- This topic has 48 replies, 3 voices, and was last updated 4 år, 3 månader sedan by
.
-
Wreax lyssnade på Vésiva och hon talade med en stil som var relativt genomskinlig. En hederlig handelsman skulle ha blivit arg på anklagelsen att vara inblandad i svart marknad – hennes svar var mera hotfullt.
“Nej minsann. Honom har jag inte varit med. Han rör sig inte ofta ifrån sitt hus längre, och jag? Jag har mycket för mig.”
Han tittade ner på uret och konstaterade kortfattat “Egendomligt att du skulle välja att behålla våra konkurrenters ur.”
Wreax log men han var inte road. Vésiva var skicklig med sina händer, så mycket som hon höll på med spelkort. Och det fanns ingen garanti för att hon inte hade flera ur i samma ficka.
“Det var inte en anklagelse, det var bara vad jag förstod på din tidigare kommentar”, sade han med en lugn ton.
“Och dessutom ligger vi fortfarande vid fem.”, sade han, då han tittade på korten som låg på bordet.
-
“Man ska ta hand om sina äldre, på sättet de tog hand om dig som liten.” sa hon med ett svagt leende, det fanns något ärligt där och trots allt saknade hon sin gamle far som inte längre var vid liv. Hon suckade och fiskade upp fjäderpennan som en gång varit hennes fars. Lite nostalgiskt drog hon den under sin nästipp och det kittlade skönt.
Hon höll fram uret lite längre för att sedan dra in det i sin hand och kika på det med en litet familiärt leende. Som om det väckte några härliga minnen. Hon ryckte sedan på axlarna.
“Varför skulle jag inte behålla det? Känslan att vinst, slår det mesta och dessutom ett utmärkt hantverk. Har du inte sett de vackra detaljerna?” frågade hon och granskade de vackra snirkliga detaljerna.
Sedan lade hon ner en sjua med ett svagt leende. Säkert skulle han ta hem detta spelet, men kanske hon skulle låta honom vinna? Tro att han hade övertaget.
“Sådär, nu är vi på elva” sa hon med ett litet leende, fel siffta så klart men kanske han kunde räkna fel.
-
Så narcissistisk som Wreax var berörde det honom inte mycket då Vésiva talade om att sköta sin familj. Dessutom hade han komplicerade familjerelationer med alla som var fortfarande i liv – förutom hans moder, som han inte sett sen han lämnade Dar Zakhar. Det var också tack vare Lloth osannolikt att han skulle se sin moder igen.
Wreax var dock däremot belåten över kortsituationen. “Vi är vid tolv.”, konstaterade han lugnt, och lade en knekt på borde som han följde upp med en dunk.
“Seså. Den avgörande rundan.” sade han, innan hans sätt att vara ändrade plötsligt. Han var nu mera alert, och satt mera rakt i sin stol än tidigare.
“Men varför har jag känslan att du ljuger till mig, Vésiva?”
-
Ett litet leende fick henne att höja på ögonbrynet och hon slog ut sina armar med ett stort leende.
“Du har rätt Wreax, jag visste att det var tolv och försökte lura dig.” sa hon med ett litet knackande på bordet. Uppenbarligen road över situationen och hon såg ner på sina kort för att sedan göra en gest mot honom.
“Se så, börja rundan då!” uppmanade hon och drack upp ölen och slog ner den på bordet.
“Ah, vi sa aldrig våra insatser. Vad spelar vi om, Wreax?”
-
“Vésiva.. Tsss… Du vet att det inte är vad jag menar.”
Wreax tittade på Vésiva och log nu med ett lömskt leende, och lade ner kungen på bordet.
“Och jag trodde att du aldrig skulle fråga.”, sade han.
Sen drog Wreax fram en medaljong som Vésiva med högst sannolikhet borde känna igen, för det var medaljongen som hennes man Neyir alltid bar runt halsen. Medaljongen som var rund och bar Tharmads urgamla vapen, en av de få som kommit med till Barastar efter att Tharmad fallit – som getts från far till son i hundratals år i Barastars hövdings Gharfs familj. Medaljongen Neyir fått av sin far då han fyllt tretton och blivit en man, och alltid burit med stolthet. Ett smycke han aldrig skulle ta av sig frivilligt, och definitivt inte ge till Wreax. Han betraktade nu Vésiva med sina mörka ögon.
“Förresten… Vad tycker du? Bör en fru ta hand om sin man?“
-
Hennes ögon smalnade när hon såg på smycket som han höll i sin hand. Det breda leendet smalnade av, även om det fortfarande fanns en del där. Om det var något ingen fick röra, var det hennes familj. Hon höjde ett ögonbryn åt hans fråga.
“Åh, det finns flera sätt att ta hand om sin make. Och tro mig, jag har flera än ett sätt.” sa hon med ett litet skratt och såg på honom med ett litet stelt leende.
“Och vad är det du vill ha ifrån mig, Wreax?” frågade hon simpelt och sneglade ner på kungen med ett litet skratt. Det kändes nästan lite för enkelt.
-
Wreax såg på henne, och studerade hennes reaktioner noga. Det verkade som att hon arbetade mycket hårt för att hålla sina känslor tillbaka.
“Jag vill ha sanningar från dig. Och jag vill ha dom nu. För det första… vad gjorde du i Karm? Andra, jag vill ha tionde fingrets identitet. Och till sist vill jag veta allt du vet om Fëani Sarrancenia.”
“Om jag får några svar så kanske du får chansen att ta hand om din make… På de olika sätt som du önskar.”, sade han, med en aningen hånfull ton och ett elakt leende.
-
“I sådana fall vill jag se min make först innan vi talar vidare om detta.” sa Vésiva enkelt och mötte hans blick med ett sammanbitet leende. Hon nickade åt uret på väggen med en smalare blick. Dessutom hade hon ingen lust att tala om det här. Alldelles för många öron för hennes smak.
Hon lade ner ett kort med tio framför sig och sedan plockade hon ihop sin kortlek för att lägga ner dem i sin innerficka igen.
“Jag är en upptagen kvinna, men även jag låter inte vår drottning vänta. Möt mig i Te’ern ikväll så diskuterar vi vidare där. Det finns en stuga, inte långt ifrån bageriet märkt med Bläck. Ta med Neyir och du får dina svar.” sa hon och såg på honom menande.
-
Wreax log mot Vésiva och stoppade undan medaljongen. “Prima! Då ses vi ikväll!”
Han gick mot dörren vaksamt för att se till att Vésiva inte fick för sig att göra något i en oväntad stund av mod.
“Jag kommer att vara berädd, Vésiva. Inga trick. Blanda inte in drottningen, Nennas kompanjoner, eller några andra överflödigt modiga själar i vårt privata möte. Så får du din make.”
Sen öppnade han dörren och vände sig mot Vésiva en sista gång. “Och ge drottningen mina varmaste hälsningar.”
You must be logged in to reply to this topic.