Allt som allt lät det hela väl, i Aifes öron. Att det här var en kvinna som var villig att döda även de som inte var ett hot kom att förvåna henne något – det var klart att hon var någon som använde de medlem som låg framför henne. Men det var heller inte första gången som Aife arbetade för någon med skev moralkompass, och enligt henne gjorde det inte heller så mycket. Så länge hon arbetade med den form av ondska som belönade lojalitet och skicklighet så hade hon hellre en ond än en god mästare – de goda fick ofta idéer om att deras ideal var mer värda än mynten de kunde betala, trots allt.

“Utmärkt.” Sade hon, och tillät ett litet leende. “Vi kan fastställa en exakt summa lite eftersom, då Ni har haft möjlighet att göra den efterforskning Ni önskar göra om mig, och jag har fått en uppfattning för exakt hur stor fara som Ni är i. Jag är säker på att vi båda kommer ha ett intresse att lägga fram en realistisk summa.” Hon hade ett tal förberett som hon drog för vissa arbetsgivare, om att summan borde reflektera djupet av den lojalitet de förväntade sig – men hon kände att det skulle vara onödigt att dra den tiraden för denna kvinna. Isra slog henne som någon som inte skulle försöka lura henne och försöka sälja henne kort, utan skulle ge exakt vad hon trodde att hon var värd. Aife kunde både respektera och leva med det, då även Drottningen gjort ett bra intryck på henne.

Hon knöt ihop sin högra näve och slog den över bröstet i någon form av salut. “Så länge ni betalar mig så är min lojalitet Er, till mitt sista andetag, Ers Majestät.” Och det lät på kvinnans ord som att hon skulle erbjudas en sann utmaning. I all ärlighet så var det vad som lockade mest – hon var så otroligt less på att behöva kämpa mot banditer, karavanvakter och annat patrask. Nej, här fanns en sann utmaning, hoppades hon. Något som skulle låta henne testa sina gränser.

Allt som allt så tycktes det hela ha gott väl. Även om Aife fick uppfattningen om att kvinnan framför sig var en tyrann, så var inte det i sak något förhinder för att hon inte också skulle vara en intressant och givande figur att arbeta för – kanske till och med tvärtom! Hon tycktes hur som villig att ge av sin respekt, och så länge som det fortsatte så var det i sak bara det som legosoldaten behövde för att känna sig nöjd med sitt arbete.

Hon återgäldade leende.

“Utmärkt på alla punkter, Ers Majästet.” Aife bugade sitt huvud en aning. “Jag uppskattar chansen djupt.” Ett jobb på andra sidan världen. Det skulle bli intressant att se hur länge hon blev kvar här, innan omständigheter tvingade henne dra vidare. Hon kände förvisso redan att hon uppskattade Isra, men hon var också alltför medveten om att säljsvärd hängde lösa när något gick tillräckligt fel – eller rätt, för den delen. Hon skulle vara uppmärksam, och avnjuta sin ställning så länge hon kunde.