- This topic has 77 replies, 3 voices, and was last updated 2 veckor, 1 dag sedan by
.
-
Den rödhåriga unga kvinnan verkade vara vig nog att klara av de snabba vändorna, då hon så gott som blev tvingad att agera drakryttare då Tirrin placerade henne på den fjälliga ryggen. Det var inte många vingslag det tog för Tirrin, även om hon inte var världens största drake, att lägga en del avstånd mellan dem och Joij. Kvithera försökte prata med Tirrin, men det var ingen idé där med vindens sus och då Tirrin var på försvaret. Det skulle få vänta tills de landat.
Det dröjde en stund innan de två inkvisitörerna från Tredje ögat kom ikapp Joij, men för Jezeral att spåra Joijs magiska flöde var inga bekymmer, speciellt inte då han sett henne byta skepnad. Och så hade de två så klart sett draken lyfta.
“Du hittade draken.” konstaterade Jezeral rakt på sak då de stannade upp och fick syn på henne.
“Och överlevde. Förvånande. Vad hände?” ville han veta. -
Joij är med på noterna, draken hade visat sig mer än ilsk som om att dess humör började gå mot det surare och det är med nöd och näpe som svansen kom att stryka framför fötterna på henne och hon ser förvånad ut i sig för att ville hon inte göra henne illa utan bara skrämma henne?
Det som händer kort efteråt är att Joij ser avundsjuk ut där den rödhåriga kom att hamna på ryggen på draken. -“Orättvist..” för att även om hon hade förmågan att flyga så var det inte alls samma vis som en drake. Hon blickade där på marken där draken vilat och hon verkade som så nosa runt där för att förförlja draken verkade inte finnas på kartan ännu! Nej, hon behövde vänta in de andra.
Hon rotade lite där bland sot och aska, försökte hitta fler spår och möjligtvis något från draken om det vore ett fjäll eller liknande som kan ha tappats. Hon vred på huvudet när rösten plötsligt når henne, trots att drakens ord ännu ekade i hennes huvud.
-“Varför skulle vi.. jag, inte överleva?” Hon lät blicken vila på Jezeral. En smula förolämpad av vad det är han sa.
-“Hände, ers höghet gav sig av för att hon inte vill bli förföljd.. ilsk, är alla drakar.. så?” Rösten undande. Men det fanns inget som tyder på att hon inte skulle förfölja den så fort som Jezeral och Llwyd gav tillåtelse.-“Den är mindre än jag trodde en drake skulle tänkas vara.. den ville inte vänta på er. Och den rödhåriga godsaken tog den med sig.” Hon lät tungan smeka överläppen, men hennes rotande efter drakfjäll fortsätter.
-
Halvvätten såg på Joji och korsade armarna medan hon granskade scenen. Om hon var nöjd, förvånad eller ilsk var svårt att riktigt tyda där i hennes ansikte. Men hon gjorde en lätt gest med sin hand, nästan nonchalant, framför sig och fnös lätt åt orden som lämnade Joji.
“Vem fan vet. Men rödhårig vad? Är det ett byte från draken?” frågade hon skarpt. Som om hon försökte avgöra om de hade något annat att räkna in i ekvationen.
-
Jezeral gjorde sig inte mödan att svara på alla frågor som ställdes, utan gjorde en gest åt den mest relevanta frågan som hans kollega ställde.
“Ja, hade draken en kompanjon?” undrade han och slöt ögonen, som för att koncentrera sig och känna efter på energierna omkring dem, om han kunde känna något annat som avslöjade en annan närvaro.
“Hmm, ett svagt spår, av någon magisk. Vad mer kan du berätta?” undrade han med blickne på skiftaren. -
Joij verkade som så se upp på Llwyd. Hon tippade huvudet. Det är så att hon krafsade lite i marken. Som om att hon sökte efter något.
-“En människa.. rödhårig, draken blev ilsk när jag tittade åt hennes håll.” Hon ryckte lite på axlarna och nosade vidare där som om att hon försökte hitta vad draken lämnat efter sig. Som om att det kunde vara mer än magi som bara hängde där i luften.-“Verkar ofarlig..” Ryckte åter på axlarna. Men det är väl så att hon satte sig ner när hon tycks funnit det hon sökte.
Det verkade vara något som tillhörde draken om än att det kanske bara var något som ramlat av den.
-“Hon verkar trött.. arg.. hon har bränt den där.” Den som hon ätit från nyligen själv som satt nedpressad i marken efter drakens framfart som knappt var mer än en förkolnad hög med ben.-“Hon sa.. följ inte efter..” Hon tuggade på det som draken lämnat efter sig som för att försöka bli klokare på vad en drake var för något. Tänkte väl inte mer på det än att hon fick lära sig mer av deras jag, något som hon inte gjort tidigare och fick henne att flina nöjt som hon lärt sig något alldeles precis nytt.
-
“Ofarlig? Jag tvivlar på det.” sa Jezeral och rynkade på ögonbrynen medan han lyssnade på allt som Joij berättade.
“Så prinsessna har hjälp av någon som troligen är en magiker. Nå, det finns inget annat att göra än att försöka avsluta detta.” konstaterade han och såg med en snabb blick på Llwyd.
“Så, vad säger du? Behöver vi förstärkning? Draken vet om att vi kommer.” -
Vätten tittade mot skyn där det precis hade flugit iväg, för att humma lätt över frågorna som den lämnade kvar och lät blicken stilla vandra mellan Joji och Jezeral.
“Förstärkning… jag vet inte riktigt. Å ena sidan är det mer folk att hålla koll på. Drakar är efterlysta, vi kanske inte får henne levade då. Men å andra sidan kanske vi inte kommer levande därifrån.” konstaterade hon och ryckte lätt på axlarna för att se mot Joji igen.
“Vad sa hon mer?” -
Joij rörde lite på sig, kunde se hur hon sträcker på sig som den energi som hon fick från det hon ätit just så genomsyrar henne. Slickade sig lätt om läpparna, ögonen talade sitt tydliga språk om att hon gillade det.
-“Människan, blev försvarad av hennes höghet när jag kom för nära. Tydligt, att hon är viktig men.. kändes inte speciellt magisk.” Hon skakade på huvudet, för Fier hade inte reagerat på kvinnan utan bara på draken.
Hon funderade. -“Draken? Talade om att hennes far var kung, att ryktena först sa att han var en drake.” Det var väl vad den sagt.
-“Följ inte efter, den trodde vi jagade henne.. för guldmynt..” Det var väl ungefär vad hon kunde berätta. Hon försökte rannsaka sitt sinne medan hennes kropp genomsyras av den magi som hon precis smakat på.
-
Jezeral lät tystnaden växa mellan dem ett ögonblick, som om varje sekund vägde något mer nu än tidigare. Hans blick låg kvar på Joij, granskande och analytisk.
“Så. En människa. Inte magisk nog att få ditt blod att varna dig, men ändå värdefull nog att få en drakes vrede.” Han sneglade mot skyn, där dimslöjorna fortfarande dröjde som en eftersmak. “De är kanske vänner, eller så är det någon gammal tjänsteflicka. Det gör henne farlig, om hon kan uppvigla draken.”
Han drog handen genom luften som om han ville skingra något osynligt, sedan vände han sig mot Llwyd.
“Men något gott kom av detta. Vi vet nu att draken inte är ensam, att hon inte är lika vild som rapporterna velat göra gällande, annars hade vår kompanjon inte överlevt.” sa han och ryckte på axlarna lite ursäktande mot Joij.
“Hon skyddar någon. Kanske agerar hon enligt en plan. Eller känsla. I båda fallen är det farligare än ursinne.”Han såg åter på Joij, ögon som skar genom skuggor.
“Så hon uppmanade oss att inte följa efter? Vad har hon att försvara? De är två och vi är tre, kanske det inte är så dåliga odds ändå. Om vi fångar flickan, kanske vi kan få draken att ge med sig frivilligt, om hon har betydelse för draken?” -
Tystnaden var inte direkt något som stressade vätten. Tvärtom, snarare tyckte hon det var skönt. Tillräckligt med tyst för att kunna tänka klart och ibland önskade hon att det kunde fortsätta så. Lite fundersamt nickade hon till det som de båda konstaterade.
“Det kan göra det farligt, och jag vill helst inte hamna som middag hos en jävla drake.” fnös hon för att göra en gest mot Joji likaså för att få ett svar på Jezerals frågor.
“Exakt! fann du några fler svaga punkter?”
-
Hon verkade då se över på dem, lite som om att hon inte själv visste exakt vad hon skulle svara på det som de hade att säga. Däremot så gick tankarna genom huvudet, vad hade hon egentligen sett som var att kunna använda som en svaghet hos en drake. Hon satte sig ner lite som för att då låta blicken glida över de tu.
-“Hon blir ilsk om man säger något fel.. som prinsessa.. istället för ers höghet..” För visst hade det väl varit så. Som om att nog var det väl att hon gått från prinsessa till något högre då antog hon? Hon visste väl inte exakt.
-“Lite ostabil.. men drakar är så?” Hon hade inte mött någon innan, fast vem var hon att tala när hon själv är minst lika tokig om man säger så.-“Människan verkar.. vän, doften av henne är tät kring prinsessan.. kanske mer än vän.” Det fick hon väl erkänna, det handlade om att hon inte kunde svara säkert. Men hon verkade så noga med att ta hand om henne och skydda henne så att något var det ju. Väldigt så att hon betyder mer än vänskaplig varelse.
-“Draken verkar kunna se genom min magi.. Fier kan tänkas göra mer än jag, men hennes magi är jag bekant med inom.. snart.” Speciellt som hon kände smaken av den på sin tunga ännu och ville så gärna ha mer av den. Den bubblade där under huden hennes!
-“Så.. får vi ännu inte skada den.. henne?” Huvudet tippas, hon reste sig långsamt innan det är att hon borstar av sin bak lite.-“Hur vill ni förfölja henne, mark, i skyn..?”
-
Jezeral nickade lite medhållande tll sin kollega.
“Middag till en drake vore inte speciellt önskat, nej.” höll han med, och såg förväntansfullt och kritiskt på deras skiftare medan han väntade på förklaringar.
“Drakar lär vara noggranna med korrekt tilltal, och säkert ännu mer en adlig sådan.” konstaterade han som bekräftelse över vad skiftaren berättade.
“Instabilitet, ja det beror väl på, men vi visste redan att prinsessan i fråga har en eller två skruvar lösa.” konstaterade han och lyssnade mer nyfiket på vad som sades om människan.
“Nå, skada är en sak, permanent en annan. Om vi behöver använda lite milt våld för att försvara oss då vi fångar in henne kan väl ingen klandra oss? Så, du tror att du är en match för vår bortsprungne, eller snarare bortflugne prinsessa?” undrade han, som om han inte ännu helt visste hur mycket han kunde lita på Joijs förmågor.
“Vad föreslår du då, spanare och skiftare? Jag kan känna var hon är, nu då vi är så nära.” konstaterade han, det var trots allt därför han var en viktig tillgång till Tredje ögat.
“Huvudsaken är att vi överraskar draken. Kanske kommer in en oväntar väg i deras tillhåll.” -
Instämmande nickade halvätten för att fundera över de alternativ de hade. Blicken vandrade mot skyn, som om hon skulle kunna se draken redan.
“En överraskning kan vi säkerligen ordna.” hummade hon, lite roat, för att knäcka sina fingrar och nacke. Som om hon gjorde sig klar att gå in i en strid. Trots allt var hennes specialitet inte riktigt något som användes för vanliga uppdrag, men för lite mer… nå delikata så visste hon att Det Tredje Ögat, inte skulle ha något emot att hon inte höll tillbaka. -
Joij borstade av sig något och spanade i riktningen som draken tagit sig. Kände energin som bubblade där under huden och hon visste ju att Fier var alldeles för ivrig att försvara henne om något skulle hända.
Hon kände hur det kliade i fingrarna, dumdristigt orädd var hon om någon skulle placera ord på hennes psyke.
-“Jag känner av hennes styrka.. jag.. kan anta en storlek som hennes..” Det kunde hon, men det är inget som hon brukar och det skulle inte vara långvarigt, högst en stund om hon ska slåss i fullstyrka. Hon rannsaka sitt sinne på en best, ögonen och runorna på hennes kropp började glöda rött som hon verkade ha funnit sin best i sinnet som skulle antas om det behövdes.Det där var någon som hon inte lockat fram på sedan hon varit på andra sidan. -“Min arsenal.. är bred.. användningsområde.. större.. men.. ni verkar ha huvud.. mer än.. resten.. så bestäm ni..” Hon var ju en som ofta mer dödade än skada och släpa hem.
Bubblade så där i bröstet på henne, började darra och lockade fram nära en låg morrning över ivern att slåss och överraska en drake? Det kunde komma att vara svårare än planerat.
-“Önskar ni.. överraskar jag.. och har ni, möjligt att fånga.. hindra den bortflugna från.. att bränna er?” Hon såg mellan de två, klor och käft var lättare än undvika än vad hon misstänkte hänt platsen som såg svedd ut av eld.Hon trummade sig lite på underläppen, hennes kropp byggde ännu energin nog om det krävdes för strid som hon slukade magi från luften. Hennes utseende började bli så mycket mer vilt, som den sidan började bryta genom väven och smitta Joijs annars relativt mänskliga utseende.
-
Jezeral betraktade skiftaren i tystnad, inte med rädsla men med den sorts vaksamhet som kommer av att ha sett för många varelser förtära sig själva i iver att bevisa sin styrka. Ljuset från hennes glödande runor kastade ett rörligt skimmer över marken, och han lade märke till hur skuggorna kring henne drog sig tätare.
När hon talat färdigt, och darrningen ännu låg kvar i hennes kropp som efter ett oväder som inte riktigt bedarrat, lät han sin blick vila på henne en stund till. Sedan drog han långsamt in ett andetag, som om han vägde orden innan de tilläts passera läpparna.
“Du påminner mig om de som hellre krossar dörren än försöker öppna den. Visst, det är en väg, men sällan den som för dig längst.” Han höjde handen en aning, inte som en varning, men som för att styra den kokande kraften i henne åt sidan snarare än framåt.
“Vi är inte här för att fälla ett odjur, utan för att förstå vad som blivit av en prinsessa som en gång bar ett rike på sina axlar. Om vi möts med eld så försvarar vi oss, men vi är inte de som anländer med våld.”
Han såg mot Llwyd för ett ögonblick, som för att väga hennes tystnad mot sin egen, innan blicken åter vände sig mot Joij. Jezeral vände sig mot platsen där landskapet reste sig i kullar, där askan ännu låg kvar i markens fåror och diset bar doften av gammal eld.
“Låt oss röra oss, och hoppas vi kan avsluta detta innan vi behöver försvara oss mot drakeld. Tar du oss dit?” frågade han och såg på Joij, trots allt kunde hon ju byta skepnad.
-
Llwyd mötte sin kollega och kanske en som hon skulle kunna kalla vän, även om hon inte direkt skulle göra det med enkelhet. Hon strök en hand igenom sitt hår medan hon tänkte över orden som yttrades. Förstås hade Jezeral rätt med vad de brukade göra och inte. Men ändå lockade det att komma med lite eld denna gång men hon suckade tungt och nickade till sist till mörkeralvens ord.
“Ta oss dit, helst diskret.” instämde hon med en nickning till.
-
Joij var en som avvaktade nu, lyssnade till vad han hade att berätta. Ständig strid i den egna kroppen och att avväpna henne själv var inte lätt. Försökte hon bryta ner alla dörrar istället för att öppna dem? Kunde det ens stämma, hennes lilla kropp var väl inte tillräckligt för att ha sönder någon dörr förrän hon visade en annan sida. Nej, Fier var den som beskyddade och tog han en dörr med sig så gjorde han!
Hon blickade ut över landskapet, blicken vass, en skärpa som sällan dog ut men ibland visade sig allt mer. -“Skulle vi inte behöva komma med våld, ni såg ju vad den redan gjort.. hon är skrämd, och verkar inte lyssna.. så vi kan hålla henne nere medan hon kanske lyssnar..” Det var väl en överhängande tanke och smaka på drakeld var inget hon såg framemot i den mån att hon inte mött den tidigare. Skulle den ens skada henne illa nog? Den skulle ju skada henne, det var hon säker på och bara tankarna nu fick henne att flina.
Så föll blicken mellan de två, orden om att ta dem dit fick henne att fundera men så snart nickar hon. -“Det är vad ni föredrar.. till fots.. eller med vingar?” Hon hade ett grenverk av saker att välja på när det gäller båda men formen av en drake skulle bli kortvarig, så allt mindre än så som skulle klara tyngden av en som Jez och en liten som Llwyd. Det kunde hon hålla långt mycket längre, säkert inte ens en utmaning.
Runorna började som dansa åter där hon hittade kraften som kändes som den rymt henne en stund på grund av Jez, hon skakade undan en tanke som kom från andra sidan. Långsamt började som kroppen anta en mer av ett riddjur som taget ur en mardröm om den skulle komma med vingar eller ej var upp till resekamraterna. Andra sidan slöjan hade många vidunder och monster att välja på, som skulle sätta skräck i mer än en mänsklig by på denna sidan.
-
Jezeral hann ta två steg innan han insåg att han redan förlorat argumentet i sitt eget huvud som försökte finna en orsak till att hålla fötterna på marken.
Det var inte Llwyds blängande som gjorde det, och inte heller Joijs där lilla, alldeles för nöjda flin som om hon just fått tillstånd att göra något olämpligt. Det var marken. Den där förbannade marken som sög åt sig stöveln, som ville behålla honom kvar i sin fukt, som avgjorde det.
Han stannade, vred lätt på huvudet och såg på Joij igen.
“Vi flyger då, och agerar kvickt och följer om hon flyr, annars tappar vi dem.” sade han torrt, som om han beviljade en ansökan han redan visste skulle bli ett misstag. “Men du håller dig låg. Inga hjältedåd. Inga… riskabla improvisationer.”
Jezeral och Lwyd såg på hur luften omkring deras kompanjon drog efter andan, hur kroppen drogs ut, växte, knakade och tystnade igen i en ny form som kunde hjälpa dem nå sitt mål. Och han som inte ens tyckte om att flyga.
“Om du tappar mig,” sade han lågt, men avslutade inte meningen. De kunde nog alla gissa vad han menade.
Llwyd och Jezeral klättrade upp på deras kompanjon och så lyfte de.
Skogen drog sig undan under dem som ett mörkt tyg som någon ryckt bort från ett bord. Trädtopparna blev till nålar. Stigar försvann. Allt det där småttiga, allt det där mänskliga, krympte till oviktiga detaljer. Där nere låg sår i landskapet, brända fläckar som aldrig riktigt skulle bli gröna igen. Där låg en glänta som såg ut som om någon försökt torka bort liv med eld och misslyckats halvvägs. Framför dem reste sig bergsryggen, mörk och stilla. Dimman låg som en hand över stenarna.
Och någonstans där inne, i den gråa tystnaden, väntade ett hjärta av eld och vrede.
You must be logged in to reply to this topic.