Hon flinade där det är att hon märkte av hur irriterad alven blev, för att om det var något så testade hon gränser. Hon hade inga problem att fortsätta göra det. Hon tippade huvudet och blickade på henne med en viss undran.

-“Och hur får jag det.. om jag får lov att fråga?” Kunde nog se hur det lurade ett leende, nära på att börja bubbla fram till ett retsamt. Nej, hon ville ju så gärna veta så att just nu verkade det som hon höll sina tassar och händer för sig själv. Nog för det kliade i dem att få röra vid alven, men hon behövde ju all information hon kunde få.

Meoa verkade som försöka lyssna på det som hon kläcker ur sig. Hon visste ärligt inte om hon skulle anse någon av hennes sort som vän, bekant ja så klart men inte mer än så. Det handlade om att hon behövde ett ständigt flöde av information även om hon själv kunde ta reda på den så var det lättare när man inte alltid behövde dra den ur någon. Så det var väl lite av en frisk vind det.

Däremot så rynkar hon på nosen åt hennes ord. -“Mina händer är aldrig kletiga, det är vidrigt.. så de behöver du inte tänka på.” En så där bestämd fnysning blev det som svar! Ja, hon kunde betala för sig med information av lika värde eller exempelvis i de där konstiga mineraler som folk verkade förtjusta i. Nej ville man ha något kunde man lika väl ta det, nu var det ju mer problematiskt i det här fallet!

-“Så.. vad är de tre sakerna..?” Hon klippte med ögonen, som om att hon inte förstått vad hon sagt innan. Eller retades hon bara med henne, eller syftade hon på att två av sakerna var hennes händer och resterande betalning för information i form av mineraler eller information.
Svansen viftade till, eventuellt irriterad av situationen.