Post has published by Nadux
Viewing 5 posts - 1 through 5 (of 5 total)
  • Rollspelare
    Member since: 18/11/2018

    Ännu en lång diskussion. Trots att den gamla alven höll en högaktad plats i Caras Aelir efter att hon något motsträvigt lämnat ifrån sig några av de magiska hemligheter hon plockat upp under åren så var det sällan de uppskattade när hon kom förbi och frågade efter ädlingen. Många viskade tyst om att det varit bättre om han valt en annan lärare än just henne, allt annat än henne. Han visste mycket väl vilka rykten som befläckade hennes rykte, visste han inte bättre än sin mor?

    Mannen framför Sylmir höjer sin röst något och insisterar bestämt att det är bättre att Sael stannar innanför akademins trygga väggar, inte i den värld som kunde fresta även den starkaste av magiker om man inte var försiktig. Men inte såg hon berörd ut, snarare lekte ett illmarigt leende på hennes tunna, nariga läppar.

    “…Om jag ej trodde att han skulle klara sig utanför dessa orimligt alldagliga väggar skulle jag självfallet inte driva detta vidare, Indil. Jag låter mig ej tro att du underskattar min förmåga att vårda och utbilda en elev. Nå, ni vet att han skulle blomstra under himlens vakande ögon.”

    Mannen skruvade på sig och man kan se att ett viss tvivel väcks inom honom som han besvarar genom att öppna dörren till den enorma salen.

    “Sael.”
    Ropar han och gestikulerar till eleven att han skall komma ut till hallen.

  • Rollspelare
    Member since: 02/12/2018

    Det var med vördsamma steg som Sael rörde sig ut mot hallen, och hans grimaser hade illa kvickt skiftat över till det karaktäristiska gemytliga leendet han oftast bar på sina läppar. Med varje kliv så gungade de stora klockformade ärmarna tillhörande den långa blekröda rocken som klädde hans gestalt.

    På grund av alla rykten och löst prat han hört om Sylvir så kände Sael sig fortfarande osäker över sitt val, men det som fick honom att ta beslutet var främst det fördärv de hade gemensamt.

    De hade båda fått sitt namn besudlat.

    Sael stannade upp framför de två och nickade aktningsfullt mot dem båda. Hans händer slöts sig kring varandra alldagligt framom hans kropp i brist på bättre placering och han vred försiktigt på sig för att ställa sig bekvämt.

    Länge och väl funderade han på vad han skulle säga när han hade gjort sig sällskaplig, men tack vare nervositet och plötslig förlägenhet så var de lättare sagt än gjort.

    “Mäster Indil,” addresserade han mannen som hade kallat på honom innan han riktade sin uppmärksamhet mot deras gäst. Det dröjde innan han fortsatte, just för att han inte kunde bestämma sig hur han skulle tilltala henne.

    “Och Sylvir,” fullföljde han tillslut. “En sann glädje att få angelägenheten att träffa er.”

  • Rollspelare
    Member since: 18/11/2018

    Sylmir nickar hovsamt mot eleven och talar tyst med Indil som bleknar mer och mer desto fler ord som viskas i hans öra. Han vänder sig mot henne och tittar på henne som om hon vore en vålnad men behärskar sig i sista sekund. Han harklar och sträcker på sin rygg innan han vänder sig mot Sael.

    “Vi… har gemensamt diskuterat om att det möjligtvis skulle gagna dig att få tillgång till mer praktisk kunskap bortom Nela’thaënas.”
    Indil håller märkbart inte med om de ord som flödar från hans mun, men Sylmir fortsätter att nicka med ett stillsamt leende på sina nariga läppar.

    “Det är mycket man kan läsa sig till, men vad världen har att erbjuda kan ej få plats i en bok. Det finns så mycket mer som vi kan upptäcka, så många detaljer som andra inte sett tidigare.”
    Hon rör sig förbi Indil och talar direkt till Sael. Hon möter hans blick… Hennes uttryck tenderar att vara lika kyligt som hennes isblå ögon, men idag verkar ett en flamma tänts bakom fasaden. Det var ett begär som för en kort stund snuddade vid mani innan det snabbt svalnade när hon vände sig tillbaka mot Indil.

    “Det glädjer mig att ni förstår, Mäster Indil. Nu får vi bara se vad Sael kan tänkas vilja.” 

  • Rollspelare
    Member since: 02/12/2018

    Det var inte vidare svårt att uppmärksamma Mäster Indils inställning till situationen, och det var ändå något som gjorde Sael illa till mods eftersom Indil alltid brukade den mest sansade och artiga bland de äldre i akademin.

    Vad Sael kan tänkas vilja? Det var en mycket bra fråga, och han vet ännu inte svaret på den. Sylmir hade dock en väldigt bra poäng, vilket är att det inte går att bli erfaren av att läsa. Givetvis måste man själv erfara och se allting med egna ögon. Dessutom så är inte akademin den mest spännande platsen att befinna sig på, och mestadelen av vardagen regleras strikt av föreskrifter och principer som gör att en känner sig tämligen låst i sin utveckling och nyfikenhet. Det fanns egentligen bara ett argument som talade för att han skulle avböj, och det är nämligen de fördomar och ting folk omkring har berättat för honom om Sylvir.

    Sael växlade ett par blickar med Mäster Indil, som gjorde sitt bästa för att via ögonkontakt och kroppsspråk signalera vad hans ståndpunkt var i det här beslutet, men Sael hade redan bestämt sig.

    “Det skulle vara en stor ära att få upptäcka världen och dess gåtor med dig som lärare, Sylmir,” anförde Sael, nickandes med huvudet för att för sin egen skull bekräfta det han själv precis sagt.

  • Rollspelare
    Member since: 18/11/2018

    “Nå, sedan vi alla tre samt att jag erhåller ett samtycke från andra i akademin så finner jag det ytterst lämpligt att vi börjar att fundera på när vår resa skall påbörjas. Om det var upp till mig så skulle jag be er att packa era väskor, snarast. Kunskap är flytande och glöms bort med varje minut som går… vi har ingen tid att förlora.”
    Indil nickar lite motvilligt och sänker blicken mot golvet som han accepterat sitt nederlag, i alla fall tillfälligt.

    “Ett par ord innan dess, om jag får vara så fräck.” 
    Han gav Sylmir en menande blick som hon besvarar med en stel med fortfarande elegant bugning. Hon tar ett par steg bort och plockar upp en tjockare bok från en väska hon slängt över axeln.

    “Mäster Tindómë är och kommer alltid förbli kompetent inom hennes forskningsområden, men… jag råder er att följa er egen moraliska kompass. Se världen med era egna ögon och låt er inte lockas av det okända.”
    Läraren viskar dessa ord tyst till Sael och försöker att ömt hålla honom om axlarna och skakar honom lätt som om det skulle få honom att förstå vad han verkligen menade.

Viewing 5 posts - 1 through 5 (of 5 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.