Han drack av sitt vin och lättblicken dras till elden, där kom den att ligga en stund som om han djupt övervägde vad hon hade sagt men inom viskade rösten från Loradon. Rösten Dödsskuggans dal, dess väktare som fört honom ur Loradon vid liv. Han mindes inte rikigt hur det hade gått till men Vizzearys hade alltid funnits där sen dess och för en stund kunde han inte slita sig från den inre monlogen som förstärktes av elden och fick honom att sjunka i mörka tankar om världen för Vizzearys hade aldrig förlåtit världen helt för vad den hade gjort med Izeleth. Tillslut lyckas han slita sig från elden och tillbaks till sin fru och låter sina blåa ögon vila på henne där man fortfarande kunde ana Vizzearys eld i ögonen .

”Druzina är långt borta” började han, både i tid och faktiskt avstånd. För honom var det mer något han satte upp som en möjlighet än något han med säkerhet visste skulle kunna ske men att ha anspråk på Druzinas tron skulle alltid ge honom skäl till att medla i deras interna politik ”Druzina kommer styras av din bror med stöd av rådgivare, präster och hussarer från Märehn” Han funderade kort på det, det fanns alltid en risk att det skulle ses som för mycket inblandning men Sacharov skulle behöva det militära stödet åtminstone början. Det var hela grunden till avtalet ” Husarerna ska bara garantera din brors rätt till tronen och rådgivarna och prästerna kommer hålla en låg profil och se efter de Märehnska intressena   ” med tiden skulle nog husarerna mest bara bli en del av den stående armén, ett sätt att påminna om avtalet och intrigera Druzina mer till Märehn för ja Druzina sakande i nuläget en stående armé och förlitade sig på de olika prinsarnas personliga garden och folkuppbåd som försvar. Kanske var det därför landet alltid varit så instabilt tänkte Vasilij, så fort en furste sakande ett starkt garde och en allians av flera prinsar bakom sig hade allt fallit ihop. Nu kunde Märehn ge det både ett starkt garde och en stor allians tidigare hade gett, alliansen mellan prinsarna skulle mest vara för stabiliteten skull och syns skull

”Men vill du komma med råd och insikter hur långt jag kan sträcka min arm och hur framträdande mina rådgivare i druzina är så kommer jag alltid lyssna, jag kommer även lyssna på ert ord och i enrum kommer jag lyssna på ert om Märehn” Det handlade om det yttre att i Märehn fanns det en stark vilja av att vara fritt från yttre inflyttande, under så många århundrande hade de varit i praktiken ett eget land men låst till Karm genom de inflytande Karms konung kunnat köpa med rikedomar, gods, förläningar och giftermål ”Dock, jag kommer också alltid vara en del av min klan och när du väl genomfört pozenga kommer du alltid vara en del av den klan, den jord och de blod jag kommer från. Där kommer ditt ord väga lika tungt som alla andra i klanen och det är där jag ägnar att änga min tid när inte Märehn kallar och det är där våra barn kommer växa upp” Och leva sina liv tills den dagen de var stora nog och den dagen hennes bror inte levde med ” sen kommer det en dag då din bror dör, och prinsarna ska välja en ny, då kommer du behöva resa själv med vår son åter till Druzina med hussarer som hans garde att tryga valet av regent. De beslut som behövs tas öfr att det skall lyckas kommer vara dina för jag ämnar att dö på den jord jag föddes” Det var en oundviklig del av deras giftesmål att de skulle behöva skiljas åt för en sådan sak, kanske skulle hon återvända eller så skulle hon med dö på den jord hon föddes

Han stannade där i både tal och tankarna, det hade varit mycket att säga och tänka på och han kunde ana viskningar igen men inget han för stunden ville lyssna på. Nej, det hade varit en gåva som gett honom mycket men bördan av att bära det var tärande och det fanns en dag han inte skulle orka bära den längre och vandra den stig han redan hade vandrat i Dödskuggansdal för att återse sin vän. ” Du får nog utrycka dig mer precis om du önskar något mer men min avsikt var aldrig att gå göra dig missnöjd, endast försöka bespara dig eventuella obehagligheter” svarade han men han var inte jätte intresserad av att tala om det, inte just nu där och då åtminstone