- This topic has 21 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 6 månader sedan by
.
-
Spartak tog tag i vaktens bälte och drog honom en aning närmare sin cell.
Han kunde nätt och jämt nå till nyckelknippan med fingertopparna, och så fort han hade den i handen gav han Deron en kort sammanbiten nick och tillsammans släppte de varsamt ner honom på golvet utan att göra för mycket väsen av sig.Spartak torkade svetten ur pannan och kastade en orolig blick på sin cellgranne, men visst fanns det en gnutta hopp i blicken på ynglingen?
Han fumlade lite med nyckeln men lyckades efter ett par försiktiga försök att låsa upp sin dörr med ett stumt klick.
En lättad suck lämnade hans torra läppar när han smög sig fram till Derons härnäst.”Håller du ett öga efter fler” Mumlade han till honom när han aktsamt låste upp nästa dörr.
”Så gömmer jag…… den här.” Sa Spartak kallt och tittade upp på Deron och försökte finna något uppmuntrande att säga.
”Vi klarar det här.”Spartak tog sedan tag under vaktens armar och släpade in honom i sin cell, han placerade honom på britsen och var på väg ut innan han ångrade sig, tog två steg tillbaka in i mörkret och kom ut med mannens beväpning. Han vägde en påk i handen och räckte över en dolk i skida till Deron.
-
Ögonen fixerade sig i mörkret, som var korridoren, för att se om någon annan skulle höra hur nycklarna skramlade till lite. Dörren hans gick upp med ett litet klick och han kunde knappt tro det. De långa åren. Längtan. I sina tankar nickade han bara lite lätt åt Spartaks ord. Det var bäst att göra så lite ljud som möjligt. Han valde att inte se hur Spartak släpade på den livlösa vakten, utan höll sina ögon på korridoren fortfarande. Tyst hade han öppnat dörren och på samma sätt stängt den.
Deron knöt sin näve kring skidan till dolkan och höll den hårt och nästan krampaktigt. För att sedan nicka igen, nästan lite uppmuntrandes. Även ett svagt, snett leende fanns där i det smutsiga och buskiga ansiktet. En kort blick sände han vakten som låg på britsen. Nästan som han sov. Kanske han gjorde det? En djup sömn. På något sätt kändes det lättare att tänka så.
“Vad nu…? De borde få leverans av mat till ön. Kanske vi kan avvakta och smyga oss ombord?” frågade han, viskandes nära Spartak.
You must be logged in to reply to this topic.