- This topic has 191 replies, 2 voices, and was last updated 3 år, 3 månader sedan by Xarnir.
-
Att Xharin ansåg att det var en bra idé att vila lite, fick hennes att sucka lätt för sig själv. Det var en bra idé. De båda skulle behöva lägga upp fötterna lite och krypa under ett varmt täcke för att inte bli förkylda eller sjuka av de blöta kläderna. Hon nickade lätt till slut åt vad de båda hade sagt.
“Vila blir det då! Men jag har väl ditt ord på att du inte smiter undan utan mig imorgon?” frågade hon, lite menande med ett stort leende och blinkade med ena ögat.
-
Han stärkte lite på sig och tog sig upp från stolen, det kändes att han suttit där ett tag men eftersom hans huvud kändes lite lummigt stod han kvar där vid bordet för att hämta andan lite. Han var tröttare än han trott och lite full på det, underbart han skulle säkert sova rätt bra för en gång skull.
“Du har mitt ord. Jag väntar här nere, om du nu inte redan är uppe då jag vaknar.” Xharin log lite retsamt tillbaka och hoppades på att hon skulle vänta in honom om han nu inte vaknade i gryningen som vanligt då. han tog tag om sin vandrings stav men vinglade ändå till lite.
“..just ja, jag kom just på att vi inte beställt något rum. Får hoppas det är två kvar då.” -
Det sista var inte något som Vésiva hade tänkt på. Hon kastade en orolig blick omkring sig. Ett värdshus som förr var väldigt fullt med folk, tycktes vara nästan tomt nu. Det bådade sällan gott. I för sig var regn alltid något välkomnat för värdhus och dryck. Affärer brukade blomma i regn.
“Äsch! Vad som sker, sker!” utbrast hon, lite mindre orolig, åtminstone till synes. Hon drog på sig sitt charmigaste leende och rörde sig mot bardisken.
“Min bästa värd, det råkar inte för sig att du har två rum kvar?” frågade hon och lutade sig mot sin ena arm.
-
Han såg sig också omkring i den nu nästan tomma lokalen, det var visst lite senare än han trott. Men de fick väl hoppas på att den stora delen av folket som suttit där var lokalbor och bara kom dit för att dricka eller äta gott.
Xharin nickade lite, ja det som hände hände i värsta fall fick de väl dela då. Så länge det inte vart stallet så var han rätt nöjd, ligga på ett höloft var inte precis vad han ville. Även om det nu var bättre än inget tak alls över huvudet.Han stegade efter henne och log också så välvilligt han nu klarade av, tog stöd av staven för varje steg då hans huvud fortfarande tycktes susa lite.
-
Värden kastade en blick bakåt på sina nycklar – och där det förut var ett flertals som hade hängt och skramlat i vinden – fanns nu enbart en. Han tog tag i den och slängde ner den i disken så att det blev en distinkt smäll och sköt den mot Vésiva. Lite irriterad över värdens agerande tog hon upp några guldmynt och lade de på disken.
“Låt gå, låt gå” mumlade Vésiva, som hade förstått att det enbart var ett rum kvar och att det inte var billigt. Hon hade alltid svurit över hur dessa värdar i Nirai förstod efterfrågan i rum med. Trots allt var det en vara lika så. Hon tog hastigt nyckeln när värden öppnade sin handflata. För tänk om han ångrade sig igen. Ett enkelt kast mot sin nyfunna kamrat, så att händerna blev fria för nycklar och hon kunde ta sin egna plunta och ta en klunk.
”Lite otur, men förhoppningsvis finns det plats på golvet, eller i en soffa” sa Vésiva, som var mindre kräsen.
-
Det tog honom en liten stund att förstå att det bara fanns ett rum. Hans leende stelnade sakta till en trött grimas så pigg på att dela rum med en främmande ung kvinna var han inte. Nåja det kunde väl varit värre det kunde fått behöva lämna värdshuset helt, för att söka en annan plats att sova på.
Xharin vart lite förvånad över att hon betalade, men visst de kunde göra upp det senare han hade massa guld så det skulle inte bli ett problem. Magikern tänkte inte ens då han lätt fångade nyckeln bra mycket fortare än någon skulle kunna tro om en så gammal man. Medan han försökte debattera med sig själv hur mycket gentleman han skulle vara. Inte det enklaste så han kom med en kompromiss. Då han väl tänkt att säga att det inte kom på fråga att hon sov på golvet.
“Vi får väl se vad som finns där först och ta beslutet om vem som sover var väl i rummet.” han stoppade nyckeln i närmsta ficka och började gå upp för trappen till ovanvåningen där rummen var ännu stödd på sin stav.
Väl uppe tog han fram nyckeln och öppnade dörren åt dem båda.
- This reply was modified 5 år, 6 månader sedan by Xarnir.
-
Det kändes alltid lite som ett tomrum när hon spenderade pengar. Fast hon var medveten om att det snart skulle komma tillbaka. Om inte mer. Den nyfunne personen skulle kanske kunna leda henne till mer eftertraktade varor, om inte ännu bättre, äventyr! Bara tanken gjorde henne upprymd. När senast hade hon varit på ett sådant? Som inte slutade med torra män som hade penningpungar större än sin egna manlighet. Snåla jävlar, med äckliga flin. Tanken fick henne att rysa.
Dörren sköts långsamts upp och hon stack, kanske lite oförskämt snabbt, i dörrkarmen och granskade rummet. Det var inte det värsta hon hade varit med om, men inte heller det bästa. Hon kastade en ursäktande leende mot Xharin när hon knuffat undan honom mot väggen i hennes hast.
”Så, jag antar att fåtöljen duger för mig!” sa hon med ett artigt leende och gick mot fåtöljen som hon talade om. Även om det var mer en stol, med alldelles för många träflisor. Men hon satte sig ner innan han hann säga emot henne.
-
Det var inte mycket till rum en skranglig säng och en ‘stol’ eller fåtölj, visst för han väl vart med om värre nu men detta var han inte riktigt beredd på. Xharin suckade tyst och märkte knappt då hon knuffade undan honom mot väggen, då han hade mer ögon på sängen, det fanns inte ens en chans att de skulle få plats där båda två utom man var så att säga mer än vänner.. De var väl inte ens det ännu då de just träffat varandra.
Trollkarlen ryckte till lite tittade på henne då hon kröp upp i fåtöljen, var det ens idee att protestera då hon verkade bestämt sig?
“Nåväl då efter som ni tycks ha bestämt er då, men nästa gång blir det jag som sover i något liknade.” han strosade bort mot sängen, ställde staven mot väggen, lade ner packningen vid fotänden och satte sig försiktigt vi den. Den var visst lite stabilare än den sett ut, vilken tur. Han drog av sig stövlarna och manteln men stannade vid det, inte för han var så blyg av sig nu utan mer av hänsyn. -
Den unga kvinnan drog fram sin väska som hon hade haft på ryggen förut och ett spår syntes när hon drog till sig sin väska. Allt damm som samlats hade väskan föst bort och det virvlade upp i luften så att Vésiva nös till. Hon avvaktade ett tag innan hon svarade Xharin. Som för att se om hon ännu en gång behövt nysa. Hon drog in ett djupt andetag med sin näsa och ett kort snörvlande innan hon drog fram en mörkblå filt och lade runt sig. Samtidigt som hon försökte sparka av sig sina stövlar, som till slut ramla till marken med ett litet duns. Hon skrockade lätt och drog filten ännu närmare sig.
“Kommer inte på fråga, mina unga ben klarar nog dessa stolar bättre. Om inte du har magi nog för att sära på de där sängarna” sa hon, med ett litet skratt. Som om det var ett dåligt skämt.
-
Han satt kvar på sängkanten och flätade ihop sitt allt för långa hår i en slarvig fläta, det enklast så. Även om det såg lite lustigt ut då han slängt flätan framåt bredvid skägget. Sängen knakade lite då han böjde sig för att ta upp ett föremål ur sin packing en liten påse med mynt.
“Här är väl ungefär vad jag är skyldig dig för rummet” sade han roat och kastade den mot stolen men missade ganska fint ärligt landade den inte ens så långt från han fot; snyggt…Xarnir harklade sig lite, såg på henne och stolen, nej den dög inte att ens försöka att göra någon magi på alls. Han skrockade lite åt tanken dock.
“Jaja visst jag kan se gammal ut, men klarar mer än du tror. Även just magi har vissa begränsningar.” Först då han sagt orden kom han på att han just avslöjade saker men visst vad skulle det spela för roll nu? Hon skulle väl ändå få reda på det. -
Åt myntet skrattade hon lätt, inte för att vara taskig, men det bara slank ur henne. Det var svårt att inte le åt det hela. Det var en sådan humoristisk situation. Hon höll upp sin hand och skakade på huvudet så det ljusa håret yrde runt omkring henne.
“Det verkar som om myntet inte vill släppa dig än – behåll dina pengar. Du kan bjuda mig på något gott sedan” sa hon och såg på honom lite nyfiket. Så han var en magiker? Åtminstone såg han ut som e n trollkarl från de böckerna hon läst när hon var liten. Det var spännande – men nu var väl inte tiden att ställa frågor?
“Att dela sängar tar mycket magi?” frågade hon med ett höjt ögonbryn, det skulle bara behövas en yxa och en kraftig man för att kunna sära på sängen. Eller ja… Kanske några nya sängben… täcke och annat. Nå kanske det inte var så simpelt trots allt.
-
Han drog själv på munnen, det där var det löjligaste kast han någonsin lyckats med. Xharin såg på påsen med mynten sedan på henne igen.
“Visst jag bjuder gärna nästa gång” han suckade gjorde en kort gest åt påsen och lika plötsligt förflyttade den sig till han fot så han kunde plocka upp den utan större besvär, han gäspade trött.“Tro mig det skulle bli småflisor om jag ens försökte, det skulle behövas mer material för att skapa ytterligare en säng. Dessutom tror jag inte värdshusvärden skulle uppskatta det hela” han flinade “Nej kanske dags att sova?” De kunde definitivt fortsätta prata nästa dag enligt honom. Så han drog upp sina långa ben och lade sig i sängen, den var väldigt hård och knakade lite då han rörde sig för att lägga sig till rätta.
-
De sista orden försvann lite för hennes trötthet. Hon kunde inte rå för det, även om hon försökte dölja sin gäspning under sin hand. Men när väl hon såg den äldre trollkarlen krypa till sängs kunde hon tillåta sig själv att somna. Hon sov en del, men hade svårt att hålla sig allt för länge i drömlandet. Hon sträckte på sig och smärtan i nacken kändes mer och mer. Kanske stolen inte varit allt för bekväm trots allt.
”God morgon…?” sa hon, lite tystare som om var rädd att väcka en björn som sov. Trots allt, vem vet om någon magi sköts iväg åt skjotahejti. Nyvakne trollkarlar kunde väl vara farliga?
-
Trollkarlen somnade genast då han lagt sig till rätta vilket var ett rent under med tanke på hur hård sängen var och för en gång skull sov han riktigt bra han som annars sov med ett öga öppet minst sagt. Den här natten sov an som en stock.
Xharinyon vaknade till ett väldigt försiktigt godmorgon; han såg sig lite förvirrat om. Ja, just det han hade sällskap. Det hade han när på glömt. Han gäspade stort och sträckte på sig och det vare svårt att säga om det var sängen eller hans rygg som knakade då han satta sig upp försiktigt.
“Godmorgon” yttrade han hest och harklade sig och log blekt och började lösgöra sitt hår från den fula flätan. -
Godmorgon? Ja, kanske det var en god morgon. Trots allt hade inte varken eld, eller någon blå blixt kommit ifrån trollkarlen och det var väl alltid ett gott tecken. Åtminstone bestämde sig Vésiva för att så var fallet. Vad skulle det annars vara? Hon sträckte på sig med en gäspning och alla ben och armar åt alla håll som var möjliga.
“Det verkar bli en fantastisk morgon!” utbrast hon, lite för positivt för morgonen och hon drog undan det slitna gardinerna som gav ifrån sig ett moln av damm som solens vackra strålar.
“Perfekt början på en dag, inte sant?”
-
Han blinkade lite ugglelikt åt solstrålarna, helt vaken var han inte än men det var ju svårt att inte smittas av hennes glada humör. Xharin som annars var ganska butter på morgonen log brett åt hennes ystra uttalanden.
“Ja, det ser så ut minsann. Inte illa efter allt det där regnandet.” han stärkte på sig igen och ställde sig upp han kände sig rätt stel efter en natt i en hård säng men det hade säkert vart bättre än stolen hon fått sova i..“Vad säg om att jag bjuder på frukosten?” föreslog han vänligt medan han plockade upp sin packning och staven.
-
Egentligen var hon alltid lite skeptiskt till att bli bjuden på något. Det var alltid något som personen som bjöd ville ha för besväret. Fast det verkade inte vara fallet just nu. Dessutom hade hon bjudit på rummet, så i sådana fall skulle de vara kvitt. Det kunde väl inte skada att acceptera erbjudandet för en gångs skull?
Hon bet sig lätt i läppen innan hon nickade med ett brett leende och slog ut armarna.
“Ja, det skulle väl inte skada med lite energi!”
-
Det tog henne ett tag att fundera över saken tyckte han allt, men han vart väldigt lättad då han fick lov att bjuda henne så de bli lite mer kvitt eftersom hon bjudit på rummet. Trollkarlen andades ut lite tyst och log långsamt.
“Då så jag går ned och beställer” sade han och försvann ut ur rummet innan hon fick för sig att trots allt protestera.Xharinyon beställde en stadig frukost från den surmulne värden, betalade och slog sig ned vid ett bord nära fönstret som han ville njuta av att se att det inte regnade längre och inväntade sitt sällskap medan frukosten dukades fram.
-
Medan Xharinyon beställde in frukost, passade Vesíva på att göra i ordning sig. Tvätta av sig, byta kläder, fortfarande i Bläcks färger men lite renare. Det kändes skönt efter en sådan lång resa. Hennes ljusblonda hår satte hon upp i en fläta som föll nedför hennes högra sida. En svart korp fjäder på slutet inlindad i bandet.
“Åh så gott det ser ut!” utbrast hon med ett litet leende och slog ihop händerna exalterat innan kvinnan slog sig ner och såg på all okänd mat lite fundersamt.
“Vart ska man ens börja?”
-
Xharin tände sin pipa medan han väntade, han var rätt säker på att hon utnyttjade sin tid väl och så var ju också fallet. Hon hade visst passat på att tvätta av sig och byta kläder. Nåväl han fick göra det en annan gång eller eventuellt använda magi, även om han nu inte brukade använda det för så triviala saker om han nu inte hade något annat val då.
Han log lätt då hon slog sig ned och släkte sin pipa samtidigt som han tog sig en titt på all mat.
“Det var en bra fråga.” Han såg lite fundersam ut “Jag vet inte, det är väl bara att börja någonstans antar jag.” sade han efter att ha funderat lite började han äta av maten.
You must be logged in to reply to this topic.