och hans tjuvaktigheter.

    “Jag har endel frågor!

    Ett, om jag är så oerhört lämplig för ert uppdrag, hur har du eller ni då lagt märket till mig?

    Två, du sa att er förre tjuv “tappade huvudet”. Då undrar jag hur då? Och är det verkligen lämpligt att försöka stjäla något på en fest bland massor av ögon som kan se mig?

    Jag har varit rätt obemärkt i denna stad iallfall som jag trodde fram tills du kom in i mitt arbetsrum och inkräktade.

    Med det sagt så är jag väldigt intresserad av ditt erbjudande bara jag får svar på mina frågor samt en fråga till!……

    Vad ska jag ha på mig?”.

    Nercron hade ett stort flin på läpparna när han sa de sista orden.

Viewing 6 posts - 1 through 6 (of 6 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.