- This topic has 2 replies, 2 voices, and was last updated 4 år sedan by
.
-
Herr Waldorf skyndade sig genom pelarsalarna och fönsterklädda korridorerna genom slottet i Hannadon. En sällan skådad syn då de flesta kom till Herr Waldorf och inte tvärtom men denna morgon hade hans förfarande farhågor blivit bekräftade. Kung Sandor hade sannerligen låtit Märehn bryta sig loss och bilda ett eget furstendöme och om de inte var tillräckligt, de hade redan lyckats ena de olika rikena och klanerna under en furste. Enligt Herr Waldorf var detta både förfasande och skräckinjagade nyheter, han tillhörde de adelsmän som mycket väl mindes hur Märehns trupper hade härjat under inbördeskriget och han tillhörde även de som på nära håll hade sett deras illdåd. Han var därför nu påväg till drottningen för hon om någon kunde väl tala vett i hennes make nu när han hade blottlagt deras rike och han hade inga problem att bana väg till drottningen för Herr Waldorf var ingen simpel lite baron, även om det bar just ett baroni han hade, vilket hans utsökt tillskurna siden kostym och juvelbeklädda fingrar borde tala om för det flesta. Han hade trotts det skaffat sig kontakter och pengar som givit honom positioner som sin tur hade inbringat än mer kontakter och pengar. Skulle man fråga honom själv skulle han väldigt högfärdigt tala om för en att han var ett mycket betydelsefull man. Han var trotts allt djupt inblandade i landets affärer både rörande dess skattefinanser och logistiska underhåll av dess armé. Herr Waldorf hade aldrig kanske ens sett ett slagfält men han hade ändå med sina kontakter och pengar stakat fram arméer under inte mindre än 3 kungar vid det här laget. Förmodligen skulle det bli en fjärde kung i den här takten muttrade han för sig själv, i synnerhet om kungen fortsatte att göra sig av med arméer och vasaller i den här takten.
” Jag har ett mycket brådskande ärende som endast ämnar sig för vår ärade drottnings öron” svarade han raskt på en av drottningens hovdamers fråga vad hans ärende till drottningen gällde och spände sen kort sina ögon i henne. Om hon inte ville se sig bortgift till någon avlägsen greve utan betydelse gjorde hovdamen bäst i att se till att Herr Waldorf fick igenom sin vilja… han var som sagt en mycket viktig man, en man som aldrig hade sett ett slagfält
-
Det är en djup hovnigning som hovdamen ger ifrån sig. Den där Waldorf behövde man hålla sig väl med det visste alla och även om hon inte alls egentligen önskade släppa in honom till sin drottning så hade hon inte mycket till val. Hon niger djupt igen och rätar sedan på sig” Ja, självklart ers nåd.. ” Säger hon lågt medan hon vänder om med frasande kjolar för att leda honom bort mot dörren in till det som var drottningens arbetsrum. Ett vackert och aningen avskalat rum för att ge arbetsro med tunga sammetsgardiner i blått längs med de höga fönstren som släpper in mycket ljus. En stor öppen spis på ena änden och mitt framför de stora fönstren ett skrivbord i ek.
Drottning Selene tittar upp när dörren öppnas och hennes hovdam kommer in, niger djupt och meddelar att hans nåd Waldorf är här och begär audiens. Drottningen lägger ifrån sig pennan och suckar lite, rättar till kjolen lite och nickar innan hon reser sig, kliver ut framför skrivbordet för att ta emot mannen” Släpp in honom ” Ber hon hovdamen som gör henne till viljes.
”Ers nåd Waldorf ” Hälsar hon honom men säger inget mer utan väntar in honom så att han ska kunna framföra sitt ärende. Händerna vilar lätt mot det grå sidentyget i hennes enkla men ändå majestätiska klänning. Håret uppsatt i en flätad krans på hennes huvud och fäst med nålar av pärlor och röda stenar” Vad kan jag göra för Er?”
-
Herr Waldorf stannade framför drottningen av deras ärade konungarike ” ers höghet” inledde han och gjorde den traditionella hälsning i Karm som var av börd när man hälsade på drottningen ” Jag kommer med oroande nyheter som nyligen för mig blivit bekräftade” han stannade upp lite som att han funderade på hur han skulle framföra det eller för att göra en mer dramatisk leverans av nyheten, han var trotts allt en talför hovman ”Att efter slagit om Loradon skall vår ärade konung ha låtit Märehn bilda en egen furstestat” han stannade upp igen som om han ville låta det sjunka in. Karms konung hade alltså låtit Märehn ta alla sina tusentals krigare och överge nationen i denna tid då Karm stod inför stora prövningar samtidigt som hoten tornade upp sig överallt. Det fanns den där nya fursten…eller bror till furstinnan som fick leka fritt i Iserion nu när Märehns direkta kontroll över landet försvagats och så fanns Iselem vars allians han inte riktigt visste exakt vart den stod samtidigt som deras andra allierade begärde soldater som helt enkelt inte fanns att avara ” Inte nog med att vi förlorat tusentals soldater vi vet också att de är tusentals soldater som följer en religion som kallar oss för otrogna ” för att inte nämna alla deras böner om att få krossa Karm
You must be logged in to reply to this topic.